Natventure.fi | Friluft.fi

När vi nu även har en egen liten båt tänkte vi byta paddlorna mot motorkraft och åka ut på något annorlunda denna fredagskväll. Så igår bestämde vi oss för att packa väskorna fulla med mat och dricka, tält, liggunderlag och sovsäckar för att åka ut och trolla gös under kvällen/natten. Som alltid när man fiskar finns det mera mat och prylar med än vad det finns golvyta i båten, men så ska det vara. Tjusningen med trolling är att äta och dricka gott så länge man väntar på att något annat ska hända. :) Vi åkte ut en 7-tiden och när vi kom till Larsmosjön började vi med att prova vår lycka på Pirilöfjärden men inget liv överhuvudtaget. Vi orkade kanske en dryg timme förrän vi beslöt att flytta på oss till mera kända ställen. Börjar rigga spöna. Sen kommer väntan, slöandet, skitsnacket och förhoppningarna. Rullen fel väg, men allting är inte så enkelt att veta dom första gångerna. ;)  Det regnade lite till och från, men nästan ingen vind överhuvudtaget vilket va...

Efter att ha avverkat 750 km till fots under 29 dagar i ett sträck får man ganska bra koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar när det gäller utrustning och dylikt. Detta är förstås individuellt från person till person, man får pröva sig fram och se vad som fungerar för en själv, men det är alltid bra att ha något att utgå från när man börjar ändå. De allra två viktigaste sakerna är skorna  och ryggsäcken.  Skorna ska vara väl ingånga och testade. Jag hann inte gå jättemycket med mina skor innan eftersom det blev en del problem vid leveransen, men det visade sig att de var perfekta för mig. Vi gick båda två med var sitt par Lowa Renegade . Det är en sko som lämpar sig för vandring på preparerade vandringsleder och lite lättare terräng (index 4). Eftersom vi visste att pilgrimsvandringen går mestadels längs vägar och stigar så ville vi ha en ganska mjuk sko, men ändå med bra stöd runt vristen. Jag tyckte att mina skor var aningen för stora runt runt foten här hemma,...

Idag har inte varit någon speciell dag, en dag bland alla andra. Steg upp, åt frukost, vandrat,druckit kaffe, vandrat, ätit lunch och vandrat lite till. Det roligaste stoppet idag var vid ett donativoalbergue (gratishärbärge drivet av församlingen, du donerar en valfri summa för boendet). Vi skulle egentligen bara gå på toaletten, men människorna som jobbade där var så språksamma och trevliga så vi pratade en stund med dem. Vi fick en broschyr av dem om caminons 5 symboler, som jag tyckte var en ganska bra tankeställare. Tänkte dela dem med er. Den första symbolen är den gula pilen som vi följer längs caminon. Caminon symboliserar vårt liv och när vi inte hittar de gula pilarna känner vi oss frustrerade, precis som vi i livet kan bli frustrerade om vi inte hittar den rätta vägen. Frågorna som ställdes efter liknelsen var vilka pilar följer du och vad eller vem visar vägen för dig i livet? (Egen översättning) Den andra symbolen är ryggsäcken. I livet bär vi alla en ryggsäck, ibland ...

I morse hade vi inte ställt någon väckarklocka och eftersom vi bodde på ett litet ställe var det ingen annan som väckte oss, så vi sov ända till 6.40. Så länge har vi inte sovit en endaste gång under resan, skönt med en ordentlig natts sömn. Det blev tufft direkt från morgonen med branta uppförsbackar och mycket folk längs leden. Vi hittade ett litet bageri i lagom tid för morgonkaffet. Vi har konstaterat att bageribranschen måste vara både lönsam och enkel här. Alla äter bröd hela tiden och det enda de behöver baka är i princip baguetter. För att vara en bageributik var utbudet fattigt, men vi hittade nybakta pizzabitar och de var supergoda! Dagens höjdpunkter var för det första när vi nådde 100-km-stenen. Tänk att vi från nästan 800 km nu är nere på tvåsiffrigt! Det firade vi med lite gott att dricka. Känns helt otroligt bra. Vi känner oss nu som gamla rävar längs caminon, det är så många som just startat sin camino och vi har roat oss med att gissa vilka som är "nya och fräsc...

Det här med att dela rum med andra människor är inte alltid lätt. Igår var vi endast 7 stycken i samma rum, vilket är ganska litet, på många ställen är det 20-30 per rum. Ändå var det svårt att komma överens. Det var en gammal tant som var kärringen mot strömmen. Alla andra öppnade fönstret för att få frisk luft i rummet och hon gick ideligen och stängde det. När hon gick och la sig stängde hon fönstret och stängde fönsterluckorna, vilket gjorde att det så småningom blev som en bastu i rummet. För min del blev det inte många timmars sömn, det var alldeles för varmt. Vandringen har ändå gått bra idag, vi hade bara 18 km så var inte ens trötta i ben och fötter när vi kom fram. Det var trevlig och omväxlande terräng med lummiga små landsortsvägar och många små byar. Vi var framme i Sarria redan före klockan 12 och eftersom många startar sin vandring här finns här massor av härbärgen. Vi hittade ett litet och snyggt härbärge i den gamla stadsdelen. Efter att vi duschat gick vi  ut ...

Idag gick vi iväg på lätta fötter, vi hade bara en lätt dagspackning efter att vi skickat iväg våra väskor med härbärgets transporttjänst. Förmiddagens vandring visade sig gå endast längs landsvägen, men vi hade fina vyer med bergen runt om. Vi tog en lång frukostpaus tillsammans med en tjej från Finland som vi träffat i Villafranca. Efter frukosten gick vi ner i Valcarcedalen och hade rio Valcarce inom syn- och hörhåll nästan hela tiden. Vi passerade många byar under dagen. När vi lämnat dalen började klättringen uppåt och vi gick på små vägar upp i skogen, blev lite djungellikt. Det var väldigt varmt, men för oss gick det ändå lätt som hade så lätt packning. Så småningom kom vi fram till La Faba där vi skulle hämta upp våra väskor, vi passade på att äta lunch eftersom härbärget ännu var stängt. Strax före 14 öppnade de och vi fick våra väskor. Vilken enorm skillnad det blev, benen kändes med ens blytunga och klättringen gick inte alls lika lätt längre. Som tur hade vi bara 2,6 km att...

Nu har vi gått i 20 dagar i ett sträck, en cykeldag emellan, men ändå. Inte undra på att det känns lite här och där i kroppen. Imorse när klockan ringde var det riktigt motigt att stiga upp, så vi sov en halv timme till. Sen åt vi frukost på rummet, vi hade köpt musli och mjölk från den lilla affären i byn kvällen innan och mjölken som vi förvarat på taket utanför vårt fönster var kylskåpskall. Det säger lite om vilket väder vi hade på morgonen. Det var mössa och vantar som gällde och ändå frös vi. Vi gick upp till caminons högsta punkt på 1505 m.ö.h. och där var järnkorset och det var dags att lämna våra stenar. Eftersom det var så kallt blev det en rätt så snabb historia och inte tid till så mycket eftertanke just då. Jag hade skrivit ner mina tankar i ett brev som jag lämnade med stenen så kändes ändå som att jag funderat över vad min sten betydde. Resten av dagen har vi gått stadigt neråt, över 900 meter. Landskapet har varit otroligt vackert hela dagen, vi har gått på små mysi...

Äntligen, äntligen fick vi lämna mesetan bakom oss och börja klättra uppåt i bergen igen. Vi lämnade Astorga bakom oss och gick några km på plattlandet, men sen har det sakta men säkert klättrat uppåt hela dagen. Genast när vi kommit ut ur Astorga ändrade landskapet, det blev mera buskvegetation och bergen runt om vid horisonten. Idag har varit en bra dag om än lite blåsig. Det är ganska fascinerande hur vädret kan ändra från dag till dag. Igår visade termometern på ca 30 grader och idag har det varit 13 grader och kalla vindar så det har varit full mundering på. Vandringen har gått fort idag, det har varit så vackra vyer och omväxlande landskap så de 26,5 km gick undan även om det stundvis var tungt i motvinden. Mitt i skogen hittade vi hästhage med riktigt sociala hästar i. Hade en pratstund med dem och min hästpassion vakande till liv igen. Känner att jag gärna skulle ha hästar i mitt liv, men var, hur och när är något jag ännu får grunna på. Vi tog en kort paus i Rabanal del Ca...