Fortsätt till huvudinnehåll

Sista nationalparken för denna gång - Cabo Blanco

Resan börjar sakta men säkert lida mot sitt slut och under vår sista bildag körde vi ner till Nicoyas sydligaste spets och nationalparken Cabo Blanco. Den här nationalparken är Costa Ricas äldsta och grundades 1963 av det skandinaviska paret Olof Wessberg och Karin Mogensen. Det finns en kortare och en längre vandringsled i parken, vi startade längs den danska leden och vandrade ända ut till stranden som är så långt ut du kan komma på Nicoya halvön. Det tog oss ca 2 h att ta oss dit, men det blev många stopp på vägen för att fotografera och beundra olika vilda djur på vägen.

Monumentet vid parkens ingång.

Ensam coatihane

Framme vid stranden tog vi oss ett svalkande dopp, åt vår kakbit som vi köpt från bageriet i Cabuya och sen var vi tvungna att söka oss tillbaka eftersom parken stänger kl 16 och klockan var redan 14. Det här var en riktigt intressant nationalpark, den kändes verkligen vild och det var inte överdrivet mycket andra människor där heller. Det hade varit ännu bättre om vi haft lite mera tid på oss, men det gick så här också.



En kapucinapa.

Vi såg också två stycken Agoutin.
Vi hade tänkt sova natten i Cabuya, men där fanns typ 2 hotell och de var ganska dyra, så vi körde upp till Santa Teresa redan igår och har sovit natten hos Don Jon's. Det är granne med stället vi ska bo på hela inkommande vecka så vi har inte lång bit att förflytta oss. Hoppas på en avslappnad sista vecka här innan det är dags att packa väskan en sista gång innan hemfärd till Finland.

Lite svår att se men i skydd av bambuträden fanns en stranddusch. 



Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället. Jesper har byggt ett matbord till mina pojkar.  Månljus över Finndalen. Vilja är dörrvakt.  Jag serverar vodkashottar i isbaren.  Vilja med Tamokfjellet i bakgrunden.  Whiteout på fjället.  Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgiv

Nej nu får det vara nog!!

Det är sällan jag höjer min röst i sociala medier, men nu har bägaren runnit över. Vad jag pratar om är nedskräpning. Under vår vistelse i Norge hade jag en och annan diskussion med en av mina nordiska kollegor om likheter och olikheter mellan de nordiska länderna. En av dessa diskussioner minns jag särskilt väl och det var när min kollega sa att mängden skräp längs vägarna ökar drastiskt så fort man kommer över till den finska sidan av gränsen. Först sa jag genast emot och hävdade bestämt att det är ju städat i Finland, här finns inte mycket skräp i dikena. Sen började jag tänka efter och kom fram till att nog finns det ju ett och annat skräp både här och där. Om det faktiskt är mer än i de andra nordiska länderna vågar jag inte uttala mig om, men nu tar vi och koncentrerar oss på Finland och framför allt vår egen närmiljö. Som alltid om våren dyker allt skräp upp som begravdes när snön kom och kanske mer därtill av sånt som gömts i snö under vintern. När vi nu är hemma i Jakobstad