Fortsätt till huvudinnehåll

Nyheter från naturen

På måndagkväll föreläste vår nejds egen naturexpert Mattias Kanckos om nyheter från naturen i Pedersörenejden. Jag blev positivt överraskad över hur djurlivet till största delen verkar frodas här i trakten, många djurarter har stärkt sina positioner. Visst finns det undantag också, men det är i alla fall mycket spännande på gång i vår närnatur. Uttern är en av de arter som det går mycket bra för i vår nejd, det går till och med så pass bra att vår utterstam är en av de starkaste i hela Finland. Även vitsvanshjorten har ökat kraftigt, den kommer troligtvis att passera älgen i antal inom kort. I Pedersörenejden finns ca 200 vitsvanshjortar för tillfället.

Andra arter som mår bra här är älgen och rådjuret. Inom älgstammen har de stora tjurarna återkommit efter flera års bortavaro. Det är bra för älgstammen eftersom älgkorna kan vara väldigt kräsna med valet av far till sina kalvar. Ju flera taggar på hornen, desto bättre. Det ligger något i varför Hälge alltid får nobben av Gullan. Det är tydligen helt naturligt i älgriket. ;)


(Lånad bild).

Några arter som det går sämre för är bisamråttan, skogsharen och lodjuret. Det finns en del teorier om varför bisamråttan minskat i antal, men ingen egentlig vetenskaplig förklaring. Skogsharen kan numera klassas som utrotningshotad, om även i den mildaste graden. Våra snöfattiga vintrar gör skogsharen med dess vita färg till ett lätt byte för rovdjur. Det finns mycket korsningar mellan skogsharar och fältharar, men renrasiga skogsharar börjar det bli ont om. Korsningarna mellan skogshare och fälthare ser dessutom ut mera som en fälthare till utseendet.

Skogshare. (Lånad bild).

Så finns det också nykomlingar i nejden. Vildrenen är en av dem och här kan ni läsa om när vi fick höra om deras ankomst till Lappfors första gången. Om de kommer att stanna här är inte helt säkert, men åtminstone har en sarv (ren av hankön) hållit till i Esseskogarna under hela sommaren. De andra två nykomlingarna är järv och bäver. Två stycken järvar har observerats i vårt område och av bävern har hittills endast setts kännspaka gnagarspår. Det är ännu osäkert om det är den kanadensiska eller europeiska bävern som varit framme i Purmo å. Man hoppas på att det skulle vara den europeiska, men mera troligt att det är den kanadensiska.

Så här kan det se ut när bävern varit framme.
(Lånad bild).
Som sagt är det mycket spännande på gång i vår nejd, mycket mera än vad jag varit medveten om. Både Jesper och jag undrade efter föreläsningen varför vi inte är ute mera. Tänk vilka djur som rör sig i våra skogar, vore ju häftigt att få se alla dessa djur med egna ögon. Kräver ju lite tålamod och en gnutta tur, men omöjligt är det inte. Mötet med rådjursbocken i somras var så häftigt, det är en stund att minnas. Om någon missat det så kan ni kolla det här. Det var en kort sammanfattning av en intressant och lärorik föreläsning. Roligt att det ordnas dylika tillställningar, tack till föreläsaren och arrangören!

Mötet med rådjursbocken.

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…