Fortsätt till huvudinnehåll

Vinteröverlevnadskurs


Denna helg har vi deltagit i en kurs i vinteröverlevnad. Kursen hölls ute vid Pörkenäs och drog igång kl. 10.00 på lördagmorgon. Vi var 9 deltagare som deltog och Mattias Kanckos var kursdragare. När vi installerat oss vid vindskyddet i Svedja fick vi börja med en promenad i snöskor. Det är en klar fördel att ha snöskor när man ska röra sig i djupsnö. Efter detta fick vi testa att göra upp eld med olika metoder, finns många olika sätt att göra upp eld på. En del sätt effektivare än andra. Eldstål verkar löna sig att alltid ha med på utfärder, det var lätt att tända med och det gör ingenting fastän det blir vått.

Mattias visar en del trick man kan göra med veden för att få den att bättre ta eld.
Jesper provar snöskor.


Efter lunchen var det då dags att börja bygga snöbivacken, alltså en "snökoja" att övernatta i. Storleken på bivacken mättes ut och sedan var det bara att börja skyffla snö in i cirkeln. Några fick ta på snöskorna och börja trampa för att packa snöhopen. Det borde egentligen vara -10 grader eller under för att bygga en snöbivack och på lördagen var det endast -4. Då måste man trampa för att snökristallerna ska ta ihop snabbare. När högen var tillräckligt stor och hoptrampad stack vi in ca 30 cm långa käppar i bivacken för att sen kunna veta när man skall sluta gräva inifrån. Sen fick bivacken vila en timme och frysa till sig lite. Vi byggde också några vindskydd och några grävde snögropar att sova i.

Camilla skyfflar duktit medan Jesper vilar.

Snöbivacken börjar vara klar.

Innifrån. Till höger och rakt fram är "sovbänkarna".  Sovbritsarna är högre än golvet för att den
 kalla luften skall sjunka bort från sovplatsen, dvs. till golvet.


Under tiden bivacken frös grävde vi även upp en del smaskig mat från leran under snön, nämligen vassrötter. Vassrötter innehåller någon slags näring som man kan äta vid nödsituation, man kan äta dem råa, kokta, stekta och grillade. De smakade varken bra eller dåligt, mest ingenting med lite sötma i.

Gräver vassrötter, yummy!


När mörkret infann sig satte vi oss ner runt brasan, tillredde lite kvällsmat och bara umgicks. Folket delade gärna med sig av sina egna erfarenheter och det var en riktigt trevlig grupp vi hade att göra med. Efter ett antal timmar började folk en efter en söka sig mot sina sovplatser.

Ett av vindskydden som ett av paren övernattade i.


Söndagen började med en låång frukost, en hel del diskussioner och historier.

Trög och lite kallare morgon. Camilla värmer fötterna redan från morgon. :)


När alla var klara begav vi oss ut på isen för att lära oss lite isvett. De som ville och inte hade provat på förut fick prova isborr, issåg och isbill. Vi tog t.ex. upp ett isblock och kollade på de olika faserna i isbildningen, dvs vad som var kärnis, stöpis osv.
Olika typer av isräddning behandlades också och vi provkastade bl.a. med räddningslina.

Isblocket var ca 30 cm tjockt varav 12 cm kärnis.


Summa summarum var detta en underbar helg, som tur hade vi ganska milda minusgrader så vi frös inte alltför mycket. Var skönt att slippa bort från allt som hör till vardagen och bara umgås med naturen och vad den har att erbjuda. Detta är en sak som alla någongång borde prova på, men skaffa eller låna en riktigt bra sovsäck och ett tjockt liggunderlag. :)

Här blir det tallbarrste och kokta vassrötter.
Kaffet pyser över elden.



/Camilla & Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Mallorca som vandringsresmål

Vår resa till Mallorca är nu över och jag tänkte sammanfatta mina tankar om Mallorca som framför allt vandringsresmål. Vi hade inte läst på hemskt mycket om Mallorca på förhand, bara så mycket att vi visste att där fanns många möjligheter till vandring. Det som gör Mallorca till ett så omtyckt vandringsresmål är bergskedjan Serra de Tramuntana som sträcker sig längs hela den nordvästra kusten av ön och hör till UNESCOs världsarv. År 2011 fick bergskedjan världsarvsstatus som ett kulturellt viktigt landskap. Den högsta toppen i bergskedjan är Puig Major som är 1445 m.ö.h. men den får inte bestigas eftersom den ligger på militärt område. Längs bergskedjan går en vandringsled GR 221 som är hela 168 km lång. GR-leder finns i flera europeiska länder och står för grande randonneé vilket enkelt sagt betyder lång vandringsled.
För denna resa valde vi att bo på ett och samma ställe och därifrån göra dagsturer. Valldemossa där vi bodde är en liten charmig stad där allt finns på gångavstånd. De …