Fortsätt till huvudinnehåll

Laavubygge, löpskola, vildmarksexpedition och mycket mera

Det har varit lite bloggtorka hos oss ett tag nu. Vi har varit sjuka om vart annat mer eller mindre ända sen vi kom hem från Costa Rica. Vi är fortfarande inte i toppskick, men det är på rätt väg i alla fall. Vi har inte gjort så mycket de senaste veckorna, men nu sparkar vi igång igen.


Igår var det premiär för löpskolan som jag anmält mig till, jag deltog inte vid första tillfället eftersom min flunssa inte är riktigt borta än, men hoppas kunna delta vid nästa tillfälle. Jag fick sen veta att jag bra kunde ha varit med eftersom det hade varit ett lugnt tillfälle och ingen stor fysisk ansträngning. Jag var hur som helst inte sysslolös under gårdagskvällen. Vi deltog i ett laavubyggningstalko istället. En bekant till familjen ska bygga en laavu i skogen och vi erbjöd vår hjälp i utbyte av att vi får använda den någon gång i framtiden när den är färdig. Träden var färdigt fällda, så igår gällde det att barka stockarna så att de ska torka snabbare. Jag hade aldrig gjort detta förut, men det var inte alls svårt och riktigt roligt. Det känns i alla fall av i armen och handleden idag att jag har gjort något. Nu ska stockarna få torka i lugn och ro, laavubygget kommer att fortsätta först till vintern när vi kan få dem fraktade ut till mossen med snöskoter. Ser fram emot fortsättningen till hösten.





Ikväll ska vi iväg på planeringsmöte inför den kommande vildmarksexpeditionen till Ullavanjoki. Det kommer att bli en kombinerad  vandrings- och paddlingsexpedition med en övernattning. Mera än så vet vi inte i nuläget, men efter ikväll har vi alla detaljer. Ska bli spännande!

Som avslutning kan vi nämna att det har varit en björn i farten här i Lövö under veckan. En av jägarna här i byn hade sett björnspår i Lövö nära järnvägen. Verkar bli allt vanligare med björnobservationer, hoppas bara att folket håller lugnet och inte blir hysteriska. Björnen går nog undan så länge du inte kommer mellan en hona och hennes ungar. Hoppas få se en björn i vilt tillstånd nån dag - under de rätta omständigheterna.

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"