Fortsätt till huvudinnehåll

Forspaddling i Lieksa




Förra veckan spenderades till största delen i östra Finland för vår del, närmare bestämt i Nurmijärvi och Ruunaa som ligger alldeles intill den ryska gränsen. Anledningen till denna positionering var de fina forsarna som finns där, vi var på kurs i forspaddling med Vigu.

Vi anlände till Nurmijärvi sent på onsdagkväll där vi inkvarterade oss i en gammal skola som ägs av vildmarksföretaget Erästely, från dem hyrde vi också utrustningen. På torsdagmorgon bar det sen av mot Jongunjoki där de första två dagarnas paddling skulle äga rum. Det var otroligt mycket snö kvar i området och det fanns ännu is på sjöarna, men forsarna var åtminstone något så när isfria. Det första vi fick göra när vi väl fått på oss torrdräkter, flytvästar och hjälmar var att simma. Det kändes inte alls lockande att lägga sig i det iskalla vattnet, men det var inte så hemskt ändå när man väl var där. Vi fick flyta med strömmen under en bro och sen blev vi förhoppningsvis räddade av någon med en kastlina på andra sidan bron.

Vi gör oss redo för sjösättning i Jongunjoki.
Foto: Agneta Finneman

Första simturen.
Foto: Agneta Finneman


Jesper bak och jag framme.
Foto: Agneta Finneman

Efter att vi simmat blev det sen övningar med kanoterna, strömstart och bakvattenstopp. Jesper och jag paddlade tillsammans första delen av första dagen och vi var de första som kapsejsade när vi skulle göra en strömstart. Efter denna tredje simtur började jag bli riktigt kall och resten av förmiddagen blev ren överlevnad för mig. Händerna var stela och lydde inte och tårna kände jag inte av längre. Jag hann redan tänka att detta kommer inte att lyckas i fyra dagar, men efter att jag bytt till ett par riktigt tjocka neoprenhandskar och fått fötterna upptinade vid brasan under lunchen var jag "good to go" igen.

Vi bytte paddlingspartner efter lunchen och jag fick sällskap av Marie. Vi övade vidare på strömstarter, bakvattenstopp och flottning under eftermiddagen. Sista forsen för dagen var större och vildare än de andra vi paddlat i under dagen och jag och Marie gick ut som tredje par. De två första kanoterna välte och jag trodde ett tag att även vi skulle göra det när vi åkte på en rejäl sten.Vi höll dock balansen och åkte över den och kom oss nerför forsen utan att välta, men vi hade rejält med vatten i kanoten. Ännu två kanoter välte så det blev att fiska upp kanoter, människor och paddlar innan vi avslutade för dagen.

Ibland paddlade vi inte bara i vatten, här blev det forspaddling på snö.
Foto: Agneta Finneman

Med torrdräkter på är det tillåtet att paddla isflak...
Foto: Agneta Finneman

...medan andra försökte sänka isflaken. :)
Foto: Agneta Finneman

Vackra isdroppar.
Foto: Agneta Finneman


Följande dag fortsatte vi ännu att paddla i Jongunjoki och roligaste forsen för dagen var nog Hiidenportti som var smal, kurvig och bjöd på en häftig klippvägg som man helst skulle undvika att åka in i. På lördagen förflyttade vi oss till Ruunaa friluftsområde och här var det betydligt mer vatten i forsarna och de var både bredare och livligare. Ruunaa paddlingsvatten är känt för den berömda vågen i Neitikoski som många paddlare gärna vill leka i. Vi fick även möjlighet till detta under både lördagen och söndagen. Den såg på håll väldigt liten ut, men när man väl kom närmare var det nog en häftig våg som mötte en. Ganska många vurpade i något skede i forsen och tyvärr skadade en i gänget sitt knä när hon gjorde en ordentlig kullerbytta med kanoten, men inga allvarliga skador.

Foto: Agneta Finneman

Lone och jag på väg nerför Hiidenportti.
Foto: Agneta Finneman

Bävern har varit framme.
Foto: Agneta Finneman

Rekognosering av fors.
Foto: Agneta Finneman

Agneta och Lone fick in en del vatten i Murrooskoski.
Foto: Agneta Finneman

Foto: Agneta Finneman

Ibland fick vi dra kanoterna över isen på sjöarna.
Foto: Agneta Finneman


Vi fick ännu testa på några riktigt roliga forsar i Ruunaa under lördag och söndag innan kursen avslutades. Jag har testat på både rafting och forspaddling tidigare, men för första gången fick jag nu lära mig tekniker för hur man faktiskt kan förflytta sig i forsarna. Det här var en riktigt lärorik och rolig kurs! Skummande och brusande forsar, vattenstänk och adrenalin - mera forspaddling åt folket!

Tack till Agneta för bilderna!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi ...

Vandring längs Fishermen's Trail i Portugal

 En mulen dag i oktober frågade jag min kompis Christel om hon har lust att hänga med på en vandringsresa nånstans söderut där det är lite ljusare än här just nu. Hon var inte sen att haka på och gav förslag på rutten Fishermen's trail i Portugal. Jag behövde inte se många bilder innan jag var övertygad om Portugal som destination och några dagar senare bokade vi resan. Fishermen's trail är en ca 76 km lång vandringsled längs Portugals västkust som är en del av den över 400 km långa leden Rota Vicentina. Det finns också en led som går mer inåt landet som kallas för The Historical Way. Fishermen's trail går längs stigar som skapats av ortsborna när de tagit sig ut till sina fiskeställen längs med kusten och den ligger inom det skyddade området  The Southwest Alentejo and Vicentine Coast natural park.  Första lördagen i november satte vi oss på tåget till Helsingfors och därifrån flög vi sen till Lissabon. Vi sov en natt i Lissabon och på söndag morgon tog vi bussen ( Rede ...

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi...