Fortsätt till huvudinnehåll

Fågelskådning i Eilat

Igår kväll hade Gamla Karleby fågel- och naturvänner säsongsavslutning för året och kvällen till ära var två fågelskådare/fotografer och berättade om sin resa till Eilat våren 2013. Varje vår och höst förvandlas just Eilat till ett mecka för fågelskådare. Över 500 miljoner flyttfåglar söker sin väg till och från Afrika och väldigt många av dem mellanlandar en tid i Eilat.

Kari Pihlajamäki och Matti Rekilä åkte dit en vecka i slutet av mars och deltog i en skräddarsydd resa för ornitologer och fågelfotografer. Deras program var mycket intensivt och det var mer eller mindre fågelskådning från morgon till kväll som gällde. Under deras vecka där bongades inte mindre än 145 fågelarter! En del arter var sådana som vi också kan se här under sommarhalvåret, men där fanns också arter som inte tar sig ända upp till Finland. I ärlighetens namn så är jag verkligen ingen fågelexpert, så för mig var de flesta fåglar som vi fick se bilder på helt okända. Namnen kände jag igen på väldigt många, men utseendet var sen en annan sak.

Biätare - gruppen såg ca. 30 stycken under resan.


Ett mycket spännande fenomen var stora flockar med ormvråkar som seglade omkring där under dagarna. Som mest uppskattades de till 15000 under en enda dag! Helt osannolikt, men vi fick till och med se en liten filmsnutt på detta och många fina bilder.

Ökenberguv - Gruppen såg endast en individ av denna art.


För fågelintresserade verkar det här vara ett jättespännande resmål och Israel överlag är ju ett mycket intressant land ur andra perspektiv också. Vi blev också lite taggade att fånga många spännande fågel- och djurarter på bild under vår kommande resa som närmar sig med stormsteg. Vi ser också fram emot nästa års aktiviteter tillsammans med fågelklubben.

Styltlöpare - Gruppen såg ca. 110 st av denna art. 

Alla bilder som använts i detta inlägg är lånade av andra fågelfotografer.

/Camilla.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p