Fortsätt till huvudinnehåll

Forspaddling i Lieksa




Förra veckan spenderades till största delen i östra Finland för vår del, närmare bestämt i Nurmijärvi och Ruunaa som ligger alldeles intill den ryska gränsen. Anledningen till denna positionering var de fina forsarna som finns där, vi var på kurs i forspaddling med Vigu.

Vi anlände till Nurmijärvi sent på onsdagkväll där vi inkvarterade oss i en gammal skola som ägs av vildmarksföretaget Erästely, från dem hyrde vi också utrustningen. På torsdagmorgon bar det sen av mot Jongunjoki där de första två dagarnas paddling skulle äga rum. Det var otroligt mycket snö kvar i området och det fanns ännu is på sjöarna, men forsarna var åtminstone något så när isfria. Det första vi fick göra när vi väl fått på oss torrdräkter, flytvästar och hjälmar var att simma. Det kändes inte alls lockande att lägga sig i det iskalla vattnet, men det var inte så hemskt ändå när man väl var där. Vi fick flyta med strömmen under en bro och sen blev vi förhoppningsvis räddade av någon med en kastlina på andra sidan bron.

Vi gör oss redo för sjösättning i Jongunjoki.
Foto: Agneta Finneman

Första simturen.
Foto: Agneta Finneman


Jesper bak och jag framme.
Foto: Agneta Finneman

Efter att vi simmat blev det sen övningar med kanoterna, strömstart och bakvattenstopp. Jesper och jag paddlade tillsammans första delen av första dagen och vi var de första som kapsejsade när vi skulle göra en strömstart. Efter denna tredje simtur började jag bli riktigt kall och resten av förmiddagen blev ren överlevnad för mig. Händerna var stela och lydde inte och tårna kände jag inte av längre. Jag hann redan tänka att detta kommer inte att lyckas i fyra dagar, men efter att jag bytt till ett par riktigt tjocka neoprenhandskar och fått fötterna upptinade vid brasan under lunchen var jag "good to go" igen.

Vi bytte paddlingspartner efter lunchen och jag fick sällskap av Marie. Vi övade vidare på strömstarter, bakvattenstopp och flottning under eftermiddagen. Sista forsen för dagen var större och vildare än de andra vi paddlat i under dagen och jag och Marie gick ut som tredje par. De två första kanoterna välte och jag trodde ett tag att även vi skulle göra det när vi åkte på en rejäl sten.Vi höll dock balansen och åkte över den och kom oss nerför forsen utan att välta, men vi hade rejält med vatten i kanoten. Ännu två kanoter välte så det blev att fiska upp kanoter, människor och paddlar innan vi avslutade för dagen.

Ibland paddlade vi inte bara i vatten, här blev det forspaddling på snö.
Foto: Agneta Finneman

Med torrdräkter på är det tillåtet att paddla isflak...
Foto: Agneta Finneman

...medan andra försökte sänka isflaken. :)
Foto: Agneta Finneman

Vackra isdroppar.
Foto: Agneta Finneman


Följande dag fortsatte vi ännu att paddla i Jongunjoki och roligaste forsen för dagen var nog Hiidenportti som var smal, kurvig och bjöd på en häftig klippvägg som man helst skulle undvika att åka in i. På lördagen förflyttade vi oss till Ruunaa friluftsområde och här var det betydligt mer vatten i forsarna och de var både bredare och livligare. Ruunaa paddlingsvatten är känt för den berömda vågen i Neitikoski som många paddlare gärna vill leka i. Vi fick även möjlighet till detta under både lördagen och söndagen. Den såg på håll väldigt liten ut, men när man väl kom närmare var det nog en häftig våg som mötte en. Ganska många vurpade i något skede i forsen och tyvärr skadade en i gänget sitt knä när hon gjorde en ordentlig kullerbytta med kanoten, men inga allvarliga skador.

Foto: Agneta Finneman

Lone och jag på väg nerför Hiidenportti.
Foto: Agneta Finneman

Bävern har varit framme.
Foto: Agneta Finneman

Rekognosering av fors.
Foto: Agneta Finneman

Agneta och Lone fick in en del vatten i Murrooskoski.
Foto: Agneta Finneman

Foto: Agneta Finneman

Ibland fick vi dra kanoterna över isen på sjöarna.
Foto: Agneta Finneman


Vi fick ännu testa på några riktigt roliga forsar i Ruunaa under lördag och söndag innan kursen avslutades. Jag har testat på både rafting och forspaddling tidigare, men för första gången fick jag nu lära mig tekniker för hur man faktiskt kan förflytta sig i forsarna. Det här var en riktigt lärorik och rolig kurs! Skummande och brusande forsar, vattenstänk och adrenalin - mera forspaddling åt folket!

Tack till Agneta för bilderna!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde