Fortsätt till huvudinnehåll

Första utenatten och paddlingsplanerande.

I torsdags var vi till Sursik och planerade paddlingen som vi kommer att genomföra kommande helg med ett gäng andra typer och Mattias. Vi hade någonstans missat oss och trodde att ena dagen skulle bli paddlande och ena en dagsvandring till fots, var vi fått den informationen ifrån vet vi fortfarande inte för så var inte situationen. Vi paddlar alltså i två dagar, bra med planeringsmöten före. :)

Grundplanen var ju som redan tidigare nämnt att vi skulle paddla i Ullavanjoki men eftersom vi har haft sån "extrem" vinter nu så finns det egentligen inga vårflöden som fyller på våra åar, och Ullavanjoki var i praktiken opaddlingsbar. Visst skulle det ha varit möjligt men det är i längden ganska tråkigt att bära kanoterna över varannan fors eftersom vattennivån är för låg och man fastnar.

Mattias hade några backup-planer och vi beslöt oss för den som han rekommenderade som första, nämligen paddling i Nedervetil insjösystem och en del av Perho å.
Dag 1 startar vi från Kaitfors sedan paddlar vi runt bland påstått fina Nedervetil insjösystem, kanske fiskar lite och bara njuter av det vackra vädret vi säkert kommer få. Natten tillbringar vi på önskat ställe under bar himmel eller i tält, kanske lite beroende på vädret.
Dag 2 beger vi oss upp i Perho å och paddlar så länge vi orkar den dagen före servicebilen hämtar oss och vi beger oss hemåt igen.

Vi gick snabbt igenom utrustning, lite om vad som är viktigt att tänka på och vad som är mindre viktigt. Snabbt hade vi avverkat 2 timmar och gänget verkade riktigt trevligt som vi ska paddla med. Så nu är det bara att vänta på helgen och förbereda sig mentalt för 2 dagar på sjön.

Kaa visar nästan var vi ska paddla med sin pekpenna. 

Vi har nu också spenderat vår första natt ute, helt under bar himmel. Ja lite bekväma var vi ju endå, vi sov hemma på terrassen. ;) Temperaturen kröp ner till ca. -1 grader men jag frös inte utan njöt mest. Att vakna till fåglar och fågelkvitter är nog något av det bästa.

Underbar bild javisst, men bevis är det ju iallafall.
Koltrasten.
Rödvingetrast.


Kommentarer

  1. He dee Skvatelabbi er noo ein Rodvingetrast.
    Hùlsninga fran Italien ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej.

      Tack för upplysningen, när man böri jämför så ser man ju att björktrastn har gulare näbb å lite annorlunda färger.

      /Jesper

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"