Natventure.fi | Friluft.fi

Det är länge sen jag suttit och jobbat framför datorn, men nu känns det som att jag så småningom börjar återgå till någorlunda rutiner efter en fartfylld sommar. Och vilken sommar det har varit sen. Jag har haft nöjet att spendera nästan fyra veckor i fjällen denna sommar. Veckan efter midsommar åkte jag iväg med en grupp från hemtrakterna för att ta oss an Sveriges högsta berg Kebnekaise. Det blev en fyradagars tur med start från Nikkaluokta och 19 km vandring till Kebnekaise fjällstation. Där blev vi kvar tre nätter och redan dagen efter att vi vandrat in dit så var det toppbestigningsväder. Toppturen utfördes i strålande solsken med fantastiskt fin utsikt i alla väderstreck. Den gassande solen hade dock sina nackdelar också i och med att det blev väldigt varmt och det blev en utmaning att hålla vätskebalansen i skick. Det var en krävande och lärorik tur på många sätt och vis. Dagen efter hann vi också med en tur till den vackra Tarfaladalen där vi hade hoppats kunna besöka forskni...

Tisdagen började med glatt humör och vi ställde oss iväg för vår tvådagarsvandring som skulle gå från Senjabu till Ånderdalens nationalpark. Vi kom fram till Senjabu 11.30 och startade vår vandring, vi avslutade vandringen 70 minuter senare. Aldrig i mitt liv har jag varit med om sådana bromssvärmar som fanns där i skogen, de bet oss fastän vi var i rörelse, stod vi stilla var vi nästan täckta av bromsar. Jag minns att vi förra sommaren beslöt oss för att ta paus med vandrandet mitt på sommaren just pga alla bromsar, men kunde aldrig tro att de skulle finnas uppe i Nord-Norge. Den här gången får vi nog erkänna att vi rymde fältet. Måste säga att jag är besviken att det inte blev nån längre vandring, myggor hade jag förberett mig för, men inte detta. Läste sedan att medeltemperaturen i Abisko i juli brukar ligga kring 11 grader så antar att sådan här värmebölja inte är helt vanlig i dessa trakter. Räknade till ca 30 st på ett ben. Vems far hårdari?! Rösti med bacon och...

Vaknade upp till den nästsista dagen av vandringen, trodde vi, men så blev det alltså inte. Det var en härlig morgon och efter att antagligen ha väckt upp våra tältgrannar och pratat lite med dem så kom vi oss iväg strax innan 7. Vi fick gå länge i ensamhet idag, det var riktigt skönt. Solen sken och hela morgonen gick vi längs med Alesjauresjön. Det blåste lite så vi tog vår förmiddagspaus i lä bakom en sten, en skitsten visade det sig vara när vi suttit där en stund. Den gav ju faktiskt bra skydd så borde ju ha kunnat räkna ut att där skulle ligga lite mindre delikata naturupplevelser... Frukost i tältet! Packar ihop tältet och traskar iväg. Morgon i Alesjaure På förmiddagen började det regna, men det höll inte i sig längre än en halv timme. Vi trodde vi var nära checkpointen när vi fick syn på berget Kartinvare för det var ju i princip bara att gå runt det. Så fel vi hade, kändes som om vi gick jämsides med berget hela förmiddagen, det tog aldrig slut. Terrängen...

Dag 3 startade tidigt igen (Jesper har aldrig förr varit så villig att stiga upp tidigt på morgonen som under denna vandring :) och vi intog vår havregrynsgröt i tältet innan vi packade ihop och påbörjade dagens vandring. Denna etapp är kanske den tyngsta under hela vandringen eftersom man ska ta sig över Tjäktjapasset som är vandringens högsta punkt med sina 1140 m.ö.h. Vi nådde passet runt 10-tiden och laddade först med lite choko och nötter innan vi tog oss an utmaningen. Vi fick upp flåset ordentligt och det var ganska tungt, men roligt på samma gång. Uppe på toppen mötte en av guiderna oss med en liten godisbit, sen bar det iväg nerför på andra sidan. De följande kilometrarna fram till checkpointen bestod av sten, sten och åter sten. Passet stämplades 11.45 vid checkpoint Tjäktja och idag bjöds det på kaffe och morotskaka. Smakade utsökt, all mat smakar så mycket bättre när man vistas ute hela dagen och rör på sig, speciellt när man blir bjuden! Morgonkaffe vid Sälka. En ...

Vi vaknade tidigt efter en kall natt, var minusgrader under natten och rimfrost på tältet när vi klev ut. Min rygg kändes till all lycka så mycket bättre än dagen innan så behövde inte ens fundera på att vända om. Så här såg morgonen i Kebnekaise ut Var aningen nervös, därav min engelska. Vi påbörjade dagens vandring runt 7-tiden och hann inte gå långt innan ett par andra deltagare hann ifatt oss och undrade om vi också skulle till toppen av Kebnekaise. Vi hade valt fel stig där stigen delade sig, inte kollat kartan, bara följt de andra. Vi kom överens om att alltid kolla kartan i fortsättningen, den här gången var det inte så värst långt till den rätta stigen, men sådana misstag kan bli långa och tunga om det vill sig. Vi genade över berget till den rätta stigen som skulle ta oss till Signistugorna. Här började de fantastiska fjällmassiven synas och hela vägen till Signistugorna gick vi genom en otroligt vacker dalgång. Vid lunchtid nådde vi checkpointen och där serverades vi ...