Fortsätt till huvudinnehåll

Tjejvasanresan

Hemma igen efter några dagar i vasaloppsyra Mora. Vi åkte alltså iväg i torsdags och anlände till Mora på fredageftermiddag. Eftersom Chricki och jag aldrig skidat några lopp förr och därför inte har några resultat så fick vi jumboplatsen, startled 17. Dvs sista startledet, eliten startade kl. 9.00 och därefter 600 åkare var 15:nde minut. Vår starttid blev alltså kl 12.45. En i vårt gäng tillhörde eliten och vi måste därmed vara på plats genast från morgonen kl. 7.00, blev en lååång väntan för oss i Oxberg innan det blev vår tur att kliva in i startfållan.

Till slut blev det äntligen vår tur och vi startade den 30 km långa färden mot Mora. Starten gick bra, lite trångt men inga stavbrott eller liknande i vår närhet. Början av banan består mest av uppförsbackar och vi insåg rätt snart att vi hade inget fäste alls. Spåren var sönderkörda och det var extremt bakhalt. Min teknik räckte inte till i uppförsluten och det blev många långa mödosamma klättringar innan jag kom i mål i Mora.

Jag hade på förhand föreställt mig att det skulle bli roligt att få skida i Vasaloppsspåret med så många andra skidåkare och att jag skulle kunna njuta av terrängen och stämningen runt omkring mig. Tyvärr blev det inte riktigt så. Pga plusgrader och en hel massa åkare innan oss höll inte spåren och backarna var sönderplogade. Nivån på åkarna var också betydligt lägre än vad jag föreställt mig. Det märktes att många var orutinerade och osäkra, det var många fall, vingliga ben och jag såg tom de som skadat sig. Kort sagt så njöt jag inte av skidåkningen, men upplevelsen i sig var ändå rolig. Det var häftigt att få se så många skidåkare på ett och samma ställe, stämningen i starten i Oxberg var suverän och hejaropen var många. Det var helt enkelt en folkfest. Känslan när jag skidade på upploppet och skidade in under portalen i Mora var också fantastiskt skön och framför allt fick vi träffa så många fina människor under resan. Mer levnadsglada människor får man leta efter!

Jag ångrar inte en minut att jag deltog i Tjejvasan och kan nog tänka mig att delta i flera lopp i framtiden. Vasaloppet tror jag nog att jag betraktar på avstånd hemma från tv-soffan dock, 90 km känns lite i överkant för min del. Men en sak har jag lärt mig, man ska aldrig säga aldrig. You never know ;) Avslutar min vintersemester med en fin känsla i kroppen och lovar att jag ska njuta till fullo på mitt nästa skidpass i fina spår ute i vårsolens sken!

Finska tjejer i spåret.

Eliten i starttagen.

Långfärdsskridskoåkning på Saxviken.


Här bodde vi.

Full aktivitet i vallaboden.


 
I MÅL!
/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi  kursen "Upptäck vi