Fortsätt till huvudinnehåll

Sammanfattning av kursen i paddlingssäkerhet

Nu har vi då spenderat våra senaste fyra lördagskvällar i simhallen för att lära oss om paddlingssäkerhet. Det enda som återstår är en paddlingsutfärd som vi tyvärr inte kommer att kunna delta i eftersom vi är på resa då, hade varit roligt, men ibland krockar det.

I ett tidigare inlägg berättade vi lite om vad vi hade lärt oss under kursen. Efter detta har vi ännu haft två tillfällen och där har vi fått lära oss om följande:

Högt stöd
Högt stöd använder man om man tappat balansen så pass mycket att det inte längre går att utföra lågt stöd. Kan också användas mot en stor våg som hotar att vinka omkull dig. Här kan man läsa mera om högt stöd.

Eskimåräddning
Eskimåräddningen går ut på att den som stjälpt vill bli räddad utan att gå ur kajaken. Den som stjälpt lämnar då och "hänga" under vattnet fortfarande sittandes i kajaken och bankar med händerna på undersidan av kajaken (som då är ovanför vattenytan) för att tillkalla kompisens uppmärksamhet. Kompisen paddlar till den som vill bli räddad och placerar sin paddel vid dennes händer rakt över den kapsejsade kajaken och han/hon kan då trycka sig upp på rätt köl med hjälp av kompisens paddel.

Eskimåsväng
Eskimåsvängen är det snabbaste sättet att ta sig upp tillbaka på rätt köl om du råkat kapsejsa. Du behöver inte ta dig ur och tömma kajaken. Läs mer om eskimåsvängen här.

Så här började vi träna eskimåsvängen.

Detta är de övningar vi har jobbat allra mest med, samt en del balansövningar som jag inte närmare går in på här. Eftersom jag själv inte kunnat delta till hundra procent pga infektionskänslighet har min träningstid i vattnet varit ganska begränsad. Har försökt jobba aktivt när jag väl varit där, men känner att jag gärna hade fått några träningstimmar till, får jobba vidare på egen hand sen i sommar. Igår kämpade jag med högt stöd i princip hela tiden utan vidare framgång. Eskimåräddningen och eskimåsvängen har jag inte alls testat på, men Jesper har tränat på dem och klarade av bådadera utan problem. Kände mig själv ganska nere efter gårdagens misslyckanden och mina oändligt många blåmärken och skrapsår, men det är väl bara mera övning som gäller.

Glad Jesper in action!

Paddlingskursen har ändå varit väldigt lärorik och jag känner att jag nu kommer att känna mig mycket mera säker när jag ger mig ut på paddlingsutfärder. Jag har nu kunskap om hur jag skall gå till väga ifall jag kapsejsar och jag klarar av att ta mig upp tillbaka i kajaken. Det kan ju sen vara helt andra förhållanden när man är ute i stora vågor, men jag tycker definitivt att kursen har gett mig mera kött på benen i fråga om säkerheten. Nu är det egna kajaker som hägrar, men vi börjar med att skriva in oss i den lokala paddlingsföreningen Botnia Canoe därifrån man får hyra kajaker förmånligt, samt delta i deras olika paddlingsevenemang. Rekommenderar denna kurs för alla som känner sig nyfikna på paddling, en bra grund att starta från om man vill ge sig ut på paddlingsutfärder.


/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"