Fortsätt till huvudinnehåll

Skidsäsongen inledd

Bor man i Norden så är skidåkning något som hör vintern till. Pest och pina för en del (läs Jesper) och för en del kan inte snön komma fort nog. Jag har aldrig varit någon stor skidfantast, har jag skidat en gång per vinter så har jag känt mig nöjd, men så för ett år sen så hände något. Min kompis fick mig övertygad om att jag borde börja skida, det är så bra träning sa hon. På impuls anmälde jag mig till MySports skidskola och på den vägen är det. 

Nu är jag fast i skidandet. Under skidskolan som pågick under hela hösten och ända in i januari lärde vi oss teknik och fick träningsprogram för varje vecka. Målet var att delta i BotniaVasan som ifjol gick i februari - ett långlopp på 53 km i klassisk stil (detta visste jag dock inte när jag anmälde mig till skidskolan). Jag tränade och skidade flitigt, så flitigt att min skidåkning fick ett plötsligt slut i slutet av januari pga överbelastad fot. 

Ikväll har jag nu inlett årets skidsäsong och vem vet, kanske jag ger BotniaVasan en ny chans i år. Skidåkning är i alla fall superbra träning, det tränar hela kroppen och man får verkligen upp flåset. Att gå i skidskola var både lärorikt och roligt, det blev roligare att skida när tekniken blev bättre. Mattssons i Jakobstad ordnar också skidskola i början på året, jag tog del även del av den men vädret var så kallt så blev inte så många gånger. Där lär man sig teknik och får lära sig lite om vallning och utrustning. Rekommenderas varmt. 

Vi ses i skidspåret :)



/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…