Fortsätt till huvudinnehåll

Tjejvasanresan

Hemma igen efter några dagar i vasaloppsyra Mora. Vi åkte alltså iväg i torsdags och anlände till Mora på fredageftermiddag. Eftersom Chricki och jag aldrig skidat några lopp förr och därför inte har några resultat så fick vi jumboplatsen, startled 17. Dvs sista startledet, eliten startade kl. 9.00 och därefter 600 åkare var 15:nde minut. Vår starttid blev alltså kl 12.45. En i vårt gäng tillhörde eliten och vi måste därmed vara på plats genast från morgonen kl. 7.00, blev en lååång väntan för oss i Oxberg innan det blev vår tur att kliva in i startfållan.

Till slut blev det äntligen vår tur och vi startade den 30 km långa färden mot Mora. Starten gick bra, lite trångt men inga stavbrott eller liknande i vår närhet. Början av banan består mest av uppförsbackar och vi insåg rätt snart att vi hade inget fäste alls. Spåren var sönderkörda och det var extremt bakhalt. Min teknik räckte inte till i uppförsluten och det blev många långa mödosamma klättringar innan jag kom i mål i Mora.

Jag hade på förhand föreställt mig att det skulle bli roligt att få skida i Vasaloppsspåret med så många andra skidåkare och att jag skulle kunna njuta av terrängen och stämningen runt omkring mig. Tyvärr blev det inte riktigt så. Pga plusgrader och en hel massa åkare innan oss höll inte spåren och backarna var sönderplogade. Nivån på åkarna var också betydligt lägre än vad jag föreställt mig. Det märktes att många var orutinerade och osäkra, det var många fall, vingliga ben och jag såg tom de som skadat sig. Kort sagt så njöt jag inte av skidåkningen, men upplevelsen i sig var ändå rolig. Det var häftigt att få se så många skidåkare på ett och samma ställe, stämningen i starten i Oxberg var suverän och hejaropen var många. Det var helt enkelt en folkfest. Känslan när jag skidade på upploppet och skidade in under portalen i Mora var också fantastiskt skön och framför allt fick vi träffa så många fina människor under resan. Mer levnadsglada människor får man leta efter!

Jag ångrar inte en minut att jag deltog i Tjejvasan och kan nog tänka mig att delta i flera lopp i framtiden. Vasaloppet tror jag nog att jag betraktar på avstånd hemma från tv-soffan dock, 90 km känns lite i överkant för min del. Men en sak har jag lärt mig, man ska aldrig säga aldrig. You never know ;) Avslutar min vintersemester med en fin känsla i kroppen och lovar att jag ska njuta till fullo på mitt nästa skidpass i fina spår ute i vårsolens sken!

Finska tjejer i spåret.

Eliten i starttagen.

Långfärdsskridskoåkning på Saxviken.


Här bodde vi.

Full aktivitet i vallaboden.


 
I MÅL!
/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Nej nu får det vara nog!!

Det är sällan jag höjer min röst i sociala medier, men nu har bägaren runnit över. Vad jag pratar om är nedskräpning. Under vår vistelse i Norge hade jag en och annan diskussion med en av mina nordiska kollegor om likheter och olikheter mellan de nordiska länderna. En av dessa diskussioner minns jag särskilt väl och det var när min kollega sa att mängden skräp längs vägarna ökar drastiskt så fort man kommer över till den finska sidan av gränsen. Först sa jag genast emot och hävdade bestämt att det är ju städat i Finland, här finns inte mycket skräp i dikena. Sen började jag tänka efter och kom fram till att nog finns det ju ett och annat skräp både här och där. Om det faktiskt är mer än i de andra nordiska länderna vågar jag inte uttala mig om, men nu tar vi och koncentrerar oss på Finland och framför allt vår egen närmiljö. Som alltid om våren dyker allt skräp upp som begravdes när snön kom och kanske mer därtill av sånt som gömts i snö under vintern. När vi nu är hemma i Jakobstad

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället. Jesper har byggt ett matbord till mina pojkar.  Månljus över Finndalen. Vilja är dörrvakt.  Jag serverar vodkashottar i isbaren.  Vilja med Tamokfjellet i bakgrunden.  Whiteout på fjället.  Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgiv