Fortsätt till huvudinnehåll

Papegojbekymmer och årlig paddlingshelg

För fjärde året i rad skulle vi tillsammans med våra vänner åka iväg på paddlingshelg på fredagkväll. När jag kom hem från jobbet blev verkligheten en annan. Vår papegoja hade bitit bort alla långa vingpennor från vänster sida och satt och putsade sig frenetiskt. Orsakerna till ett sådant beteende kan vara många, men bekymrade blev vi hur som helst. Efter en del funderande bestämde vi oss för att förkorta vår paddlingshelg med en dag och stanna hemma med Kaa på fredagkväll för att se hur det hela artade sig. Efter storstädning av fågelburen och en dusch verkade Kaa hur nöjd som helst så vi siktade på att starta vår paddlingshelg på lördagmorgon istället.

Gammal bildsamling på Kaas tvättrutiner.

Vid 10.30-tiden på lördagförmiddag var kajakerna packade och vi paddlade ut från Fränsvikens båthamn i Eugmo. Vi siktade på att ta oss ut till Olasören till att börja med. Eftersom det var ideala paddlingsförhållanden kunde vi tryggt välja den yttre vägen till Olasören via bl.a. Svartstensgrynnorna. Vi paddlade i näst intill spegelblanka vatten och siktdjupet var något helt annat än vi är vana med. Fastän det var flera meter djupt kunde vi se bottnen på många ställen. Kan igen en gång konstatera att det är väldigt svårnavigerat på sjön när alla holmar flyter ihop till en ända landmassa. Vi hade förväntat oss ännu några kilometer paddling när Olasören plötsligt dök upp mycket snabbare än väntat. Vi lunchade på holmen och gick också på en liten upptäcktsfärd. Olasören är alltså en allmän landstigningsplats och där finns en öde stuga - Olofsborg som vem som helst får använda förutsatt att man städar efter sig. Det finns också ett utkikstorn på holmen med fin utsikt över skärgården.

Gammalt sjökort på väggen inne i Olofsborg.

Utkikstornet på Olasören.

Lunchpaus på bryggan vid Olasören.

Ser ut som jungfrudanser, men ser inte ut att vara väldigt gamla.

Brant trappa i utkikstornet, gäller att se upp var man sätter fötterna.

Efter lunchen fortsatte vi norr om Olasören och passerade bl.a. Djupörarna, Gammelgrundet och Norrstenarna. Mitt i allt dök Tankars fyr upp på näthinnan, men vi paddlade inte ända ut dit utan svängde söderut igen med siktet inställt på Remmargrundet som är en annan allmän landstigningsplats. Remmargrundet är en väldigt liten holme, men även där finns en ödestuga - Sweins stuga, en grillkåta, utedass samt sopkärl. Det var varmt och svettigt när vi kom fram så vi började med att ta oss ett dopp och det är länge sen jag har upplevt att det är behagligt temperatur i havsvatten, men nu var det så. Vi simmade en god stund innan vi började med matbestyren. En och annan båt tog i land under kvällen, men alla rymdes vi dit utan problem även om den finska mentaliteten är något avståndstagande.

Härlig paddling i lugna vatten.

Tankars fyr i sikte.

Solig kväll på Remmargrundet.

Frank bjöd på gott Lemmelkaffe. Finns att köpas i Kajak- och fiskebutiken i Larsmo.

Det blev en varm kväll och det blev ganska sent innan vi tyckte att vi kunde tända någon brasa, men det blev en brasa till slut ändå. Åskan mullrade på avstånd, men den kom aldrig över oss. När vi gick och la oss vid midnatt var det rätt mörkt, de ljusa sommarnätternas tid börjar vara förbi. Det var väldigt sparsamt med tältplatser på holmen, men vi lyckades hitta två hyfsade tältplatser. Natten blev inte speciellt behaglig dock med massor av myror överallt som också hittade in i vårt tält och delade ut bett till höger och vänster. På morgonkvisten fick vi även ett högljutt besök av några gåsar som verkade missnöjda över vår närvaro. De avlägsnade sig dock innan vi steg upp så det blev inga konflikter.

Efter frukosten paddlade vi iväg för att undvika att vara på sjön när det utlovade åskvädret skulle infinna sig. Vi hade även idag tur med vindarna och det blåste inte mycket när vi paddlade tillbaka inomskärs till Fränsvikens båthamn. Paddlingshelgen var där med slut och med facit i hand kan vi verkligen rekommendera ett besök i Bosund-Öja skärgård. Vacker skärgård med många fina rastplatser att välja bland. Det finns även många små hamnar att starta/sluta på så det är inga problem att hitta lämpliga rutter. Paddlar man i den yttre skärgården bör man dock ta väder och vind extra mycket i beaktande.

Vi är nöjda med årets paddlingstur och Kaa är glad och nöjd att vi är hemma igen. Slutet gott på denna helg.

Tack igen en gång till Frank och Linda för sällskapet! Tack också till Robin som sköt om Kaa så länge vi var borta. :)

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…