Fortsätt till huvudinnehåll

Christel gästbloggar om Utterledens maratonvandring

Eftersom vi inte själva kunde delta i Utterledens vandringsmaraton pga att det är mitt i veckan så frågade jag snällt av min goda vän Christel om inte hon kunde skriva lite om sina upplevelser av vandringen. Det kunde hon, så nu här kommer nu Christels berättelse från Utterleden. 

Utterledens vandringsmaraton i juni

En mulen tisdag morgon, svänger vi in mot Lappfors skidstuga, min barndomskompis och jag. Vi möts av en buss, det är dagsvandrarna som är på väg till starten vid Vilobacka. Löparna har för länge sedan startat sina 51 km för dagen. Alla övernattare anmäler sig och lämnar in tält och utrustning, som förs till övernattningsplatsen vid Sexsjön. Vi kommer att vandra Utterleden på två dagar. Förväntansfulla stiger vi på bussen och vi blir skjutsade till starten. Kl 9 är vi iväg och den första etappen fram till Lostenen är ungefär 6 km lång. En rätt krävande start med hala klippor uppåt och nedåt, över stenar och rötter. Terrängen är rätt blöt och det är skönt att ha ett par rejäla vandringsskor på fötterna. 







Vi närmar oss Lostenen, tar en kort paus och tar sen sikte på Kalisjön, dagens första depåstopp. Här bjuds vi på bl.a. blåbärssoppa, morotsstavar och russin. Detta är myggornas favoritställe, så vi fortsätter snabbt vidare. Det blir en hel del vandring på skogsvägar och ungefär vid lunchtid, efter 6,5 km, är vi framme vid Nars. Vi anmäler oss till funktionärerna och sätter oss ner med en semla och blickar ut över sjön. Nu har vi vandrat lite över halvvägs av dagens etapp och har 12 km kvar till Jaktstugan vid Sexsjön. Med ny energi vandrar vi vidare förbi Dragsjön och Tranusjön. Vid Skjorsmossen sätter vi oss ner, vädrar fötterna en stund och tar tag i de sista 3,5 kilometrarna för dagen. När vi kommer fram till övernattningsstället möts vi av en god maletköttsoppa med plättar till efterrätt. Det smakar underbart! En hel del tält finns redan uppe, men vi hittar en fin tältplats och sätter upp tältet. Sen blir det bastu och dopp i sjön vid campingen intill. Sommarens först dopp och vattnet är +19 grader. 

Tillbaka vid Jaktstugan grillar vi korv och utbyter erfarenheter från dagen med de andra vandrarna. Vädret har varit ett perfekt vandringsväder, mulet och lagom temperatur och nu skiner solen över grillplatsen. Väderutsikterna inför morgondagen ser inte så lovande ut, regn och åter regn. Men, det är morgondagens bekymmer, vi njuter för fullt av sommarkvällen. Min vandringskompis konstaterar att det inte blir nån vandring nästa dag, fötterna och tår är fulla av enorma blåsor, så hon åker hem på kvällen. Jag kryper ner vid 23-tiden och känner mig pigg, men har ont i fötterna. Fåglarna håller låda under natten, göken är verkligen envis, svanarna landar och startar bredvid oss på vattnet. Det blir nog nån timme sömn i alla fall. 





Jag vaknar av att regnet smattrar mot tältduken, ca 5-6 tiden enligt den utlovade prognosen. Småningom blir det rörelse i tältlägret och vi blir serverade en ordentlig frukost kl 8. Redan kl 8:20 far de första vandrarna iväg i duggregnet. Lite kortare vandring, ca 23 km, har vi framför oss idag. Första etappen går en bra bit längs Purmo norra å. Här trivs myggorna verkligen, så myggmedlet åker fram. Snart närmar jag mig Gäddsjön, det regnar ordentligt och jag konstaterar att snart blir det byte till regnbyxor, regnjackan var på från början. Här slår jag följe med ett trevligt par, vi håller ihop resten av dagen. Vid Huvudsjön stannar vi för dagens första kontroll, 7,5 km vandrat. Jag byter byxor och tuggar i mig några äppelbitar, är ännu rätt mätt av frukosten, så det blir ett kort stopp. Det är 3,5 km till Hjulfors och vi tar en lite paus där, äter en banan och beundrar forsens starka strömmar. Regnet fortsätter och det gör vi också, med sikte på Bockabron och utlovad grillkorv. Nu känns 5 km rätt långt och drygt 1 timme senare ser vi röken från grillkåtan. Här har vi tak över huvudet, så skorna kommer snabbt av och vi vilar fötterna inför de sista 7 kilometrarna. När vi traskar vidare, möter vi en funktionär med kaffetermosar. Det hade varit gott, men vi ids inte svänga om, utan fortsätter med ett kaffesug mot målet. 

De sista kilometrarna känns enormt långa, regnet håller i sig och vi knatar på. Fötterna värker, det gör lite ont i ett knä. Vi peppar varandra, det kan inte vara långt kvar! Till sist kommer vi fram till skidspåret, en enorm uppförsbacke och vi är framme. Regnet verkligen öser ner. En varm bastu väntar och det efterlängtade kaffet. Nu känns allt toppen!

Text: Christel Munsin
Foto: Christel Munsin och Mikaela Wickman

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…