Fortsätt till huvudinnehåll

På tur i Nätihamn

Efter ett lite längre träningsuppehåll kom jag mig äntligen iväg ut och träna den här veckan. Förkylningen jag fick efter resan till Bryssel visade sig vara seglivad, men nu börjar den väl ändå ge sig. I tisdags blev det ett löppass med intervaller i backe, det var tungt som bara den. Andningen fungerar inte riktigt som den ska ännu, men fick nu några intervaller till stånd i alla fall. Gamla roskisbacken passar utmärkt för backträning, den är både lång och brant.

Jag blev inbjuden att delta i lätta mtb-gruppen för en tid sedan och igår gjorde jag debut där. Detta är alltså ett gäng damer? (vet faktiskt inte om det ingår herrar i denna grupp också) som alla gillar mtb-cykling och har en egen facebookgrupp. När någon är sugen på att cykla är det bara att skriva ett inlägg i gruppen och så får den som har lust och tid hänga på.

Cykling i vassen.

Igår var vi då ett gäng på 4 personer som begav oss ut på tur i Nätihamnsskogen. Det finns helt otroligt mycket stigar där som går kors och tvärs och tjejerna hade hela tiden koll på ett ungefär var vi befann oss. Hade de lämnat mig där hade jag inte hittat hem! Det här var riktigt roliga stigar att cykla på och det tog nästan 2,5 h innan jag var hemma igen. Hade gärna följt med de andra ännu en liten runda, men ryggen var ovan efter det långa cykeluppehållet så jag vände hemåt när vi kom ut till Fäbodavägen. Ser fram emot nästa runda med nya vägar och stigar, det är så mycket roligare att cykla när man har sällskap.

Har smått funderat att jag kunde cykla till jobbet också nu när det är sommar, men det finns så många bra ursäkter för att inte göra det. Men tror jag ska utmana mig själv och försöka cykla åtminstone 2 dagar nästa vecka. Nu är det skriftligt så då blir det att ställa väckarklockan en kvart tidigare på måndagmorgon. Hojen borde ju i och för sig också dammas av... ;)

Trevlig helg till er!
/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"