Fortsätt till huvudinnehåll

Årets sista paddlingstur

Det blev en lyxig start på dagen med brunch hos min kära syster med familj. Fram emot eftermiddagen ville vi ändå ta vara på den fina höstdagen och åkte iväg till kanotskjulet för att ta ut kajakerna på en sista tur innan de blir stående i vinterförvar. Det är nästan två månader sen vi sist paddlade och det kändes i kroppen. Det var trångt och obekvämt att sitta i kajaken igen, speciellt med skorna på. Vi trodde det skulle vara kallt, men solens strålar värmer ännu och vi fick snabbt upp värmen. Vi såg endast till en båt under turen, annars var det helt lugnt och stilla ute på sjön. Det blev ingen lång tur, men vi njöt till fullo av den färggranna naturen, den spegelblanka sjön och det ljuvliga vädret. Kommer allt att börja sakna paddlingen innan det blir säsong igen. 





Blåser cigarrer.


Tillbaka vid kanotskjulet fixade vi till lite på våra förvaringsplatser så att våra kajaker ska ha det så bra som möjligt under vintern. Eftersom vi har plastkajaker har de en tendens att få bucklor i sig när de ligger på hårda plankor, så nu har vi täckt in plankorna med lite skumplast (vanliga liggunderlagsbitar) och hoppas de inte bucklar sig fullt lika mycket under vintern. 


Tejpa tejpa!

Vi avslutade dagen med lite geocaching. Under vår orienteringskurs stötte vi på en travel bug när vi hade gps-övningar med geocaching. En travel bug är ett föremål försett med en spårbar etikett, som gör det möjligt för dig att följa objektet via geocaching.com. Travel bugen blir som en liftare som åker från cache till cache. Ägaren till travel bugen kan avgöra om den ska ha någon särskild uppgift som t.ex. att resa till ett visst antal länder. Den travel bug som vi hittade i Noux kom ursprungligen från Tyskland. Idag fick den resa vidare i Jakobstad tills någon annan för den vidare till nästa plats. 
En skön helg börjar vara förbi och det är dags att ladda inför nästa vecka. 

Tristan the Duck åker vidare. :)


 "Whatever makes you feel bad, leave it. Whatever makes you smile, keep it."

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde