Fortsätt till huvudinnehåll

Vandring med Vigu i Lemmenjoki nationalpark

För en vecka sedan startade vår vandring i Lemmenjoki nationalpark och därmed startade även våra vildmarksguidestudier. Vi hoppade på bussen i Jakobstad på lördagmorgon och efter ca 12 h i buss var vi då äntligen framme i Angeli nästan så långt norrut du kan ta dig i Finland. Första kvällen gick vi bara in i skogen en bit och slog läger för natten. Efter en kall första natt med några minusgrader började vi vandra in i nationalparken. Under denna vandring har vi inte överhuvudtaget gått längs några preparerade leder utan vi har tagit oss fram med karta och kompass, vilket verkligen har ökat känslan av att vara ute i vildmarken.

Framme vid Angeli på lördagkväll.

Vi hamnade att korsa många små bäckar och åar under vandringen.

Närgångna lavskrikor gjorde oss sällskap under lunchen den första dagen.

Renskallar och renhorn var en rätt vanlig syn.

Under de två första dagarna gick vi i stor grupp, men med olika ledar- och orienterargrupper i spetsen. Min grupp agerade som ledare under förmiddagen den första dagen och som orienterare under resten av dagen. Det kändes lite spännande att vara först ut med ledarrollen, men det gick hyfsat bra ändå. Jag fick testa på att gå både längst bak och längst fram och kunde konstatera att det är ganska utmanande att hålla ihop en grupp på över 20 personer. Det gäller att hitta en fart så att även de som går lite långsammare känner sig bekväma.

Kvällstvagning i ån, en del var modiga och tog sig en simtur i det iskalla vattnet.

Första kalfjället vi var uppe på. Norge skymtar i bakgrunden. 


På väg ner från det blåsiga fjället. 

Kvällsprogram på gång. :)


Den tredje dagen hade vi en "fri dag", vilket innebar att vi fick göra vad vi ville med vem vi ville. Vårt läger var då beläget vid basen av ett kalfjäll, så de flesta valde att gå upp till toppen av fjället och beundra utsikten. Vi gick dock i lite mindre grupper och vid olika tidpunkter. Det var riktigt skönt att få ta det lugnt och inte behöva packa ihop från morgonen. Vår lilla "toppexpedition" var också mycket lugn och avslappnad. Vi gick i sakta mak och tog oss tid att titta på växter, fotografera och beundra vyerna.

Frukostbestyr. 


Toppröset vid Maarestatunturit. 

Orädda fjällripor. 

Sånt vi sysslade med på vår fria dag.

Vackra vyer och fina höstfärger.

Fjärde dagen gick vi matlagsvist (matlag = den grupp man delar tält, kök och mat med) och det var mycket lärorikt att få öva orientering i mindre grupp. Nu hade vi inga ledare med så vid fel beslut var det ingen som kunde leda oss till rätt väg. Det var nu upp till oss själva att hitta rätt. Som tur hade jag duktiga orienterare i min grupp och jag lärde mig mycket om kartläsning under dagen. Vi hade turen att få syn på en renflock, men tyvärr hade jag ingen kamera med mig då så fick inga bilder. Kändes ändå häftigt att få se renar mitt ute i skogen, helt annat än att se dem genom bussfönstret. Under kvällen och natten regnade det lite, men det var det enda regn vi fick över oss under hela vandringen.

Sista vandringsdagen blev vi indelade i nya små grupper och Jesper blev min ledare den dagen. Eftersom jag hade lite problem med min fot, så det kändes extra tryggt att ha honom vid min sida, även om alla i gruppen tog väl hand om mig. Under sista etappen för dagen gick vi igen i stor grupp tillbaka till lägerplatsen vi startat ifrån fem dagar tidigare. Det blev en sista kväll runt lägerelden, mycket mat, lekar och skratt.

Bakar kladdkaka i reflektorugn. 

Växtlära på lunchen.

Vi sov i Hillebergtält. 

Oficiella Viguiter nu!

Vi har haft en suverän vandring med otroligt många intryck. Det tar tid att smälta allt det nya. Nya kunskaper, nya bekantskaper och allt i en mycket vacker natur. Det enda jag vet helt säkert nu är att detta är början på något galet bra, det känns helt rätt! Tack Vigu 21 för att jag får vara en del av ert härliga gäng!

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde