Fortsätt till huvudinnehåll

Tankar från resan...

Vår resa är nu över för denna gång och vi har nu försökat varva ner lite efter alla upplevelser och äventyr. Vi har funderat och reflekterat över livet och allt vad denna resa har fört med sig. Tänkte dela med mig lite av mina tankar.

Att leva i Finland och framför allt i Österbotten är som att leva i en liten glaskupa. Det är väldigt tryggt och skyddat där inne. Jag upplever dock att det också kan vara väldigt hämmande. Inne i den lilla glaskupan ska alla helst göra på samma sätt och det är inte tillåtet att sticka ut.

Det jag gillar mest med att resa och se andra delar av världen är inte bara alla fina och spännande platser, utan lika mycket insyn i hur andra människor i världen lever. Det finns så många olika sätt att ta sig an livet på. Ute i den stora världen känns det helt okej att göra saker och ting på sitt eget sätt, ingen ser konstigt på en fastän man inte följer livet enligt majoritetens synsätt.

För egen del är jag otroligt tacksam att jag haft möjligheten att göra mina resor, det vidgar verkligen vyerna och ger perspektiv på livet på flera olika sätt. Jag uppskattar allt jag har där hemma på ett helt annat sätt än om jag inte rest och stannat hemma. Tyvärr brukar man glömma ganska snart när man kommer hem igen, men varje resa medför alltid något som stannar kvar. Den här resans allra viktigaste lärdom tror jag är värdet av materiella saker. Vi har levt med de saker vi haft i ryggsäcken i två månader och det har räckt gott och väl, vi skulle till och med ha klarat oss med mindre. Kläder och prylar är ju faktiskt bara en ytlig grej, inget som i slutändan spelar någon roll. Jag önskar att jag kunde bli bättre på att verkligen bara köpa saker för att jag behöver dem och inte bara för att stilla ett ha-begär, som sedan föder ett nytt begär efter nån annan, nyare och häftigare grej.



En annan aspekt som jag uppskattar i den central  amerikanska delen av världen är konsten att ta det lugnt, det är både på gott och ont, men jag önskar att den kunde smitta av sig lite på mig. Jag har ofta myror i brallan och känner att jag alltid måste "göra något vettigt" vad det nu sen betyder då? Här kan människor sitta en hel dag och bara göra ingenting, dels beror det på att det är otroligt varmt mitt på dagen och man orkar helt enkelt inte göra något, jag blev emellanåt svettig bara genom att tänka på att röra mig. Jag tror dock att det vore hälsosamt att ha den förmågan att ibland bara göra ingenting, lugna ner sig, betrakta sin omgivning och bara låta tankarna sväva fritt. Hemma känns det som om jag är lat ifall jag inte gör någonting hela tiden, men det är antagligen för att vårt samhälle ser ut så och vi har otroligt många krav på oss hela tiden att vara den perfekta flickvännen, anställda, föräldern, vännen och att ha det perfekta hemmet. So what, fastän allting inte är perfekt, perfekt är ganska tråkigt egentligen tycker jag. Det får synnas att man lever!

Jag antar att alla hörn av världen har sina för- och nackdelar och det är det som är så spännande med att resa. Att se och uppleva nya kulturer och levnadssätt. Ibland fascineras man och ibland blir man helt förskräckt. Slutsatsen blir ändå att vi har det väldigt bra i Finland, jag är glad över att vara hemma igen med alla nära och kära och nu ska vi göra vårt bästa för att njuta av den underbara våren!



/Camilla

Kommentarer

  1. Välkommen hem ! Det här borde vi alla ta till oss ,så mycket stress som vi har i vår vardag .
    Lyck till och fortsätta skriv på er fina blogg.

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket! Bloggandet fortsätter nu med friluftsupplevelser från näromgivningen. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"