Fortsätt till huvudinnehåll

Tysta tassar över vita vidder

Igen har två lediga dagar gått i ett hux flux och imorgon är det dags för jobb på nytt. Under gårdagen vilade jag mest i hopp om att den förkylning som legat och lurat ett par dagar skulle försvinna och idag känns det tack och lov mycket bättre. Idag hade vi dessutom bokat in oss på hundspannskörningen som hör till en av våra komboturer på Tromsö Ice Domes.

På hundgården finns ett 40-tal hundar av rasen alaskan husky så det är ingen stor hundgård jämfört med de riktigt stora. Det är mycket positivt om du frågar mig för då är uppmärksamheten på hundarnas hälsa och välmående också mycket lättare att hålla reda på.

Idag var vi sammanlagt 14 personer delade på 7 hundspann plus två guider med varsitt spann. Innan vi fick träffa hundarna hade vi en säkerhetsgenomgång och vi fick instruktioner om hur man ska bete sig när man kör ett hundspann. Vi blev tilldelade ett spann som vi delade på två personer. Jesper och jag fick ett spann med sex hundar i och Jesper började att köra medan jag satt på släden.

Slädparkeringen.
Jesper får lite kärlek från grannspannets hundar. 

Ett efter ett släpptes spannen iväg och snart var även vi iväg. Våra hundar var väldigt ivriga och sprang snabbt ikapp framförvarande spann. Sen hamnade vi att stå på bromsen mer eller mindre hela tiden. Vi stannade till några gånger och då kunde vi skapa lite avstånd till framförvarande spann så att våra hundar fick springa utan att bli bromsade hela tiden. Efter halva sträckan när vi kommit till vändplatsen böt vi chaufför så att jag fick köra och Jesper var passagerare.

På väg genom Tamokdalen. 


Det gick otroligt tyst när vi inte behövde bromsa.

Underbar syn med hundspann på rad och fjällen i bakgrunden. 


Jag njöt av varje sekund, att se hundarna få göra det de gillar allra mest och märka att de tog åt sig av våra uppmuntrande hejarop var verkligen fint att få uppleva. Och mest av allt gladde jag mig åt att se att dessa hundar såg så välmående och fräscha ut. Efter alla skräckhistorier vi fick höra förra året när vi hämtade hem en före detta slädhund från Kiruna har jag fasat lite för att hundspannsturismen, så det kändes som en lättnad att få se ett litet ställe med bra koll på sina hundar.

Våra duktiga ledarhundar pustar ut efter utfört dagsverke.

Hundkärlek är det bästa som finns 💓




Ännu en dag i vår norska vintersaga är till enda och ikväll kommer jag nog att somna med ett litet leende på läpparna drömmandes om tysta tassar som flyger fram över vita vidder...

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Mallorca som vandringsresmål

Vår resa till Mallorca är nu över och jag tänkte sammanfatta mina tankar om Mallorca som framför allt vandringsresmål. Vi hade inte läst på hemskt mycket om Mallorca på förhand, bara så mycket att vi visste att där fanns många möjligheter till vandring. Det som gör Mallorca till ett så omtyckt vandringsresmål är bergskedjan Serra de Tramuntana som sträcker sig längs hela den nordvästra kusten av ön och hör till UNESCOs världsarv. År 2011 fick bergskedjan världsarvsstatus som ett kulturellt viktigt landskap. Den högsta toppen i bergskedjan är Puig Major som är 1445 m.ö.h. men den får inte bestigas eftersom den ligger på militärt område. Längs bergskedjan går en vandringsled GR 221 som är hela 168 km lång. GR-leder finns i flera europeiska länder och står för grande randonneé vilket enkelt sagt betyder lång vandringsled.
För denna resa valde vi att bo på ett och samma ställe och därifrån göra dagsturer. Valldemossa där vi bodde är en liten charmig stad där allt finns på gångavstånd. De …