Fortsätt till huvudinnehåll

Sammanfattning av kursen i paddlingssäkerhet

Nu har vi då spenderat våra senaste fyra lördagskvällar i simhallen för att lära oss om paddlingssäkerhet. Det enda som återstår är en paddlingsutfärd som vi tyvärr inte kommer att kunna delta i eftersom vi är på resa då, hade varit roligt, men ibland krockar det.

I ett tidigare inlägg berättade vi lite om vad vi hade lärt oss under kursen. Efter detta har vi ännu haft två tillfällen och där har vi fått lära oss om följande:

Högt stöd
Högt stöd använder man om man tappat balansen så pass mycket att det inte längre går att utföra lågt stöd. Kan också användas mot en stor våg som hotar att vinka omkull dig. Här kan man läsa mera om högt stöd.

Eskimåräddning
Eskimåräddningen går ut på att den som stjälpt vill bli räddad utan att gå ur kajaken. Den som stjälpt lämnar då och "hänga" under vattnet fortfarande sittandes i kajaken och bankar med händerna på undersidan av kajaken (som då är ovanför vattenytan) för att tillkalla kompisens uppmärksamhet. Kompisen paddlar till den som vill bli räddad och placerar sin paddel vid dennes händer rakt över den kapsejsade kajaken och han/hon kan då trycka sig upp på rätt köl med hjälp av kompisens paddel.

Eskimåsväng
Eskimåsvängen är det snabbaste sättet att ta sig upp tillbaka på rätt köl om du råkat kapsejsa. Du behöver inte ta dig ur och tömma kajaken. Läs mer om eskimåsvängen här.

Så här började vi träna eskimåsvängen.

Detta är de övningar vi har jobbat allra mest med, samt en del balansövningar som jag inte närmare går in på här. Eftersom jag själv inte kunnat delta till hundra procent pga infektionskänslighet har min träningstid i vattnet varit ganska begränsad. Har försökt jobba aktivt när jag väl varit där, men känner att jag gärna hade fått några träningstimmar till, får jobba vidare på egen hand sen i sommar. Igår kämpade jag med högt stöd i princip hela tiden utan vidare framgång. Eskimåräddningen och eskimåsvängen har jag inte alls testat på, men Jesper har tränat på dem och klarade av bådadera utan problem. Kände mig själv ganska nere efter gårdagens misslyckanden och mina oändligt många blåmärken och skrapsår, men det är väl bara mera övning som gäller.

Glad Jesper in action!

Paddlingskursen har ändå varit väldigt lärorik och jag känner att jag nu kommer att känna mig mycket mera säker när jag ger mig ut på paddlingsutfärder. Jag har nu kunskap om hur jag skall gå till väga ifall jag kapsejsar och jag klarar av att ta mig upp tillbaka i kajaken. Det kan ju sen vara helt andra förhållanden när man är ute i stora vågor, men jag tycker definitivt att kursen har gett mig mera kött på benen i fråga om säkerheten. Nu är det egna kajaker som hägrar, men vi börjar med att skriva in oss i den lokala paddlingsföreningen Botnia Canoe därifrån man får hyra kajaker förmånligt, samt delta i deras olika paddlingsevenemang. Rekommenderar denna kurs för alla som känner sig nyfikna på paddling, en bra grund att starta från om man vill ge sig ut på paddlingsutfärder.


/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…

Paddling vid Helgelandskysten

Jag kom på för några dagar sedan att jag inte alls skrivit något om vår paddlingstur i Norge. Ett misstag som bör rättas till, det vore ju fy och skam att inte dela med sig av våra bilder från en så vacker tur. Turen var en kajakpaddlingstur som varade i 4 hela dagar och två halva dagar och den ingår i våra vildmarksguidestudier. Under denna tur var det mycket fokus på räddningstekniker, ledarskap inom kajakpaddling samt navigering. På köpet fick vi fantastiska naturupplevelser och många fina vykortsvyer att minnas och ta fram nån kall och dyster novemberdag.

Vår tur startade en torsdageftermiddag efter att alla åtta deltagare samt våra två ledare hade packat i all mat, vatten och utrustning för hela turen i sina kajaker. Kajakerna var ganska tungt lastade när vi lämnade Nesna camping den torsdagseftermiddagen. Det blev ingen lång paddling den dagen utan vi tog rätt snabbt i land på en av Tommas fina sandstränder. Det som vi snabbt fick lära oss var att en fin sandstrand snabbt kan fö…

Måndagmorgon i oktober

Måndagmorgon igen, jag sitter i soffan med min kaffekopp och laptopen, ute visar temperaturen på -1 grad och Kaa är pigg som de flesta morgnar och pockar på min uppmärksamhet med sitt hallåande. Jag fick ett plötsligt infall av att skriva ett inlägg till bloggen som har en tendens att stanna av lite varje höst, inga undantag där denna höst heller. Idag har jag inga uppdrag ute på fältet så det blir jobb hemifrån istället. Dagens uppgift är att få klart en artikel som jag skriver till Finlands natur så det passar bra med lite uppvärmning i skrivandet.

Det känns ännu lite overkligt att jag faktiskt jobbar med mitt eget företag, samtidigt som jag tycker att jag börjar få lite rutin på saker och ting. Vi konstaterade i helgen med Jesper att mitt humör har ändrats så mycket till det bättre efter att jag slutat jobba på bageriet, mitt tålamod har förlängts med det dubbla och jag känner mig mycket mera rofylld och glad överlag än tidigare. Det är en härlig känsla att känna även om jag inte p…