Fortsätt till huvudinnehåll

Skön söndag vid Stall Falisa

Den här veckan har Jesper fyllt år och det firade vi detta år med utekalas på onsdagskvällen. Det blev riktigt lyckat, jag tror gästerna trivdes och jag är säker på att födelsedagsbarnet trivdes. Vi höll till i skogen bakom mina föräldrars hus och hade det mysigt runt elden med kokkaffe, bullar och grillkorv. Det var så pass mysigt så vi tyckte vi borde sova en natt där också. Igår kväll packade vi med tält och sovsäckar och åkte dit för en hel kvälls eldande innan tröttheten hann ifatt oss efter en lång dag. Vilja sov för första gången i tält och det gick hur bra som helst, men hon var onödigt morgonpigg imorse och tyckte det var dags att stiga upp vid 7-tiden. Vi packade ihop våra grejer och åkte sen hem och åt frukost.

Kaffekokning över öppen eld.

Utekalas!

Brasmys. 


Idag har Jesper fått sin "överraskningspresent" av mig som sist och slutligen inte blev någon överraskning eftersom han listade ut vad vi skulle göra redan för en vecka sen. Överraskning eller inte så åkte vi söderut vid lunchtid och lite före klockan 13 rullade vi in på Stall Falisas gård i Maxmo. Där togs vi emot av Tessa som äger och driver stället. Efter att vi pratat lite om hur dagens ridtur skulle se ut gick vi in i hagen för att välja hästar och jag fick en gråblackfärgad islandshäst vid namn Pelle medan Jesper fick en annan islänning vid namn Gýmir. Vi ställde i ordning hästarna, men innan vi fick sätta oss upp på hästarna fick Jesper pröva på hur det kan kännas för en häst att bli styrd med hjälp av träns och tyglar. Under alla de år jag var aktiv inom hästvärlden har jag inte hört den vinklingen förut, men det var en väldigt levande och effektiv introduktion till hur man styr en häst från ryggen.

Jesper ställer Gýmir i ordning inför ridturen.

Jesper är häst och Tessa är ryttaren. Jesper håller alltså i bettet och Tessa i tyglarna. 

Efter denna övning fick vi ta ut hästarna och gå runt med dem på ridplanen ett tag för att de skulle bli bekanta med oss och förstå att vi nu var deras ledare för en timme framöver. Min Pelle var nog inte riktigt övertygad om att jag skulle kunna ta hand om honom, men han uppförde sig ändå alldeles exemplariskt. När vi skrittat runt ett tag på plan och testat så att "styrningen" fungerade så red vi ut på tur. Tyvärr var det väldigt halt på vägen i början så vi fick ta det väldigt försiktigt, men så småningom kom vi in på en oplogad väg med bättre underlag och vi kunde också trava lite grann.

Tessa på fina Isa.

Jesper och Gýmir.




Så här avslutas ridturen vid Stall Falisa. Man sätter sig på hästens rumpa och önskar sig nåt och sen kanar man ner. 

Alltför snabbt var tiden ute och vi vände hemåt igen. Det är inte många gånger i mitt liv jag mött så harmoniska hästar som vid Stall Falisa. Hela inställningen till hästarna och ridandet var annorlunda än jag är van med och på ett väldigt positivt sätt. Jag hade på känn att det skulle passa bra för Jesper och hans syn på hästar och ridning vilket också visade sig riktigt. Det var verkligen en riktig njutartur idag och vi åkte hem med ett leende på läpparna. Jag kan varmt rekommendera ett besök hos Stall Falisa, det lär bli flera besök dit för oss i framtiden. Tack Tessa och hästarna för en fin upplevelse!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi ...

Vandring längs Fishermen's Trail i Portugal

 En mulen dag i oktober frågade jag min kompis Christel om hon har lust att hänga med på en vandringsresa nånstans söderut där det är lite ljusare än här just nu. Hon var inte sen att haka på och gav förslag på rutten Fishermen's trail i Portugal. Jag behövde inte se många bilder innan jag var övertygad om Portugal som destination och några dagar senare bokade vi resan. Fishermen's trail är en ca 76 km lång vandringsled längs Portugals västkust som är en del av den över 400 km långa leden Rota Vicentina. Det finns också en led som går mer inåt landet som kallas för The Historical Way. Fishermen's trail går längs stigar som skapats av ortsborna när de tagit sig ut till sina fiskeställen längs med kusten och den ligger inom det skyddade området  The Southwest Alentejo and Vicentine Coast natural park.  Första lördagen i november satte vi oss på tåget till Helsingfors och därifrån flög vi sen till Lissabon. Vi sov en natt i Lissabon och på söndag morgon tog vi bussen ( Rede ...

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi...