Fortsätt till huvudinnehåll

Väggklättring

Väggklättring är något som har hängt med ända sedan jag gick i högstadiet i Sursik. Då gick jag och mina kompisar på kurs och lärde oss grunderna i väggklättring. Vi fick vår klättringslicens och kunde därmed även börja klättra på egen hand. Med åren svalnade intresset och andra saker blev intressantare. En i gänget fortsatte klättra efter några igen och hon klättrar ännu idag när tid finns. Jag brukar hänga med henne på måndagsklättringen nån gång per år och testa mina kunskaper.

Action på väggen.

Jesper har också lärt sig grunderna i klättring när han gick i Base Camp så han var inte heller sen med att hänga på. Vi har nu under två måndagskvällar mer eller mindre hängt på väggarna i Sportis. När man klättrar glömmer man allt annat runt omkring en, det är full koncentration som gäller. Under en löprunda kan man tänka på annat under tiden, men gör du det när du klättrar så kommer du inte långt på väggen, där måste man vara här och nu för att ta sig upp till toppen.

Camilla på väggen.


Vem som helst kan klättra, under gårkvällen var den yngsta 5 år medan den äldsta var 70+. Klättring kan vara väldigt enkel, men vill man ha utmaningar så lär de inte ta slut. I Sportis finns 10 olika banor av varierande svårighetsgrad och de går dessutom att variera på många olika sätt. Det finns olika typ av grepp i olika färger och vill man ha en svårare utmaning så kan man klättra en bana och bara använda grepp i en färg.

Jesper

Måndagsklättringen i Sportis följer skolkalendern och kostar 3 € per gång. För min del lämnade många utmaningar på hälften så jag kommer helt säkert att nöta väggen några måndagskvällar till detta år. Kanske vi ses där ;)

/Camilla



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…