Sista nationalparken för denna gång

Sista nationalparken för denna gång - Cabo Blanco

Resan börjar sakta men säkert lida mot sitt slut och under vår sista bildag körde vi ner till Nicoyas sydligaste spets och nationalparken Cabo Blanco. Den här nationalparken är Costa Ricas äldsta och grundades 1963 av det skandinaviska paret Olof Wessberg och Karin Mogensen. Det finns en kortare och en längre vandringsled i parken, vi startade längs den danska leden och vandrade ända ut till stranden som är så långt ut du kan komma på Nicoya halvön. Det tog oss ca 2 h att ta oss dit, men det blev många stopp på vägen för att fotografera och beundra olika vilda djur på vägen.

Monumentet vid parkens ingång.

Ensam coatihane

Framme vid stranden tog vi oss ett svalkande dopp, åt vår kakbit som vi köpt från bageriet i Cabuya och sen var vi tvungna att söka oss tillbaka eftersom parken stänger kl 16 och klockan var redan 14. Det här var en riktigt intressant nationalpark, den kändes verkligen vild och det var inte överdrivet mycket andra människor där heller. Det hade varit ännu bättre om vi haft lite mera tid på oss, men det gick så här också.

En kapucinapa.

Vi såg också två stycken Agoutin.

Vi hade tänkt sova natten i Cabuya, men där fanns typ 2 hotell och de var ganska dyra, så vi körde upp till Santa Teresa redan igår och har sovit natten hos Don Jon's. Det är granne med stället vi ska bo på hela inkommande vecka så vi har inte lång bit att förflytta oss. Hoppas på en avslappnad sista vecka här innan det är dags att packa väskan en sista gång innan hemfärd till Finland.

Lite svår att se men i skydd av bambuträden fanns en stranddusch.

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Läs mer

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Läs mer

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar. Omplåstring. Hela gänget utom kameramannen Jesper. Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde

Läs mer

Natventure.fi | Friluft.fi

Leta i den här bloggen