Fortsätt till huvudinnehåll

Julgransjakten

Vägen framför oss är glashal, vi vill ju komma fram fort, men det går bara inte. Bilen sladdar ändå hit och dit fastän vi tar oss fram i snigelfart. Det är fortfarande mörkt och nervositeten blir påtagligare ju närmare målet vi kommer. Har någon hunnit före oss, vi försöker tyda spåren på vägen, men det är omöjligt att säga om det är morgonens spår eller inte. Vi befinner oss i Larsmo på skogsägarna Österbottens anordnade julgransgeocaching. 

För några dagar sedan stod det om evenemanget i Öt, jag missade det själv, men min chef på jobbet berättade om det. Tur var väl det, annars hade det gått oss förbi, men som det nu var kollade vi upp evenemanget och tyckte det lät kul så vi bestämde oss för att delta. Igår kväll laddade vi telefonerna och gps:en, ställde väckarklockan på 7 för att vara redo i morse när koordinaterna för julgransjakten publicerades kl 8.00. 

På väg efter att ha fått koordinaterna.



Totalt fanns runt 120 granar utplacerade i hela Finland redo att hämtas av de som först hittade dem. I Österbotten fanns det 3 stycken granar, en i södra, en i norra och en i mellersta Österbotten. Granarna var färdigt huggna och pyntade med band. Även tröstpriser fanns/finns att hämtas, samt en loggbok där alla julgransjägare får skriva sitt namn. 

Lite före kl 8 satte vi oss i bilen och körde ut ur stan, vi stannade vid en strategiskt bra plats för att ha lätt att köra vidare så fort vi fått koordinaterna. Prick kl 8.00 publicerades koordinaterna och efter en del strul fick vi äntligen in dem i gps:en och kunde konstatera att vårt områdes gran fanns i Larsmo. Vi körde dit så fort vi kunde och ca en halv timme senare körde vi in på båthamnsparkeringen vid Inre Bergskär. Inga andra bilar syntes till. Jag formligen kastade mig ur bilen, blev irriterad på Jesper som enligt mig var alltför långsam, drog på mig pannlampan och började småspringande ta mig uppför berget ut mot udden. Pulsen var hög och adrenalinet pumpade - tävlingsinstinkten var precis där den skulle, jakten var igång! Jesper fick först syn på den, där stod den, vi var först på plats och granen var vår! Wohoo! Klockan 8.36 loggade vi vårt fynd i loggboken. Vilken lyckad jakt och vilket roligt evenemang, tack till skogsvårdsföreningen Österbotten. På väg därifrån mötte vi nästa julgransjägare, han fick nöja sig med tröstepris, men verkade nöjd ändå. Tänk att en vanlig lördagmorgon kan bli så spännande. Nu står vår gran på utsidan och väntar på att få komma in och bli pyntad. Trevlig helg på er alla!

Först på plats! Stoltserar med vår nyvunna gran :)

Jesper spänner fast granen på biltaket.




/Camilla
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer