Fortsätt till huvudinnehåll

Småbönders vandringsled och Furu naturstig

Den här helgen hade vi faktiskt inte tänkt bege oss ut på någon vandring, men när ett inplanerat program blev inställt så bestämde vi oss i alla fall att åka iväg på vandring. Valet föll idag på Småbönders. Klockan 9 plockade vi upp Christel som gjorde oss sällskap idag och så bilade vi iväg mot Småbönders och dit var det LÅNGT! Det tog oss nästan en timme att köra hela den långa vägen till Furuvägen, men oj så vackert det är där. Jag har aldrig varit i Terjärv och Småbönders förut (förutom för två veckor sen när vi vandrade Kortjärv naturstig) och hade ingen aning om att det faktiskt finns ett litet centrum där och att det ligger så vackert vid sjön. Det här kallar jag sightseeing i närmiljön.


Något rangligt fågeltorn vid Lampsjön.

Talltita eller entita?

Det finns alltså två olika leder här. Den kortare är Furu naturstig som är ca 6 km lång och den kan kombineras med Småbönders vandringsled som har en totallängd på över 19 km. Det går även att variera sträckorna genom att ta någon av de "genvägar" som finns här och där längs leden, vilket vi gjorde idag, vår tur blev ca 12 km lång. Vi startade vid Furu och gick upp till Bäribacken, med en avstickare ut till Lampsjön. Sen gick vi neråt igen via Kronoby å, Törvesbäcken och Larickbacken.


Jesper hugger ved till korvgrillningsbrasan.

Några av de konstverk som finns vid Larickbacken.

Svanungar i Kronoby å.

Asp i höstskrud.

Den här leden går mestadels på vägar, vilket är lite tråkigt enligt mig, men den passar utmärkt för den som vill ha en lite lättare vandring där det inte är så oländigt. Rastställena var superfina och hade satsats på lite extra. Alla såg olika ut och hade sin egen lilla charm. Vi hade en fin vandring med bästa tänkabara väder och massor av sprakande färger i naturen. Nu är vi lagom trötta och det får bli soffan resten av kvällen. Önskar er en trevlig söndagskväll!


/Camilla


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…