Fortsätt till huvudinnehåll

Klippklättring i Stugun

Förra veckan befann vi oss i Stugun i Sverige på klippklättringskurs med Vigu. Både Jesper och jag har haft ett måttligt intresse för klättring och brukar klättra 1-2 ggr per år, men tills nu har vi endast klättrat inomhus. Det här med klippklättring visade sig dock vara en helt annan sak.


Prusiken, lite väl lös här men huvudsak att man testar så att den låser vid fall. 

Camilla och Roy firar ner sig.

Lone och vår ena instruktör Eva.
Efter att alla hade fått sig tilldelad utrustning gick vi upp en bit för berget och det första vi fick lära oss var hur vi skulle fira ner oss själva för en bergsvägg. Det var helt nytt för mig och det pirrade nog lite i magen den första gången, men det kändes tryggt och bra och jag tror de flesta rätt snabbt blev bekväma i nedfirningen. Vi hann också klättra lite under den första dagen och det var så roligt! Visst är det roligt att klättra inomhus, men det går ändå inte att jämföra med klippklättring. När man klättrar på en klippa finns det inga färdiga grepp som du ska använda utan du får själv försöka hitta greppen och de kan se väldigt olika ut. En stor skillnad i klättringen för oss var också användningen av klätterskor. Vi hade aldrig klättrat med klätterskor innan och jag kan bara konstatera att ska jag nånsin klättra igen så måste jag ha egna klättringsskor, så stor skillnad var det.

Andra kursdagen fick vi lära oss att göra toppankare. En hel del ny utrustning presenterades, bl.a. kilar, kamsäkringar och slingor. Det blev genast lite mer spännande att fira ner sig från ett toppankare man själv gjort, våra kursledare kontrollerade givetvis våra ankare innan vi fick klartecken att fira ner oss, men det var fortfarande aningen nervöst.

Tältplatserna

Jesper säkrar Camilla på topprep. 

Jesper klättrar en av dom svåraste linjer vi klättrade under kursen. 6+

Lite matkärl här och där!

Under lördagen hade vi sämre tur med vädret, det hade regnat under natten och fortsatte att regna under morgonen. Att klättra på våta klippor är ingen höjdare, det är både halkigt och stökigt så vi fick skjuta upp klättringen till söndagen och hade annat program istället. Vi lärde oss att klättra upp på rep och sen fick vi äntligen bekanta oss med stora berget. Efter lunchen gick vi uppför det ca 100 m höga berget och firade oss ner i två etapper. Först halvvägs, sen böt vi till ett annat rep och firade den sista biten ner till marken. Det var nog det mest spännande vi gjorde under hela kursen tror jag. Jag tycker av nån anledning att det är mycket värre att åka ner än att klättra upp och det var på skakiga ben jag gav mig utför kanten av stora berget, men ner kom jag även om min prusik var så spänd att jag fick mjölksyra i armen.

Vi fick under sista kursdagen också klättra uppför stora berget i replag. Alla replag hade en kursledare som försteman som klättrade först och placerade ut säkringar under vägen. Efter ca en replängd gjorde förstemannen en standplats och därifrån säkrade han andremannen upp till första standplatsen. Så upprepas proceduren tills man är uppe på toppen. Det kändes som riktig klättring, det var superroligt. Alla elementen fanns där, äventyret, spänningen, naturen, utsikten, ja allt man kan tänka sig. Ifall jag inte var helt hooked på klättring innan så blev jag det efter att ha klättrat uppför stora berget.

Njuter av utsikten!


Här firar vi oss ner från stora väggen som är ca 100 meter hög. 


Beskriver lite av hur (höjd)rädd Jesper var när han hade firat ner sig för stora väggen. 

Tjurres fina hund Zip!

Camilla och Mikael ska klättra stora väggen med Danni. Planerar rutt.

Danni säkrar och Mikael och Camilla klättrar.

Vi hade en toppenfin kurs i Stugun och för alla klättringsfantaster kan jag varmt rekommendera Stugun. Där finns många olika leder i varierande svårighetsgrad och för en symbolisk summa får man även tälta på klätterklubbens område med vindskydd, eldplats och utedass. Nu väntar vi ivrigt på att få hem vår egen klättringsutrustning så vi kan börja klättra även på hemmaplan!

PS. Tycker du att vår utbildning med Vigu låter spännande, sök in före den 20.6 - https://www.axxell.fi/vildmarksguide

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…