Fortsätt till huvudinnehåll

Tjejvasanresan

Hemma igen efter några dagar i vasaloppsyra Mora. Vi åkte alltså iväg i torsdags och anlände till Mora på fredageftermiddag. Eftersom Chricki och jag aldrig skidat några lopp förr och därför inte har några resultat så fick vi jumboplatsen, startled 17. Dvs sista startledet, eliten startade kl. 9.00 och därefter 600 åkare var 15:nde minut. Vår starttid blev alltså kl 12.45. En i vårt gäng tillhörde eliten och vi måste därmed vara på plats genast från morgonen kl. 7.00, blev en lååång väntan för oss i Oxberg innan det blev vår tur att kliva in i startfållan.

Till slut blev det äntligen vår tur och vi startade den 30 km långa färden mot Mora. Starten gick bra, lite trångt men inga stavbrott eller liknande i vår närhet. Början av banan består mest av uppförsbackar och vi insåg rätt snart att vi hade inget fäste alls. Spåren var sönderkörda och det var extremt bakhalt. Min teknik räckte inte till i uppförsluten och det blev många långa mödosamma klättringar innan jag kom i mål i Mora.

Jag hade på förhand föreställt mig att det skulle bli roligt att få skida i Vasaloppsspåret med så många andra skidåkare och att jag skulle kunna njuta av terrängen och stämningen runt omkring mig. Tyvärr blev det inte riktigt så. Pga plusgrader och en hel massa åkare innan oss höll inte spåren och backarna var sönderplogade. Nivån på åkarna var också betydligt lägre än vad jag föreställt mig. Det märktes att många var orutinerade och osäkra, det var många fall, vingliga ben och jag såg tom de som skadat sig. Kort sagt så njöt jag inte av skidåkningen, men upplevelsen i sig var ändå rolig. Det var häftigt att få se så många skidåkare på ett och samma ställe, stämningen i starten i Oxberg var suverän och hejaropen var många. Det var helt enkelt en folkfest. Känslan när jag skidade på upploppet och skidade in under portalen i Mora var också fantastiskt skön och framför allt fick vi träffa så många fina människor under resan. Mer levnadsglada människor får man leta efter!

Jag ångrar inte en minut att jag deltog i Tjejvasan och kan nog tänka mig att delta i flera lopp i framtiden. Vasaloppet tror jag nog att jag betraktar på avstånd hemma från tv-soffan dock, 90 km känns lite i överkant för min del. Men en sak har jag lärt mig, man ska aldrig säga aldrig. You never know ;) Avslutar min vintersemester med en fin känsla i kroppen och lovar att jag ska njuta till fullo på mitt nästa skidpass i fina spår ute i vårsolens sken!

Finska tjejer i spåret.

Eliten i starttagen.

Långfärdsskridskoåkning på Saxviken.


Här bodde vi.

Full aktivitet i vallaboden.


 
I MÅL!
/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…