Fortsätt till huvudinnehåll

Terrängcykling med tjejerna i Syöte

På fredag efter jobbet packade jag och tre vänner ihop oss i en bil och åkte iväg till Syöte för att vistas ute i naturen, äta gott och ha lite stugmys. Efter ett matstopp vid Zeppelin i Uleåborg kom vi fram vid 21.30-tiden till en beckmörk stuga i ute i Syöteskogen. Vi hann inte med så mycket på fredagkvällen, vi installerade oss i stugan, skålade in helgen och gick så småningom till sängs.

På lördagmorgon startade vi dagen med en brakfrukost och sen ställde vi oss iväg för dagens mtb-tur i Syöteskogarna. I Syöte finns en nationalpark och den har förutom vandringsleder även markerade cykelleder, både terrängcykelleder och långfärdscykelleder. Det finns tre stycken rundslingor för terrängcykling och vi valde Syöteleden som är 17 km lång. Syöteleden bjuder på mycket varierad terräng, det är mycket höjdskillnader, en del svårare teknikavsnitt, men även lättåkta partier med roliga utförsåkningar.

Dukat till frukost.

Gänget redo att utforska Syötes skogar.

Fina spångar över myren.

Mindre bra spångar och ett av många våta partier.

Ingången till nationalparken vid Syöte naturum.

Lättåkt på bra preparerat underlag.

Fin utsikt uppe på åsen.

Vi startade från vår stuga i närheten av Kellarilampi och var lite osäkra på om vi var på rätt led i början, men hittade snart de rosa märkena på träden som utmärker cykellederna. Från vår stuga till Syöte centrum var det ca 9 km och det var relativt lättåkt. Blev väldigt vått när vi kom ner från de höga åsarna så skorna blev genomblöta i ett tidigt skede. Framme vid Syöte centrum gick vi in och köpte oss en karta över lederna och blev genast mycket klokare över hur leden gick. Vid Syöte naturum finns den officiella guidepunkten för Syöte nationalpark och därifrån får man all möjlig information om nationalparken och närliggande områden. Där finns också kartor, hantverk och diverse prylar till salu, samt ett litet café.

Det blev en väldigt utdragen cykelrunda, fastän det lät relativt kort med endast 17 km så blev den både tung och lång innan vi var klara. Här hemma går alla rundor alltid delvist på något vägavsnitt, men denna runda var helt och hållet i skogsterräng. Ett parti var speciellt jobbigt med mycket stenar och rötter och höjdskillnaderna gjorde sitt, men det var annars en mycket varierad och rolig runda även om jag var rejält trött när vi var tillbaka vid stugan.

Gudomligt god chokladkaka - "death by chocolate".



Kellarilampi i bakgrunden.


Plankar.


Vi hade superlyxigt med varm bastu och mat på bordet när vi kom tillbaka till stugan eftersom halva gänget valde att ta en lite kortare runda pga diverse hälsobekymmer. Efter mat och en powernap var alla i form igen för en kortare vandring till Kellarilampi rastplast som är vackert belägen vid en liten skogstjärn. Det är absolut en av de finare rastplatser jag sett under mina många vandringar, de har satsat mycket på gångbroar så att man kan gå längs med den lilla sjön och beundra den från alla vinklar.

Resten av kvällen spenderades sen i stugan med massa god mat, lite kortspel och tjejsnack. Söndagen startade med en kort tur på morgonen och sedan blev det en utsökt god brunch med rester från lördagen innan vi så småningom packade ihop och startade vår resa hemåt. Det har varit en superrolig och samtidigt väldigt avslappnad helg tillsammans med ett toppengäng tjejer. Tack allihopa och även stort tack till Mats som lånade ut släpkärran till oss!

Vill ni läsa mera om Syöte nationalpark, kolla in länken här.

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …