Fortsätt till huvudinnehåll

Julgransjakten

Vägen framför oss är glashal, vi vill ju komma fram fort, men det går bara inte. Bilen sladdar ändå hit och dit fastän vi tar oss fram i snigelfart. Det är fortfarande mörkt och nervositeten blir påtagligare ju närmare målet vi kommer. Har någon hunnit före oss, vi försöker tyda spåren på vägen, men det är omöjligt att säga om det är morgonens spår eller inte. Vi befinner oss i Larsmo på skogsägarna Österbottens anordnade julgransgeocaching. 

För några dagar sedan stod det om evenemanget i Öt, jag missade det själv, men min chef på jobbet berättade om det. Tur var väl det, annars hade det gått oss förbi, men som det nu var kollade vi upp evenemanget och tyckte det lät kul så vi bestämde oss för att delta. Igår kväll laddade vi telefonerna och gps:en, ställde väckarklockan på 7 för att vara redo i morse när koordinaterna för julgransjakten publicerades kl 8.00. 

På väg efter att ha fått koordinaterna.



Totalt fanns runt 120 granar utplacerade i hela Finland redo att hämtas av de som först hittade dem. I Österbotten fanns det 3 stycken granar, en i södra, en i norra och en i mellersta Österbotten. Granarna var färdigt huggna och pyntade med band. Även tröstpriser fanns/finns att hämtas, samt en loggbok där alla julgransjägare får skriva sitt namn. 

Lite före kl 8 satte vi oss i bilen och körde ut ur stan, vi stannade vid en strategiskt bra plats för att ha lätt att köra vidare så fort vi fått koordinaterna. Prick kl 8.00 publicerades koordinaterna och efter en del strul fick vi äntligen in dem i gps:en och kunde konstatera att vårt områdes gran fanns i Larsmo. Vi körde dit så fort vi kunde och ca en halv timme senare körde vi in på båthamnsparkeringen vid Inre Bergskär. Inga andra bilar syntes till. Jag formligen kastade mig ur bilen, blev irriterad på Jesper som enligt mig var alltför långsam, drog på mig pannlampan och började småspringande ta mig uppför berget ut mot udden. Pulsen var hög och adrenalinet pumpade - tävlingsinstinkten var precis där den skulle, jakten var igång! Jesper fick först syn på den, där stod den, vi var först på plats och granen var vår! Wohoo! Klockan 8.36 loggade vi vårt fynd i loggboken. Vilken lyckad jakt och vilket roligt evenemang, tack till skogsvårdsföreningen Österbotten. På väg därifrån mötte vi nästa julgransjägare, han fick nöja sig med tröstepris, men verkade nöjd ändå. Tänk att en vanlig lördagmorgon kan bli så spännande. Nu står vår gran på utsidan och väntar på att få komma in och bli pyntad. Trevlig helg på er alla!

Först på plats! Stoltserar med vår nyvunna gran :)

Jesper spänner fast granen på biltaket.




/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Våra bästa utrustningstips till blivande pilgrimsvandrare

Efter att ha avverkat 750 km till fots under 29 dagar i ett sträck får man ganska bra koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar när det gäller utrustning och dylikt. Detta är förstås individuellt från person till person, man får pröva sig fram och se vad som fungerar för en själv, men det är alltid bra att ha något att utgå från när man börjar ändå. De allra två viktigaste sakerna är skorna  och ryggsäcken.  Skorna ska vara väl ingånga och testade. Jag hann inte gå jättemycket med mina skor innan eftersom det blev en del problem vid leveransen, men det visade sig att de var perfekta för mig. Vi gick båda två med var sitt par Lowa Renegade . Det är en sko som lämpar sig för vandring på preparerade vandringsleder och lite lättare terräng (index 4). Eftersom vi visste att pilgrimsvandringen går mestadels längs vägar och stigar så ville vi ha en ganska mjuk sko, men ändå med bra stöd runt vristen. Jag tyckte att mina skor var aningen för stora runt runt foten här hemma, men när