Fortsätt till huvudinnehåll

Vi överlevde!

Jag hade ångest inför denna utmaning flera veckor i förväg. Jag utan mat i flera dagar, ingen bra kombination. När jag är hungrig och trött blir jag milt sagt lättirriterad och lite vad som helst kan flyga ur munnen på mig. Nu skulle jag då bege mig ut i skogen i flera dagar utan mat och min värsta farhåga var att jag pga någon mindre genomtänkt kommentar från min sida skulle bli osams med någon av mina kurskamrater.

Torsdagmorgon kom och tiden var inne för överlevnadskurs. Kursen startade med ett teoripass under förmiddagen som hölls av vår överlevnadsexpert Ingvar Krancher. Vi intog lunch på skolan som skulle bli vår sista riktiga måltid för några dagar framåt. Efter lunchen åkte vi ut till skogs och nu började allvaret. Utrustningen skulle gås igenom och den personliga utrustning vi fick ha med oss var minimal. Torsdagseftermiddagen och kvällen gick sen åt till att bygga läger och göra upp eld inför natten. Tallbarrste kokades över elden och det var en dryck som vi blev rätt bekanta med under de följande dagarna.


Här tillverkas ryggsäckar på löpande band.


Jag sov hyggligt bra under den första natten och kände mig rätt pigg på morgonen, men under förmiddagen kom huvudvärken smygandes. Den blev min ständiga plågoande under dagen, som annars bjöd på intressant och lärorikt program. Ingvar som jobbat inom svenska försvaret var verkligen kunnig inom sitt område och visste vad han pratade om. Vi lärde oss massor under dessa fyra dagar, även om koncentrationen svek mellan varven till följd av bristande energi. Att tända eld, söka föda, ta ut färdriktning, bygga vindskydd var några av sakerna som behandlades under kursen.

Fiskelycka!

Roy myser i vindskyddet.

Lördagsmorgonen var för mig personligen den tyngsta av alla. Då kände jag mig riktigt låg på energi och minsta ansträngning gav mig hjärtklappningar. Jag kämpade på med hjälp av stödjande och peppande kurskamrater och fram emot eftermiddagen började det kännas lättare igen. Det var väldigt intressant, om även mödosamt, att se hur jag själv reagerade i en situation med begränsad tillgång till mat. I början av kursen fick vi lära oss att i en överlevnadssituation handlar 80% om psykologisk påverkan och endast 20% om fysiologisk påverkan. När det kändes som allra värst försökte jag intala mig själv om detta, viljan att kämpa vidare betyder allt i en riktig överlevnadssituation.

Här är vi klara, Laura, Ville och Jesper kokar soppa och käkar smörgås! 

Röksignaler. Tack för bilderna Mikael Sten.

Söndagen kom och kursen var slut, vi klarade det! Kändes underbart att ha klarat utmaningen, jag kan konstatera att jag klarar mer än vad jag tror. Det gäller att tänka rätt så går det vägen. Avslutar med ett citat ur boken "Handbok Överlevnad":

"Få har dött av att kämpa vidare, fler däremot av att ge upp."

/Camilla



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde