Fortsätt till huvudinnehåll

Forspaddling i Lieksa




Förra veckan spenderades till största delen i östra Finland för vår del, närmare bestämt i Nurmijärvi och Ruunaa som ligger alldeles intill den ryska gränsen. Anledningen till denna positionering var de fina forsarna som finns där, vi var på kurs i forspaddling med Vigu.

Vi anlände till Nurmijärvi sent på onsdagkväll där vi inkvarterade oss i en gammal skola som ägs av vildmarksföretaget Erästely, från dem hyrde vi också utrustningen. På torsdagmorgon bar det sen av mot Jongunjoki där de första två dagarnas paddling skulle äga rum. Det var otroligt mycket snö kvar i området och det fanns ännu is på sjöarna, men forsarna var åtminstone något så när isfria. Det första vi fick göra när vi väl fått på oss torrdräkter, flytvästar och hjälmar var att simma. Det kändes inte alls lockande att lägga sig i det iskalla vattnet, men det var inte så hemskt ändå när man väl var där. Vi fick flyta med strömmen under en bro och sen blev vi förhoppningsvis räddade av någon med en kastlina på andra sidan bron.

Vi gör oss redo för sjösättning i Jongunjoki.
Foto: Agneta Finneman

Första simturen.
Foto: Agneta Finneman


Jesper bak och jag framme.
Foto: Agneta Finneman

Efter att vi simmat blev det sen övningar med kanoterna, strömstart och bakvattenstopp. Jesper och jag paddlade tillsammans första delen av första dagen och vi var de första som kapsejsade när vi skulle göra en strömstart. Efter denna tredje simtur började jag bli riktigt kall och resten av förmiddagen blev ren överlevnad för mig. Händerna var stela och lydde inte och tårna kände jag inte av längre. Jag hann redan tänka att detta kommer inte att lyckas i fyra dagar, men efter att jag bytt till ett par riktigt tjocka neoprenhandskar och fått fötterna upptinade vid brasan under lunchen var jag "good to go" igen.

Vi bytte paddlingspartner efter lunchen och jag fick sällskap av Marie. Vi övade vidare på strömstarter, bakvattenstopp och flottning under eftermiddagen. Sista forsen för dagen var större och vildare än de andra vi paddlat i under dagen och jag och Marie gick ut som tredje par. De två första kanoterna välte och jag trodde ett tag att även vi skulle göra det när vi åkte på en rejäl sten.Vi höll dock balansen och åkte över den och kom oss nerför forsen utan att välta, men vi hade rejält med vatten i kanoten. Ännu två kanoter välte så det blev att fiska upp kanoter, människor och paddlar innan vi avslutade för dagen.

Ibland paddlade vi inte bara i vatten, här blev det forspaddling på snö.
Foto: Agneta Finneman

Med torrdräkter på är det tillåtet att paddla isflak...
Foto: Agneta Finneman

...medan andra försökte sänka isflaken. :)
Foto: Agneta Finneman

Vackra isdroppar.
Foto: Agneta Finneman


Följande dag fortsatte vi ännu att paddla i Jongunjoki och roligaste forsen för dagen var nog Hiidenportti som var smal, kurvig och bjöd på en häftig klippvägg som man helst skulle undvika att åka in i. På lördagen förflyttade vi oss till Ruunaa friluftsområde och här var det betydligt mer vatten i forsarna och de var både bredare och livligare. Ruunaa paddlingsvatten är känt för den berömda vågen i Neitikoski som många paddlare gärna vill leka i. Vi fick även möjlighet till detta under både lördagen och söndagen. Den såg på håll väldigt liten ut, men när man väl kom närmare var det nog en häftig våg som mötte en. Ganska många vurpade i något skede i forsen och tyvärr skadade en i gänget sitt knä när hon gjorde en ordentlig kullerbytta med kanoten, men inga allvarliga skador.

Foto: Agneta Finneman

Lone och jag på väg nerför Hiidenportti.
Foto: Agneta Finneman

Bävern har varit framme.
Foto: Agneta Finneman

Rekognosering av fors.
Foto: Agneta Finneman

Agneta och Lone fick in en del vatten i Murrooskoski.
Foto: Agneta Finneman

Foto: Agneta Finneman

Ibland fick vi dra kanoterna över isen på sjöarna.
Foto: Agneta Finneman


Vi fick ännu testa på några riktigt roliga forsar i Ruunaa under lördag och söndag innan kursen avslutades. Jag har testat på både rafting och forspaddling tidigare, men för första gången fick jag nu lära mig tekniker för hur man faktiskt kan förflytta sig i forsarna. Det här var en riktigt lärorik och rolig kurs! Skummande och brusande forsar, vattenstänk och adrenalin - mera forspaddling åt folket!

Tack till Agneta för bilderna!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…