Fortsätt till huvudinnehåll

Vintersemester i Saariselkä

Det hela började med att vi skulle ta en kund till Lappland för att skida på tur några dagar. Allt var klappat och klart när det plötsligt slog mig som en blixt från klar himmel: det är ju kaamos i Lappland den här tiden. Det vill säga att solen inte stiger upp över huvudtaget under dygnet och dagsljuset är väldigt begränsat. Vi funderade fram och tillbaka och beslöt oss för att inte ta några risker med vår kund och inhiberade turen för den här tidpunkten. Vi blev ändå mycket nyfikna på hur det faktiskt är när solen inte går upp, går det att utföra en dylik skidtur eller blir det för lite dagsljus. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att åka till Lappland och ta reda på saken.

I torsdags åkte vi hela den långa vägen upp hit och anlände på kvällen till ett turistigt Saariselkä. Vi checkade in på Saariselkä Inn som ligger mitt i centrum och blev förbluffade över hur mycket turister det finns här. Det var fullt med liv och rörelse på gatorna när vi gick på kvällspromenad med Vilja som behövde få röra på sig efter den långa bilresan som hon för övrigt klarade med bravur. Vilken klok liten hund vi fått. Vår studiekompis som jobbar här uppe meddelade oss att det var goda chanser för norrsken under kvällen så vi gick en bit utanför alla gatlyktor med hopp om att se något men vi hade ingen lycka. Vi fick sen höra att senare på kvällen bara fem minuter bort med bil hade gett oss en fin norrskensföreställning.

Pulkor parkerade utanför Kiilopää fjällcenter som också är Suomen latus högkvarter. 
Vad har vi då sysslat med här? Jo, vi har skidat för hela slanten. På fredagförmiddag efter att vi varit på jakt efter stighudar åkte vi ut till Kiilopää fjällcenter där det är naturligt att starta turer i Urho Kekkonens nationalpark. Vårt packande misslyckades stort denna gång. Vi har med fjällskidorna, men inga stighudar. Jag har med mina telemarkpjäxor, men inga skidor. Vi chansade i alla fall och begav oss iväg på en enligt pappret lätt tur utan stighudar. Början gick ok, men så fort det bar iväg uppför blev det väldigt jobbigt och armarna fick jobba hårt. När det bar iväg upp till toppen av fjället Ahopää fick vi helt enkelt ta av skidorna och gå till fots. Eftersom det är uppkörda skoterspår längs lederna så gick det fint att gå också, men så fort man sätter foten utanför spåret sjunker man ner i den djupa snön. Turen var mycket fin med karga vindpinade vinterfjäll och delar av denna tur gick genom renarnas inhägnade betesmarker och namnet på turen var också "poropolku" (renstigen). Vilja njöt av att få springa fritt omkring och upptäcka fjällvärlden, mot slutet blev hon nog trött ändå och under lunchpausen kröp hon ihop och sov en stund.

Att ta sig genom renstängslet med skidorna på krävde lite koordination.

På toppen av fjället Ahopää. 

Lunchpaus.

Vilja blev lite frusen och fick dunjackan på. 

Idag gjorde vi också en tur, men dagens tur blev mera av en skogstur och inte så mycket fjäll. Vi körde igen mot Kiilopää och Urho Kekkonen, men vi åkte inte hela vägen fram utan hittade en uppkörd stig längs med Rautulampi. Det blev åter igen en fin tur med snötyngda tallar och granar som kantade stigen vi i sakta mak tog oss fram på. Vi hittade en vacker gammal tall under vilken vi tog lunch bestående av kantarellsoppa, rökt renkorv och rieska. Mera lappländskt än så kan det väl knappast bli.

Hundglädje!

Så här går det när man viker av från spåret.

Dagens lunchpaus med kantarellsoppa, renkött och rieska. 

Lunchmys under tallen.

Vi har också hunnit med några turer i längdspåret och jag måste verkligen berömma spåren här. De är otroligt välskötta, breda och fina. Det finns också massor av olika spår att välja bland, allt från ett par kilometer till riktigt långa spår på flera tiotals kilometer. Ett mecka för en längdskidåkare. Igår kväll hann vi också med ett besök till Finlands längsta pulkabacke som är hela 1,8 km lång. Vi orkade inte gå hela vägen upp till toppen så det blev några kortare åk istället. Roligt var det i alla fall! Tack till Bettina som bjöd in oss till pulkaåkning. :)

För att summera denna vistelse så kan jag varmt rekommendera ett besök till Saariselkä, här finns massor att göra förutom att åka skidor också. Det finns huskysafaris, snöskotersafaris, norrskensturer och mycket mera. Vad det gäller kaamos och polarnatten kan vi konstatera att det är inte så mörkt som vi trodde det skulle vara. Solen kommer ju inte fram, men från ca klockan 10 till 15 är det ändå ungefär som en mulen dag hemma. Längre skidturer är genomförbara, men antingen får man då skida i mörker eller så får man väldigt långa kvällar.

Tack Saariselkä för denna gång, hoppas vi ses igen!

Camilla

Kommentarer

  1. Huomatkaa, että kansallispuistoissa koirien irtipito on kielletty, paitsi metsästykseen ja poronhoitoon. Kannattaa tutustua puistojen järjestyssääntöihin!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Vandring, mtb eller kajakpaddling?

Det är påskvecka och för mig är påsken lika med vår. Vi må ha mycket snö kvar, men vårtecknen finns där redan och varje dag upptäcker jag nåt nytt vårtecken. I och med att våren är på kommande kickar också vår verksamhet igång på allvar igen efter en lite lugnare vinter. Jag tänkte passa på och göra lite reklam för vilka kurser vi har att erbjuda denna vår. Det blir en hel del vandringar, några mtb-kurser och lite senare blir det också paddling.

Så här kommer de, vårens kurser:

1. Börja vandra 

En kurs för dig som vill komma igång med vandring och även är intresserad att lära dig lite mera om friluftsprylar och kartläsning.
Se länken för mera info Börja vandra






2. Äventyrsdag vid Storsand, Fäboda

Ta med familjen på en spännande utedag vid vackra Storsand. Det blir äventyrsbanor, utematlagning och en dag tillsammans.
Se länken för mera info Äventyrsdag



3. Dagsvandring längs Höbäck-Sarjärv vandringsled

Kom med till Terjärv och upplev en av nejdens finaste vandringsleder. 16 km vandring med …