Fortsätt till huvudinnehåll

Via ferrataklättring i de franska Alperna

Vårt äventyr i Frankrike fortsatte efter vandringsdagarna som jag berättade om i tidigare inlägg med via ferrataklättring. Så här förklarar Wikipedia via ferrata:
Via ferrata (italienska - ungefär "järnväg") är en klätter/vandringsled i brant terräng vars framkomlighet underlättats genom dragning av vajer och, eventuellt, placering av konstgjorda steg och grepp. Ibland kan stegar förekomma. Tyskans uttryck "Klettersteig" betyder samma sak och är ungefär lika vanligt förekommande. Via ferrata är egentligen artskilt från både klättring och vandring och kan kanske närmast beskrivas som ett mellansteg mellan dessa bägge aktiviteter. Via ferratavandring/-klättring är i dag en mycket populär friluftsaktivitet i framför allt alpländerna.
Det handlar alltså om ett mellanting mellan vandring och klättring i väldigt brant terräng. Den utrustning som behövs är en klättersele, hjälm och ett via ferratakit bestående av två slingor, två karbiner och en slags repbroms. Kitet fästs i klätterselen och karbinerna kopplas sedan fast i vajern på berget så att du är säkrad ifall du skulle ta ett fall. Anledningen till att där finns två slingor och två karbiner är när du ska ta dig förbi säkringspunkterna där vajern är fäst i berget så måste du koppla lös på ena sidan om säkringspunkten och fast på den andra sidan. Med två slingor och två karbiner är du alltid säkrad i en slinga även när du kopplar om, så länge du kopplar om en karbin åt gången. 

Så här ser via ferratautrustningen ut. Jesper håller som bäst på att koppla om den andra karbinen till rätt sida om säkringspunkten för att kunna fortsätta uppåt. 

Den första via ferratan vi klättrade var en rätt så lång led. Först gick vi ca 45 minuter upp till var via ferratan började. Där klädde vi på oss utrustningen och sen började vi klättra. Vi hade då nästan 600 höjdmeter att klättra upp till toppen som låg på 2611 m.ö.h. Det var såå roligt, helt i min smak! Det var spännande, utmanande, fantastiska vyer och så himla skojigt. Jag njöt av varje litet ögonblick och ville aldrig att det skulle ta slut. När vi nått toppen gick det sen en vandringsled ner tillbaka till parkeringen så vi behövde inte klättra ner. Det hade jag inte uppskattat för jag tycker alltid att det är så mycket svårare att klättra neråt.

Info om via ferratan. 

Till den högsta toppen på bilden klättrade vi. 

Jesper på väg uppför ett av de brantare avsnitten. 

Vi hamnade att klättra neråt på några få ställen.

Vår guide Rasse på väg till grottöppningen som syns nere i bilden.

Här var jag på väg ut ur grottan, lite trång passage. 

Lätt att dra på smilbanden när man får hålla på med såna här roliga grejer :)


Jag själv och Jesper i bild. Tack Åsa för bilden.
Foto: Åsa Stam

Denna filur behövde ingen utrustning, han tog det lugnt i solen och kollade lite slött på oss nybörjare. 

På toppen av L'aiguillette du Lauzet 2611 m.ö.h.


Här vandrade vi ner på andra sidan av berget. Inte alls lika skoj som att klättra upp, men inget fel på utsikten. 

Under vår sista dag i La Grave fick vi också klättra en via ferrata. Den var betydligt kortare och betydligt brantare och även ännu lite roligare än den första. Den var enligt klassificeringen också svårare än den första. Vi hamnade och använda mer fysisk styrka än dagen innan eftersom den innehöll mer klättring rakt upp på de branta bergsväggarna. Det var en superfin avslutning på vår vistelse i La Grave och det var med gott humör vi vandrade neråt igen efter klättringen. Som grädde på moset råkade bergsstugan som låg nära toppen av via ferratan att vara öppen så vi kunde fira med kaffe och Coca-cola i solskenet. Här tog vår sommarfjällspecialisering slut som var en jätterolig specialisering. Det kom kanske inte några revolutionerande nya lärdomar, men det har ändå varit givande och intressant att få uppleva nya platser och nya sätt att vandra på. Tack alla inblandade, it was great fun!

Den andra via ferratan var mycket mer fysiskt ansträngande och här klättrade vi mest på konstgjorda steg som är fäst i berget. 


Vattenfallet gav oss lite svalkande stänk mellan varven. 

Här slutade via ferratan, medan vattenfallet fortsatte en bra bit ännu. 

Den trevliga stugvärden försåg oss med kaffe och cokis. 

Stigen ner till parkeringen blev det sista vi vandrade i La Grave. 

Vi reste sen vidare till England och närmare bestämt Cornwall för att paddla lite och givetvis kommer det inlägg därifrån också inom kort.

Trevlig helg så länge!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…