Fortsätt till huvudinnehåll

Christel gästbloggar om Utterledens maratonvandring

Eftersom vi inte själva kunde delta i Utterledens vandringsmaraton pga att det är mitt i veckan så frågade jag snällt av min goda vän Christel om inte hon kunde skriva lite om sina upplevelser av vandringen. Det kunde hon, så nu här kommer nu Christels berättelse från Utterleden. 

Utterledens vandringsmaraton i juni

En mulen tisdag morgon, svänger vi in mot Lappfors skidstuga, min barndomskompis och jag. Vi möts av en buss, det är dagsvandrarna som är på väg till starten vid Vilobacka. Löparna har för länge sedan startat sina 51 km för dagen. Alla övernattare anmäler sig och lämnar in tält och utrustning, som förs till övernattningsplatsen vid Sexsjön. Vi kommer att vandra Utterleden på två dagar. Förväntansfulla stiger vi på bussen och vi blir skjutsade till starten. Kl 9 är vi iväg och den första etappen fram till Lostenen är ungefär 6 km lång. En rätt krävande start med hala klippor uppåt och nedåt, över stenar och rötter. Terrängen är rätt blöt och det är skönt att ha ett par rejäla vandringsskor på fötterna. 







Vi närmar oss Lostenen, tar en kort paus och tar sen sikte på Kalisjön, dagens första depåstopp. Här bjuds vi på bl.a. blåbärssoppa, morotsstavar och russin. Detta är myggornas favoritställe, så vi fortsätter snabbt vidare. Det blir en hel del vandring på skogsvägar och ungefär vid lunchtid, efter 6,5 km, är vi framme vid Nars. Vi anmäler oss till funktionärerna och sätter oss ner med en semla och blickar ut över sjön. Nu har vi vandrat lite över halvvägs av dagens etapp och har 12 km kvar till Jaktstugan vid Sexsjön. Med ny energi vandrar vi vidare förbi Dragsjön och Tranusjön. Vid Skjorsmossen sätter vi oss ner, vädrar fötterna en stund och tar tag i de sista 3,5 kilometrarna för dagen. När vi kommer fram till övernattningsstället möts vi av en god maletköttsoppa med plättar till efterrätt. Det smakar underbart! En hel del tält finns redan uppe, men vi hittar en fin tältplats och sätter upp tältet. Sen blir det bastu och dopp i sjön vid campingen intill. Sommarens först dopp och vattnet är +19 grader. 

Tillbaka vid Jaktstugan grillar vi korv och utbyter erfarenheter från dagen med de andra vandrarna. Vädret har varit ett perfekt vandringsväder, mulet och lagom temperatur och nu skiner solen över grillplatsen. Väderutsikterna inför morgondagen ser inte så lovande ut, regn och åter regn. Men, det är morgondagens bekymmer, vi njuter för fullt av sommarkvällen. Min vandringskompis konstaterar att det inte blir nån vandring nästa dag, fötterna och tår är fulla av enorma blåsor, så hon åker hem på kvällen. Jag kryper ner vid 23-tiden och känner mig pigg, men har ont i fötterna. Fåglarna håller låda under natten, göken är verkligen envis, svanarna landar och startar bredvid oss på vattnet. Det blir nog nån timme sömn i alla fall. 





Jag vaknar av att regnet smattrar mot tältduken, ca 5-6 tiden enligt den utlovade prognosen. Småningom blir det rörelse i tältlägret och vi blir serverade en ordentlig frukost kl 8. Redan kl 8:20 far de första vandrarna iväg i duggregnet. Lite kortare vandring, ca 23 km, har vi framför oss idag. Första etappen går en bra bit längs Purmo norra å. Här trivs myggorna verkligen, så myggmedlet åker fram. Snart närmar jag mig Gäddsjön, det regnar ordentligt och jag konstaterar att snart blir det byte till regnbyxor, regnjackan var på från början. Här slår jag följe med ett trevligt par, vi håller ihop resten av dagen. Vid Huvudsjön stannar vi för dagens första kontroll, 7,5 km vandrat. Jag byter byxor och tuggar i mig några äppelbitar, är ännu rätt mätt av frukosten, så det blir ett kort stopp. Det är 3,5 km till Hjulfors och vi tar en lite paus där, äter en banan och beundrar forsens starka strömmar. Regnet fortsätter och det gör vi också, med sikte på Bockabron och utlovad grillkorv. Nu känns 5 km rätt långt och drygt 1 timme senare ser vi röken från grillkåtan. Här har vi tak över huvudet, så skorna kommer snabbt av och vi vilar fötterna inför de sista 7 kilometrarna. När vi traskar vidare, möter vi en funktionär med kaffetermosar. Det hade varit gott, men vi ids inte svänga om, utan fortsätter med ett kaffesug mot målet. 

De sista kilometrarna känns enormt långa, regnet håller i sig och vi knatar på. Fötterna värker, det gör lite ont i ett knä. Vi peppar varandra, det kan inte vara långt kvar! Till sist kommer vi fram till skidspåret, en enorm uppförsbacke och vi är framme. Regnet verkligen öser ner. En varm bastu väntar och det efterlängtade kaffet. Nu känns allt toppen!

Text: Christel Munsin
Foto: Christel Munsin och Mikaela Wickman

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Larsmo XCO-projekt - en riktig terrängcyklingsbana

I helgen kom vi oss äntligen iväg och pröva Larsmos XCO-projektbana. Det är en renodlad terrängcyklingsbana som ännu är under uppbyggnad, men en del av banan är redan nu cyklingsbar och välkommen att provköras. Några cyklingsentusiaster har dragit igång projektet i Larsmo If:s regi och har under hösten byggt upp en bana vid Larsmo idrottspark (vid Cronhjelms skola). När banan är färdig kommer den att vara ca 3 km lång och det ska finnas alternativa körlinjer så att banan passar både nybörjare och mer erfarna cyklister. I nuläget går det att cykla en bana på 1,4 km, men tanken är att hela banan ska stå klar någon gång under 2017. Banan startar vid Cronhjelmskolan vid dessa koordinater. (Länk till google maps)




Vi testade alltså den 1,4 km långa banan idag och blev mycket imponerade. Första varvet vi åkte den steg undertecknad av vid x antal tillfällen och tyckte det var väl svårt, medan Jesper hade hur kul som helst. Redan andra varvet gick allting mycket bättre och jag fick av Jesper t…