Fortsätt till huvudinnehåll

Tjuvar och virus i Santa Teresa

Vår sista vecka här i Costa Rica hade vi planerat att ta det riktigt lugnt och inte alls ha något program, bara vara, läsa böcker, äta gott och njuta av solen. Allting har inte blivit riktigt som vi tänkt oss, men vi har ändå lyckats bra med att ta det lugnt i alla fall. En tråkig nyhet som nådde oss redan de första dagarna vi var här var att det går -surprise, surprise- ett magvirus här. Det är något vi verkligen INTE vill ha nu med hemresan så nära inpå, inte för att jag vill nånsin ha det, men nu skulle vara högst opassande. Detta har lett till att vi inte alls vågat ta risken att äta ute, vi har endast kokat maten själva. Till sällskap i köket har vi haft en lindrigt magsjuk kille, verkligen uppskattat (hoppas ni förstår ironin där). Han sitter i köket från morgon till kväll eftersom han håller på med något arbete och han tycker att det är bästa arbetsron där. Annars en supertrevlig kille, men drar mig verkligen för att gå dit.
Största gräshoppan vi nånsin sett. Ungefär samma storlek som en snickers.



Vi har också för första gången blivit bestulna här i Santa Teresa. En morgon när vi kom till köket och jag tog fram vår matpåse ur kylskåpet visste jag med det samma att någon varit i den. Vi äter nästan alltid yoghurt på morgonen och hade köpt en stor burk som räcker till flera dagar. Den här morgonen var den nästan tom, någon hade ätit ur den och lämnat lite på botten kvar. Gissa om jag blev förbannad?! Det kom en arg lapp i kylskåpet, ingen tar MIN frukostyoghurt!!

Nu i morse steg vi upp före kl 6.00 och gick ner till stranden på morgonpromenad. Vi lämnade våra sandaler vid ingången till stranden. Har lämnat dem många gånger förr. Efter att vi promenerat ca en halv timme och tagit ett morgondopp gick vi tillbaka och då var Jespers sandaler borta. Mina var kvar, men någon hade tydligen tyckt att de behövde ett par sandaler och hade helt enkelt tagit dem. Vi är ändå glada att det var endast sandaler, kunde ha varit betydligt värre.

För att avsluta med något positivt så kan jag säga att stränderna här i Santa Teresa är jättefina och det finns alltid gott om rum där. Gillar man att surfa är den här platsen ett paradis för här handlar allt om surfande och det tycks alltid gå att surfa här. Ingen skillnad vilken tid man är nere på stranden så är det surfare i vattnet.

Hundarna som bor vid Funky Monkey följde med oss på strandpromenad.


Idag blir vår sista dag här, vi kommer att åka till San José imorgon och spendera de sista dagarna där, men ännu idag ska vi njuta av sol och värme och förhoppningsvis en sista solnedgång vid havet.


Camilla tog ett morgondopp denna morgon i gott umgänge. 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…