Fortsätt till huvudinnehåll

Iskunskap och plurrträning

Vaknade upp i morse med skräckblandad förtjusning, det var dags för den länge planerade iskunskapskursen. Vi var 9 stycken som mötte upp vid Lappforsboden i morse för att genast bege oss till Essnatures huvudkvarter vid Huvudsjön. Vi började med en teoridel kring iskunskap, väldigt lärorikt. Vi lärde oss bl.a. om vilka typer av isar det finns, kärnis är den bärande starka isen som bildas på hösten när vattnet fryser till is. Det finns också stöpis som uppstår när snö blir "vattendränkt" och sedan fryser till is. Stöpisen bildas normalt ovanpå kärnisen och dess bärighet är relaterad till kärnisens tjocklek.

Vi började med kaffe som Mattias bjöd på.

Vi lärde oss också om vad som är bra tecken respektive dåliga tecken när isen bildas. 
- Lite vind hjälper till att bygga is, eftersom den hjälper till att föra bort den varma luften som finns i vattnet. 
- Saltvatten fryser långsammare. 
- Snötäcke på 2 cm snö gör att isen bara fryser med en tiondel jämfört med om det inte finns någon snö på isen.

En annan sak som de flesta av oss gör fel är att vi tror att is med snö på är hållbarare än svart kärnis. Detta är något som spökar i våra huvuden, det vi inte ser är vi inte rädda för, men en svart blank is ser kall och farlig ut. Sanningen är alltså tvärtom, där ingen snö finns på isen är den i normala fall tjockare, den har sluppit och frysa på bättre. 

Ungefär 45 minuter hade vi teori före vi packade på oss utrustning. Vi försökte ha på oss identisk utrustning som vi i normala fall har på oss när vi åker långfärdsskridskor. Skridskorna skippade vi men ryggsäck och samma skor som vi skrinnar med var på fötterna.

Största delen av gruppen kollar in vaken, och får lite info av Mattias


Jag fick vara testperson denna gång. Ville först prova på hur det var att använda kastlinan så provade den först, gick hyfsat fast man var i iskallt vatten. Efter det tog jag mig ganska lätt upp ur vaken med ispikarna. Väskan som var packad vattentätt hjälper otroligt mycket med flytandet. 






Sedan var det Camillas tur och det gick riktigt bra! Marcus och hans fru plurrade också, Marcus provade faktist 3 gånger efter varandra, för att få testa olika tekniker. :) En stund efter vi hade bytt kläder kunde Mattias inte hålla sig utan packade på sig sina fiskekläder och provade plurra, jag tror han tyckte det var kallast av alla. :)








Riktigt bra tillfälle! Vi kommer definitivt att ordna mera i stil med detta.
Tack till alla som deltog, för fotograferingen tackar vi Christel och video Mikaela. Tusen tack även till Mattias för kursdragandet.


/Jesper o. Camilla.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"