Fortsätt till huvudinnehåll

Vintersemester i Saariselkä

Det hela började med att vi skulle ta en kund till Lappland för att skida på tur några dagar. Allt var klappat och klart när det plötsligt slog mig som en blixt från klar himmel: det är ju kaamos i Lappland den här tiden. Det vill säga att solen inte stiger upp över huvudtaget under dygnet och dagsljuset är väldigt begränsat. Vi funderade fram och tillbaka och beslöt oss för att inte ta några risker med vår kund och inhiberade turen för den här tidpunkten. Vi blev ändå mycket nyfikna på hur det faktiskt är när solen inte går upp, går det att utföra en dylik skidtur eller blir det för lite dagsljus. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att åka till Lappland och ta reda på saken.

I torsdags åkte vi hela den långa vägen upp hit och anlände på kvällen till ett turistigt Saariselkä. Vi checkade in på Saariselkä Inn som ligger mitt i centrum och blev förbluffade över hur mycket turister det finns här. Det var fullt med liv och rörelse på gatorna när vi gick på kvällspromenad med Vilja som behövde få röra på sig efter den långa bilresan som hon för övrigt klarade med bravur. Vilken klok liten hund vi fått. Vår studiekompis som jobbar här uppe meddelade oss att det var goda chanser för norrsken under kvällen så vi gick en bit utanför alla gatlyktor med hopp om att se något men vi hade ingen lycka. Vi fick sen höra att senare på kvällen bara fem minuter bort med bil hade gett oss en fin norrskensföreställning.

Pulkor parkerade utanför Kiilopää fjällcenter som också är Suomen latus högkvarter. 
Vad har vi då sysslat med här? Jo, vi har skidat för hela slanten. På fredagförmiddag efter att vi varit på jakt efter stighudar åkte vi ut till Kiilopää fjällcenter där det är naturligt att starta turer i Urho Kekkonens nationalpark. Vårt packande misslyckades stort denna gång. Vi har med fjällskidorna, men inga stighudar. Jag har med mina telemarkpjäxor, men inga skidor. Vi chansade i alla fall och begav oss iväg på en enligt pappret lätt tur utan stighudar. Början gick ok, men så fort det bar iväg uppför blev det väldigt jobbigt och armarna fick jobba hårt. När det bar iväg upp till toppen av fjället Ahopää fick vi helt enkelt ta av skidorna och gå till fots. Eftersom det är uppkörda skoterspår längs lederna så gick det fint att gå också, men så fort man sätter foten utanför spåret sjunker man ner i den djupa snön. Turen var mycket fin med karga vindpinade vinterfjäll och delar av denna tur gick genom renarnas inhägnade betesmarker och namnet på turen var också "poropolku" (renstigen). Vilja njöt av att få springa fritt omkring och upptäcka fjällvärlden, mot slutet blev hon nog trött ändå och under lunchpausen kröp hon ihop och sov en stund.

Att ta sig genom renstängslet med skidorna på krävde lite koordination.

På toppen av fjället Ahopää. 

Lunchpaus.

Vilja blev lite frusen och fick dunjackan på. 

Idag gjorde vi också en tur, men dagens tur blev mera av en skogstur och inte så mycket fjäll. Vi körde igen mot Kiilopää och Urho Kekkonen, men vi åkte inte hela vägen fram utan hittade en uppkörd stig längs med Rautulampi. Det blev åter igen en fin tur med snötyngda tallar och granar som kantade stigen vi i sakta mak tog oss fram på. Vi hittade en vacker gammal tall under vilken vi tog lunch bestående av kantarellsoppa, rökt renkorv och rieska. Mera lappländskt än så kan det väl knappast bli.

Hundglädje!

Så här går det när man viker av från spåret.

Dagens lunchpaus med kantarellsoppa, renkött och rieska. 

Lunchmys under tallen.

Vi har också hunnit med några turer i längdspåret och jag måste verkligen berömma spåren här. De är otroligt välskötta, breda och fina. Det finns också massor av olika spår att välja bland, allt från ett par kilometer till riktigt långa spår på flera tiotals kilometer. Ett mecka för en längdskidåkare. Igår kväll hann vi också med ett besök till Finlands längsta pulkabacke som är hela 1,8 km lång. Vi orkade inte gå hela vägen upp till toppen så det blev några kortare åk istället. Roligt var det i alla fall! Tack till Bettina som bjöd in oss till pulkaåkning. :)

För att summera denna vistelse så kan jag varmt rekommendera ett besök till Saariselkä, här finns massor att göra förutom att åka skidor också. Det finns huskysafaris, snöskotersafaris, norrskensturer och mycket mera. Vad det gäller kaamos och polarnatten kan vi konstatera att det är inte så mörkt som vi trodde det skulle vara. Solen kommer ju inte fram, men från ca klockan 10 till 15 är det ändå ungefär som en mulen dag hemma. Längre skidturer är genomförbara, men antingen får man då skida i mörker eller så får man väldigt långa kvällar.

Tack Saariselkä för denna gång, hoppas vi ses igen!

Camilla

Kommentarer

  1. Huomatkaa, että kansallispuistoissa koirien irtipito on kielletty, paitsi metsästykseen ja poronhoitoon. Kannattaa tutustua puistojen järjestyssääntöihin!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …