Fortsätt till huvudinnehåll

Laavubygge, löpskola, vildmarksexpedition och mycket mera

Det har varit lite bloggtorka hos oss ett tag nu. Vi har varit sjuka om vart annat mer eller mindre ända sen vi kom hem från Costa Rica. Vi är fortfarande inte i toppskick, men det är på rätt väg i alla fall. Vi har inte gjort så mycket de senaste veckorna, men nu sparkar vi igång igen.


Igår var det premiär för löpskolan som jag anmält mig till, jag deltog inte vid första tillfället eftersom min flunssa inte är riktigt borta än, men hoppas kunna delta vid nästa tillfälle. Jag fick sen veta att jag bra kunde ha varit med eftersom det hade varit ett lugnt tillfälle och ingen stor fysisk ansträngning. Jag var hur som helst inte sysslolös under gårdagskvällen. Vi deltog i ett laavubyggningstalko istället. En bekant till familjen ska bygga en laavu i skogen och vi erbjöd vår hjälp i utbyte av att vi får använda den någon gång i framtiden när den är färdig. Träden var färdigt fällda, så igår gällde det att barka stockarna så att de ska torka snabbare. Jag hade aldrig gjort detta förut, men det var inte alls svårt och riktigt roligt. Det känns i alla fall av i armen och handleden idag att jag har gjort något. Nu ska stockarna få torka i lugn och ro, laavubygget kommer att fortsätta först till vintern när vi kan få dem fraktade ut till mossen med snöskoter. Ser fram emot fortsättningen till hösten.





Ikväll ska vi iväg på planeringsmöte inför den kommande vildmarksexpeditionen till Ullavanjoki. Det kommer att bli en kombinerad  vandrings- och paddlingsexpedition med en övernattning. Mera än så vet vi inte i nuläget, men efter ikväll har vi alla detaljer. Ska bli spännande!

Som avslutning kan vi nämna att det har varit en björn i farten här i Lövö under veckan. En av jägarna här i byn hade sett björnspår i Lövö nära järnvägen. Verkar bli allt vanligare med björnobservationer, hoppas bara att folket håller lugnet och inte blir hysteriska. Björnen går nog undan så länge du inte kommer mellan en hona och hennes ungar. Hoppas få se en björn i vilt tillstånd nån dag - under de rätta omständigheterna.

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde