Fortsätt till huvudinnehåll

Vandringen som blev till inget

Tisdagen började med glatt humör och vi ställde oss iväg för vår tvådagarsvandring som skulle gå från Senjabu till Ånderdalens nationalpark. Vi kom fram till Senjabu 11.30 och startade vår vandring, vi avslutade vandringen 70 minuter senare. Aldrig i mitt liv har jag varit med om sådana bromssvärmar som fanns där i skogen, de bet oss fastän vi var i rörelse, stod vi stilla var vi nästan täckta av bromsar. Jag minns att vi förra sommaren beslöt oss för att ta paus med vandrandet mitt på sommaren just pga alla bromsar, men kunde aldrig tro att de skulle finnas uppe i Nord-Norge. Den här gången får vi nog erkänna att vi rymde fältet. Måste säga att jag är besviken att det inte blev nån längre vandring, myggor hade jag förberett mig för, men inte detta. Läste sedan att medeltemperaturen i Abisko i juli brukar ligga kring 11 grader så antar att sådan här värmebölja inte är helt vanlig i dessa trakter.

Räknade till ca 30 st på ett ben.



Vems far hårdari?!

Rösti med bacon och kantareller.


Vi fick börja smida plan b och den tog oss till Abisko. Där har vi idag (åkt med linbana) upp till Nuolja och beundrat utsikten samt besökt Abisko nationalpark och Naturum. Många minnen väcktes till liv från fjolårets Fjällräven Classic då vi gick i mål vid just Abisko turistcenter.


Abisko nationalpark,svalkar fötterna. 

Ibland går det inte som man tänkt sig och då gäller det att tänka om och göra upp nya planer. Sist och slutligen kanske det är lika bra att vi inte åkte på någon längre vandring eftersom det i gänget finns lite onda tår, knän och hälar. Nu har vi tagit oss till Kiruna och sitter ute och njuter på ett bromsfritt Camp Ripan. Planer för morgondagen smids medan solen sjunker lite lägre på himlen, men helt ner går den inte.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"