Fortsätt till huvudinnehåll

Christel gästbloggar om Utterledens maratonvandring

Eftersom vi inte själva kunde delta i Utterledens vandringsmaraton pga att det är mitt i veckan så frågade jag snällt av min goda vän Christel om inte hon kunde skriva lite om sina upplevelser av vandringen. Det kunde hon, så nu här kommer nu Christels berättelse från Utterleden. 

Utterledens vandringsmaraton i juni

En mulen tisdag morgon, svänger vi in mot Lappfors skidstuga, min barndomskompis och jag. Vi möts av en buss, det är dagsvandrarna som är på väg till starten vid Vilobacka. Löparna har för länge sedan startat sina 51 km för dagen. Alla övernattare anmäler sig och lämnar in tält och utrustning, som förs till övernattningsplatsen vid Sexsjön. Vi kommer att vandra Utterleden på två dagar. Förväntansfulla stiger vi på bussen och vi blir skjutsade till starten. Kl 9 är vi iväg och den första etappen fram till Lostenen är ungefär 6 km lång. En rätt krävande start med hala klippor uppåt och nedåt, över stenar och rötter. Terrängen är rätt blöt och det är skönt att ha ett par rejäla vandringsskor på fötterna. 







Vi närmar oss Lostenen, tar en kort paus och tar sen sikte på Kalisjön, dagens första depåstopp. Här bjuds vi på bl.a. blåbärssoppa, morotsstavar och russin. Detta är myggornas favoritställe, så vi fortsätter snabbt vidare. Det blir en hel del vandring på skogsvägar och ungefär vid lunchtid, efter 6,5 km, är vi framme vid Nars. Vi anmäler oss till funktionärerna och sätter oss ner med en semla och blickar ut över sjön. Nu har vi vandrat lite över halvvägs av dagens etapp och har 12 km kvar till Jaktstugan vid Sexsjön. Med ny energi vandrar vi vidare förbi Dragsjön och Tranusjön. Vid Skjorsmossen sätter vi oss ner, vädrar fötterna en stund och tar tag i de sista 3,5 kilometrarna för dagen. När vi kommer fram till övernattningsstället möts vi av en god maletköttsoppa med plättar till efterrätt. Det smakar underbart! En hel del tält finns redan uppe, men vi hittar en fin tältplats och sätter upp tältet. Sen blir det bastu och dopp i sjön vid campingen intill. Sommarens först dopp och vattnet är +19 grader. 

Tillbaka vid Jaktstugan grillar vi korv och utbyter erfarenheter från dagen med de andra vandrarna. Vädret har varit ett perfekt vandringsväder, mulet och lagom temperatur och nu skiner solen över grillplatsen. Väderutsikterna inför morgondagen ser inte så lovande ut, regn och åter regn. Men, det är morgondagens bekymmer, vi njuter för fullt av sommarkvällen. Min vandringskompis konstaterar att det inte blir nån vandring nästa dag, fötterna och tår är fulla av enorma blåsor, så hon åker hem på kvällen. Jag kryper ner vid 23-tiden och känner mig pigg, men har ont i fötterna. Fåglarna håller låda under natten, göken är verkligen envis, svanarna landar och startar bredvid oss på vattnet. Det blir nog nån timme sömn i alla fall. 





Jag vaknar av att regnet smattrar mot tältduken, ca 5-6 tiden enligt den utlovade prognosen. Småningom blir det rörelse i tältlägret och vi blir serverade en ordentlig frukost kl 8. Redan kl 8:20 far de första vandrarna iväg i duggregnet. Lite kortare vandring, ca 23 km, har vi framför oss idag. Första etappen går en bra bit längs Purmo norra å. Här trivs myggorna verkligen, så myggmedlet åker fram. Snart närmar jag mig Gäddsjön, det regnar ordentligt och jag konstaterar att snart blir det byte till regnbyxor, regnjackan var på från början. Här slår jag följe med ett trevligt par, vi håller ihop resten av dagen. Vid Huvudsjön stannar vi för dagens första kontroll, 7,5 km vandrat. Jag byter byxor och tuggar i mig några äppelbitar, är ännu rätt mätt av frukosten, så det blir ett kort stopp. Det är 3,5 km till Hjulfors och vi tar en lite paus där, äter en banan och beundrar forsens starka strömmar. Regnet fortsätter och det gör vi också, med sikte på Bockabron och utlovad grillkorv. Nu känns 5 km rätt långt och drygt 1 timme senare ser vi röken från grillkåtan. Här har vi tak över huvudet, så skorna kommer snabbt av och vi vilar fötterna inför de sista 7 kilometrarna. När vi traskar vidare, möter vi en funktionär med kaffetermosar. Det hade varit gott, men vi ids inte svänga om, utan fortsätter med ett kaffesug mot målet. 

De sista kilometrarna känns enormt långa, regnet håller i sig och vi knatar på. Fötterna värker, det gör lite ont i ett knä. Vi peppar varandra, det kan inte vara långt kvar! Till sist kommer vi fram till skidspåret, en enorm uppförsbacke och vi är framme. Regnet verkligen öser ner. En varm bastu väntar och det efterlängtade kaffet. Nu känns allt toppen!

Text: Christel Munsin
Foto: Christel Munsin och Mikaela Wickman

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …