Fortsätt till huvudinnehåll

Vandra på Mallorca - Förbjudna skönheter

Jag var nästan beredd på att låta bloggen gå till sista vilan, men nu är det flera stycken som önskat få följa med våra äventyr så jag beslöt mig för att återuppliva den igen. Jag hade egentligen först tänkt ge den nytt liv när vi flyttar till Norge, men idag fick jag sån skrivarlust så tjuvstartar lite.

Vi befinner oss just nu på Mallorca och samlar på oss lite soltimmar inför den stundande polarnatten i Nord-Norge i och med vår flytt dit över vintern. På sistone har jag också haft väldigt svårt för att vara riktigt ledig på hemmaplan så känns riktigt skönt att få ta paus från vardagen en liten stund. Vi kom främst hit för att vi hört att Mallorca är ett fint ställe att vandra på. En av de turer vi hört mycket fint om är Cami de s'Arxiduc eller the Archduke's trail som går som en rundslinga från den lilla staden Valldemossa. Rutten gjordes upp av ärkehertig Ludwig Salvador från Österrike år 1883, samma år som han köpte det stora godset Son Moragues i Valldemossa. Rutten gjordes inte upp av ekonomiska orsaker utan helt enkelt för att hertigen skulle kunna njuta av de vackra landskapen uppe i bergen med speciellt fokus på Sa Foradada som är en speciell klippformation med ett hål rakt genom berget.

Första dagen vi var här vandrade vi en kortare vandring för att se på Sa Foradada. Hittade fina klippor och grottor på vägen. 


Sa Foradada syns i bakgrunden. Här vände vi om för jag hade inte hjärta att störa den lilla babyåsnan som låg mitt på vägen.

Här börjar förbuden, men jag tror faktiskt att det var helt okej att vandrare klättrade över här. När jag hashtaggat Sa Foradada på min Instagram så tackade de (de är antagligen de som driver resataurangen) för besöket. :)

Sa Foradada uppe från restaurangen sett. 


Den här rutten beskrivs i flera guideböcker och nätguider som en av de vackraste på Mallorca så den hade jag överst på min lista. När vi kom till ort och ställe så frågade vi ännu lite råd av hotellpersonalen som ringde upp turistinformationen för att se om de hade några kartor att förse oss med. Gissa om vi blev förvånade när turistinformationen säger att de inte rekommenderar denna rutt för turister eftersom den går över privata marker?! Den finns med i typ ALLA guideböcker som har med vandring på Mallorca att göra. Tjejen från hotellet verkade väldigt neutral i fallet så vi beslöt att vi går den hur som helst. Vi och typ 50 andra under lågsäsong.

Den här skylten hittade vi när vi redan gått nästan en timme. Annars var inte rutten skyltad eller märkt på nåt vis så en karta är absolut nödvändig. 

Här ser vi Sa Foradada betydligt högre ifrån så som hertigen gjorde i tiderna. 

Bergsgetter stötte vi på vid ett par tillfällen.

Uppe på toppen av Teix 1064 m.ö.h. 
Blåsig selfie uppe på toppen. 

Första förbudsskylten kom ganska snart när vi lämnat staden bakom oss och kommit oss en bit längs stigen. Där fanns en prydlig trappa bredvid den låsta grinden och förbudsskyltarna som vi klättrade över. Lite längre upp på berget var vi plötsligt i ett offentligt grönområde med både skyltar och info om området. Så höll det på, växlandes mellan privata områden med förbud och offentliga områden. Jag vet inte hur det är tänkt att man ska ta sig dit om man inte kan flyga och jag tycker det är helt otroligt att rutten kan beskrivas i guideböcker och sen när man är på plats så säger turistinfon nåt annat. Upplys mig gärna om jag har missförstått detta på något vis.





Rolig liten hålighet i berget. 


Eremiten Guillems grotta. Här fanns massor med bibliska bilder. 




Grottan var stor och hade många öppningar och små tunnlar. 

Hur som helst var det en fantastiskt fin tur med en ny och ännu vackrare vy runt nästa hörn. Vi vandrade uppskattningsvis 13 km med en hel del höjdmetrar och en avstickare till toppen av Teix som ligger på 1064 m.ö.h. Dessa berg  hör till bergskedjan Sierra de Tramuntana som är med på UNESCOS världsarvslista som ett kulturellt viktigt landskap. Förutom vackra vyer finns det massor med historia att hämta längs denna stig. Vi såg massvis med rester från koltillverkningens tid, ett "snöhus" och en gammal grotta som bebotts av en eremit på 1600-talet.

Det här är minsann en vandring jag kommer att minnas, vandringen när vi bröt mot en massa förbud och vandringen som var så makalöst vacker. Får se vad resten av veckan bjuder på...

Camilla

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer