Fortsätt till huvudinnehåll

Begravda i himlen

Jag är inne i en läsperiod just nu och slukar böcker. Vi var till biblioteket här i veckan och lånade lite trädgårdsböcker för inspiration till vår nya trädgård. På samma gång fick jag med mig hem boken om berget K2:s dödligaste dag "Begravda i himlen". Jag har alltid fascinerats av höga berg och bergsklättrare är människor jag har beundrat för deras mod och beslutsamhet. Efter att jag läst den här boken har mina känslor inför bergsklättrare ifrågasatts en hel del.

Mount Everest må vara världens högsta berg, men K2 anses vara ett av världens farligaste. År 2008 var det inte mindre än 70 personer som försökte bestiga K2. För att västerländska klättrare ens ska ha en chans att ta sig uppför dessa höga toppar behöver de hjälp av de lokala klättrarna - sherpas, som är så kallade höghöjsbärare. De går i förväg och bär upp de västerländska klättrarnas utrustning, de sätter upp rep och banar väg för de västerländska klättrarna. Sherpas är de riktiga hjältarna, men tyvärr är det de västerländska klättrarna som får all ära och uppmärksamhet.

I augusti 2008 var det många saker som gick fel på K2 och 11 klättrare omkom under två ödesdigra dygn. När klättrare når höjder över 8000 m är de i den s.k. dödszonen. Ingen människa kan acklimatisera sig till de här höjderna, det finns helt enkelt inte tillräckligt med syre för att människokroppen ska kunna fungera någon längre stund. På dessa höjder är det således också lätt att göra misstag och ta dåliga beslut. Katastrofen på K2 år 2008 berodde på en mängd olika dåliga beslut och olyckliga omständigheter och ingen kan skyllas för vad som hände. Ändå känns det hemskt att läsa i boken om hur de lokala klättrarnas familjer har påverkats av att förlora sina fäder och en av de omkomnas söner uttalade sig om hur han avskyr utlänningar som kommer till deras land för att klättra och tar deras pappor ifrån dem.



En händelse som det berättas om i boken som verkligen upprör mig är när den 34-årige David Sharp omkommer år 2006 på Mount Everest. Han befann sig ca 240 m över höghöjdslägret och kollapsade fortfarande kopplad till det fasta repet. Under de 12 följande timmarna passerades Sharp av 40??? klättrare som var på väg till toppen, men ingen enda stannade upp för att hjälpa den kollapsade klättraren. Först på nervägen tog de sig tid att kolla hur det stod till med honom, men då var det för sent, David Sharp hade vid det laget redan avlidit. "Manin att nå toppen hade ersatt mänskligheten" (citat direkt ur boken).

Min beundran för de västerländska klättrarna har definitivt svalnat efter att ha läst den här boken. Sport i all ära, men när medmänskligheten och människoliv sätts på spel för egen vinnings skull vill jag inte vara med längre. Det här var en otroligt omtumlande bok, jag blev både fascinerad och upprörd, men framför allt öppnade det ögonen på mig om vilka offer den här sporten kräver. Bergen fascinerar mig fortfarande, men för min del får de höga topparna vara där de är och jag beundrar dem på avstånd. Jag hoppas iaf att jag en dag kan resa till de här trakterna och se bergen med egna ögon, även om jag inte tänker bestiga dem. Väldigt läsvärd bok, finns att låna åtminstone på Jakobstads Bibliotek. Begravda i himlen, skriven av Peter Zuckerman och Amanda Padoan.

/Camilla


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…