Fortsätt till huvudinnehåll

Vandring med Vigu i Lemmenjoki nationalpark

För en vecka sedan startade vår vandring i Lemmenjoki nationalpark och därmed startade även våra vildmarksguidestudier. Vi hoppade på bussen i Jakobstad på lördagmorgon och efter ca 12 h i buss var vi då äntligen framme i Angeli nästan så långt norrut du kan ta dig i Finland. Första kvällen gick vi bara in i skogen en bit och slog läger för natten. Efter en kall första natt med några minusgrader började vi vandra in i nationalparken. Under denna vandring har vi inte överhuvudtaget gått längs några preparerade leder utan vi har tagit oss fram med karta och kompass, vilket verkligen har ökat känslan av att vara ute i vildmarken.

Framme vid Angeli på lördagkväll.

Vi hamnade att korsa många små bäckar och åar under vandringen.

Närgångna lavskrikor gjorde oss sällskap under lunchen den första dagen.

Renskallar och renhorn var en rätt vanlig syn.

Under de två första dagarna gick vi i stor grupp, men med olika ledar- och orienterargrupper i spetsen. Min grupp agerade som ledare under förmiddagen den första dagen och som orienterare under resten av dagen. Det kändes lite spännande att vara först ut med ledarrollen, men det gick hyfsat bra ändå. Jag fick testa på att gå både längst bak och längst fram och kunde konstatera att det är ganska utmanande att hålla ihop en grupp på över 20 personer. Det gäller att hitta en fart så att även de som går lite långsammare känner sig bekväma.

Kvällstvagning i ån, en del var modiga och tog sig en simtur i det iskalla vattnet.

Första kalfjället vi var uppe på. Norge skymtar i bakgrunden. 


På väg ner från det blåsiga fjället. 

Kvällsprogram på gång. :)


Den tredje dagen hade vi en "fri dag", vilket innebar att vi fick göra vad vi ville med vem vi ville. Vårt läger var då beläget vid basen av ett kalfjäll, så de flesta valde att gå upp till toppen av fjället och beundra utsikten. Vi gick dock i lite mindre grupper och vid olika tidpunkter. Det var riktigt skönt att få ta det lugnt och inte behöva packa ihop från morgonen. Vår lilla "toppexpedition" var också mycket lugn och avslappnad. Vi gick i sakta mak och tog oss tid att titta på växter, fotografera och beundra vyerna.

Frukostbestyr. 


Toppröset vid Maarestatunturit. 

Orädda fjällripor. 

Sånt vi sysslade med på vår fria dag.

Vackra vyer och fina höstfärger.

Fjärde dagen gick vi matlagsvist (matlag = den grupp man delar tält, kök och mat med) och det var mycket lärorikt att få öva orientering i mindre grupp. Nu hade vi inga ledare med så vid fel beslut var det ingen som kunde leda oss till rätt väg. Det var nu upp till oss själva att hitta rätt. Som tur hade jag duktiga orienterare i min grupp och jag lärde mig mycket om kartläsning under dagen. Vi hade turen att få syn på en renflock, men tyvärr hade jag ingen kamera med mig då så fick inga bilder. Kändes ändå häftigt att få se renar mitt ute i skogen, helt annat än att se dem genom bussfönstret. Under kvällen och natten regnade det lite, men det var det enda regn vi fick över oss under hela vandringen.

Sista vandringsdagen blev vi indelade i nya små grupper och Jesper blev min ledare den dagen. Eftersom jag hade lite problem med min fot, så det kändes extra tryggt att ha honom vid min sida, även om alla i gruppen tog väl hand om mig. Under sista etappen för dagen gick vi igen i stor grupp tillbaka till lägerplatsen vi startat ifrån fem dagar tidigare. Det blev en sista kväll runt lägerelden, mycket mat, lekar och skratt.

Bakar kladdkaka i reflektorugn. 

Växtlära på lunchen.

Vi sov i Hillebergtält. 

Oficiella Viguiter nu!

Vi har haft en suverän vandring med otroligt många intryck. Det tar tid att smälta allt det nya. Nya kunskaper, nya bekantskaper och allt i en mycket vacker natur. Det enda jag vet helt säkert nu är att detta är början på något galet bra, det känns helt rätt! Tack Vigu 21 för att jag får vara en del av ert härliga gäng!

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"