Fortsätt till huvudinnehåll

Första utenatten och paddlingsplanerande.

I torsdags var vi till Sursik och planerade paddlingen som vi kommer att genomföra kommande helg med ett gäng andra typer och Mattias. Vi hade någonstans missat oss och trodde att ena dagen skulle bli paddlande och ena en dagsvandring till fots, var vi fått den informationen ifrån vet vi fortfarande inte för så var inte situationen. Vi paddlar alltså i två dagar, bra med planeringsmöten före. :)

Grundplanen var ju som redan tidigare nämnt att vi skulle paddla i Ullavanjoki men eftersom vi har haft sån "extrem" vinter nu så finns det egentligen inga vårflöden som fyller på våra åar, och Ullavanjoki var i praktiken opaddlingsbar. Visst skulle det ha varit möjligt men det är i längden ganska tråkigt att bära kanoterna över varannan fors eftersom vattennivån är för låg och man fastnar.

Mattias hade några backup-planer och vi beslöt oss för den som han rekommenderade som första, nämligen paddling i Nedervetil insjösystem och en del av Perho å.
Dag 1 startar vi från Kaitfors sedan paddlar vi runt bland påstått fina Nedervetil insjösystem, kanske fiskar lite och bara njuter av det vackra vädret vi säkert kommer få. Natten tillbringar vi på önskat ställe under bar himmel eller i tält, kanske lite beroende på vädret.
Dag 2 beger vi oss upp i Perho å och paddlar så länge vi orkar den dagen före servicebilen hämtar oss och vi beger oss hemåt igen.

Vi gick snabbt igenom utrustning, lite om vad som är viktigt att tänka på och vad som är mindre viktigt. Snabbt hade vi avverkat 2 timmar och gänget verkade riktigt trevligt som vi ska paddla med. Så nu är det bara att vänta på helgen och förbereda sig mentalt för 2 dagar på sjön.

Kaa visar nästan var vi ska paddla med sin pekpenna. 

Vi har nu också spenderat vår första natt ute, helt under bar himmel. Ja lite bekväma var vi ju endå, vi sov hemma på terrassen. ;) Temperaturen kröp ner till ca. -1 grader men jag frös inte utan njöt mest. Att vakna till fåglar och fågelkvitter är nog något av det bästa.

Underbar bild javisst, men bevis är det ju iallafall.
Koltrasten.
Rödvingetrast.


Kommentarer

  1. He dee Skvatelabbi er noo ein Rodvingetrast.
    Hùlsninga fran Italien ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej.

      Tack för upplysningen, när man böri jämför så ser man ju att björktrastn har gulare näbb å lite annorlunda färger.

      /Jesper

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde