Fortsätt till huvudinnehåll

Tjuvar och virus i Santa Teresa

Vår sista vecka här i Costa Rica hade vi planerat att ta det riktigt lugnt och inte alls ha något program, bara vara, läsa böcker, äta gott och njuta av solen. Allting har inte blivit riktigt som vi tänkt oss, men vi har ändå lyckats bra med att ta det lugnt i alla fall. En tråkig nyhet som nådde oss redan de första dagarna vi var här var att det går -surprise, surprise- ett magvirus här. Det är något vi verkligen INTE vill ha nu med hemresan så nära inpå, inte för att jag vill nånsin ha det, men nu skulle vara högst opassande. Detta har lett till att vi inte alls vågat ta risken att äta ute, vi har endast kokat maten själva. Till sällskap i köket har vi haft en lindrigt magsjuk kille, verkligen uppskattat (hoppas ni förstår ironin där). Han sitter i köket från morgon till kväll eftersom han håller på med något arbete och han tycker att det är bästa arbetsron där. Annars en supertrevlig kille, men drar mig verkligen för att gå dit.
Största gräshoppan vi nånsin sett. Ungefär samma storlek som en snickers.



Vi har också för första gången blivit bestulna här i Santa Teresa. En morgon när vi kom till köket och jag tog fram vår matpåse ur kylskåpet visste jag med det samma att någon varit i den. Vi äter nästan alltid yoghurt på morgonen och hade köpt en stor burk som räcker till flera dagar. Den här morgonen var den nästan tom, någon hade ätit ur den och lämnat lite på botten kvar. Gissa om jag blev förbannad?! Det kom en arg lapp i kylskåpet, ingen tar MIN frukostyoghurt!!

Nu i morse steg vi upp före kl 6.00 och gick ner till stranden på morgonpromenad. Vi lämnade våra sandaler vid ingången till stranden. Har lämnat dem många gånger förr. Efter att vi promenerat ca en halv timme och tagit ett morgondopp gick vi tillbaka och då var Jespers sandaler borta. Mina var kvar, men någon hade tydligen tyckt att de behövde ett par sandaler och hade helt enkelt tagit dem. Vi är ändå glada att det var endast sandaler, kunde ha varit betydligt värre.

För att avsluta med något positivt så kan jag säga att stränderna här i Santa Teresa är jättefina och det finns alltid gott om rum där. Gillar man att surfa är den här platsen ett paradis för här handlar allt om surfande och det tycks alltid gå att surfa här. Ingen skillnad vilken tid man är nere på stranden så är det surfare i vattnet.

Hundarna som bor vid Funky Monkey följde med oss på strandpromenad.


Idag blir vår sista dag här, vi kommer att åka till San José imorgon och spendera de sista dagarna där, men ännu idag ska vi njuta av sol och värme och förhoppningsvis en sista solnedgång vid havet.


Camilla tog ett morgondopp denna morgon i gott umgänge. 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"