Fortsätt till huvudinnehåll

Terrängcykling med tjejerna i Syöte

På fredag efter jobbet packade jag och tre vänner ihop oss i en bil och åkte iväg till Syöte för att vistas ute i naturen, äta gott och ha lite stugmys. Efter ett matstopp vid Zeppelin i Uleåborg kom vi fram vid 21.30-tiden till en beckmörk stuga i ute i Syöteskogen. Vi hann inte med så mycket på fredagkvällen, vi installerade oss i stugan, skålade in helgen och gick så småningom till sängs.

På lördagmorgon startade vi dagen med en brakfrukost och sen ställde vi oss iväg för dagens mtb-tur i Syöteskogarna. I Syöte finns en nationalpark och den har förutom vandringsleder även markerade cykelleder, både terrängcykelleder och långfärdscykelleder. Det finns tre stycken rundslingor för terrängcykling och vi valde Syöteleden som är 17 km lång. Syöteleden bjuder på mycket varierad terräng, det är mycket höjdskillnader, en del svårare teknikavsnitt, men även lättåkta partier med roliga utförsåkningar.

Dukat till frukost.

Gänget redo att utforska Syötes skogar.

Fina spångar över myren.

Mindre bra spångar och ett av många våta partier.

Ingången till nationalparken vid Syöte naturum.

Lättåkt på bra preparerat underlag.

Fin utsikt uppe på åsen.

Vi startade från vår stuga i närheten av Kellarilampi och var lite osäkra på om vi var på rätt led i början, men hittade snart de rosa märkena på träden som utmärker cykellederna. Från vår stuga till Syöte centrum var det ca 9 km och det var relativt lättåkt. Blev väldigt vått när vi kom ner från de höga åsarna så skorna blev genomblöta i ett tidigt skede. Framme vid Syöte centrum gick vi in och köpte oss en karta över lederna och blev genast mycket klokare över hur leden gick. Vid Syöte naturum finns den officiella guidepunkten för Syöte nationalpark och därifrån får man all möjlig information om nationalparken och närliggande områden. Där finns också kartor, hantverk och diverse prylar till salu, samt ett litet café.

Det blev en väldigt utdragen cykelrunda, fastän det lät relativt kort med endast 17 km så blev den både tung och lång innan vi var klara. Här hemma går alla rundor alltid delvist på något vägavsnitt, men denna runda var helt och hållet i skogsterräng. Ett parti var speciellt jobbigt med mycket stenar och rötter och höjdskillnaderna gjorde sitt, men det var annars en mycket varierad och rolig runda även om jag var rejält trött när vi var tillbaka vid stugan.

Gudomligt god chokladkaka - "death by chocolate".



Kellarilampi i bakgrunden.


Plankar.


Vi hade superlyxigt med varm bastu och mat på bordet när vi kom tillbaka till stugan eftersom halva gänget valde att ta en lite kortare runda pga diverse hälsobekymmer. Efter mat och en powernap var alla i form igen för en kortare vandring till Kellarilampi rastplast som är vackert belägen vid en liten skogstjärn. Det är absolut en av de finare rastplatser jag sett under mina många vandringar, de har satsat mycket på gångbroar så att man kan gå längs med den lilla sjön och beundra den från alla vinklar.

Resten av kvällen spenderades sen i stugan med massa god mat, lite kortspel och tjejsnack. Söndagen startade med en kort tur på morgonen och sedan blev det en utsökt god brunch med rester från lördagen innan vi så småningom packade ihop och startade vår resa hemåt. Det har varit en superrolig och samtidigt väldigt avslappnad helg tillsammans med ett toppengäng tjejer. Tack allihopa och även stort tack till Mats som lånade ut släpkärran till oss!

Vill ni läsa mera om Syöte nationalpark, kolla in länken här.

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi ...

Vandring längs Fishermen's Trail i Portugal

 En mulen dag i oktober frågade jag min kompis Christel om hon har lust att hänga med på en vandringsresa nånstans söderut där det är lite ljusare än här just nu. Hon var inte sen att haka på och gav förslag på rutten Fishermen's trail i Portugal. Jag behövde inte se många bilder innan jag var övertygad om Portugal som destination och några dagar senare bokade vi resan. Fishermen's trail är en ca 76 km lång vandringsled längs Portugals västkust som är en del av den över 400 km långa leden Rota Vicentina. Det finns också en led som går mer inåt landet som kallas för The Historical Way. Fishermen's trail går längs stigar som skapats av ortsborna när de tagit sig ut till sina fiskeställen längs med kusten och den ligger inom det skyddade området  The Southwest Alentejo and Vicentine Coast natural park.  Första lördagen i november satte vi oss på tåget till Helsingfors och därifrån flög vi sen till Lissabon. Vi sov en natt i Lissabon och på söndag morgon tog vi bussen ( Rede ...

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi...