Fortsätt till huvudinnehåll

Julgransjakten

Vägen framför oss är glashal, vi vill ju komma fram fort, men det går bara inte. Bilen sladdar ändå hit och dit fastän vi tar oss fram i snigelfart. Det är fortfarande mörkt och nervositeten blir påtagligare ju närmare målet vi kommer. Har någon hunnit före oss, vi försöker tyda spåren på vägen, men det är omöjligt att säga om det är morgonens spår eller inte. Vi befinner oss i Larsmo på skogsägarna Österbottens anordnade julgransgeocaching. 

För några dagar sedan stod det om evenemanget i Öt, jag missade det själv, men min chef på jobbet berättade om det. Tur var väl det, annars hade det gått oss förbi, men som det nu var kollade vi upp evenemanget och tyckte det lät kul så vi bestämde oss för att delta. Igår kväll laddade vi telefonerna och gps:en, ställde väckarklockan på 7 för att vara redo i morse när koordinaterna för julgransjakten publicerades kl 8.00. 

På väg efter att ha fått koordinaterna.



Totalt fanns runt 120 granar utplacerade i hela Finland redo att hämtas av de som först hittade dem. I Österbotten fanns det 3 stycken granar, en i södra, en i norra och en i mellersta Österbotten. Granarna var färdigt huggna och pyntade med band. Även tröstpriser fanns/finns att hämtas, samt en loggbok där alla julgransjägare får skriva sitt namn. 

Lite före kl 8 satte vi oss i bilen och körde ut ur stan, vi stannade vid en strategiskt bra plats för att ha lätt att köra vidare så fort vi fått koordinaterna. Prick kl 8.00 publicerades koordinaterna och efter en del strul fick vi äntligen in dem i gps:en och kunde konstatera att vårt områdes gran fanns i Larsmo. Vi körde dit så fort vi kunde och ca en halv timme senare körde vi in på båthamnsparkeringen vid Inre Bergskär. Inga andra bilar syntes till. Jag formligen kastade mig ur bilen, blev irriterad på Jesper som enligt mig var alltför långsam, drog på mig pannlampan och började småspringande ta mig uppför berget ut mot udden. Pulsen var hög och adrenalinet pumpade - tävlingsinstinkten var precis där den skulle, jakten var igång! Jesper fick först syn på den, där stod den, vi var först på plats och granen var vår! Wohoo! Klockan 8.36 loggade vi vårt fynd i loggboken. Vilken lyckad jakt och vilket roligt evenemang, tack till skogsvårdsföreningen Österbotten. På väg därifrån mötte vi nästa julgransjägare, han fick nöja sig med tröstepris, men verkade nöjd ändå. Tänk att en vanlig lördagmorgon kan bli så spännande. Nu står vår gran på utsidan och väntar på att få komma in och bli pyntad. Trevlig helg på er alla!

Först på plats! Stoltserar med vår nyvunna gran :)

Jesper spänner fast granen på biltaket.




/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …