Fortsätt till huvudinnehåll

Telemarkåkning vid Swinghill

I helgen hade vi skidteknikkurs med Vigu. Nu talar vi inte vanlig slalom, utan telemarkåkning, som för mig och många andra var något vi inte prövat på förut. Telemarkåkning är alltså en form av utförsåkning där hälen är "fri". Tekniken har utvecklats redan på 1800-talet av en norrman vid namn Sondre Norheim från orten Telemark. Inom denna teknik rör man sig på ett helt annat sätt än vid vanlig utförsåkning. Det kräver bra balans och mycket benstyrka.


Övning, övning!

Kursen började på fredag och vi började mycket försiktigt med olika övningar i barnbacken. Det är några år sedan jag har stått på slalomskidor sist så det var bra med en mjukstart. Jag kunde snabbt konstatera att det här med telemarkåkning inte alls är så lätt som det ser ut. Att gå ner i telemarkposition när man står stilla gick hur bra som helst, men att sen göra det när man åker utför var ju inte alls lika enkelt. Jag fick ändå en bra känsla när vi intog familjebacken på fredagkvällen och gjorde några åk där innan vi avslutade för dagen.

Jesper på väg upp i liften.

Ett av mina favorittips - krossa vindruvan under lilltån.

Tipset från denna fantastiska bok. 

Det skulle dock visa sig att samma goda känsla inte skulle infinna sig under lördagen. Temperaturen var då nästan 15 grader varmare och det var för det första mycket bättre glid, vilket inte var en fördel för mig just då och för det andra var backen öppen för allmänheten, så det var rejält med folk överallt. Vi blev under dagen filmade och det var en bedrövlig syn att titta på mig själv på film. För Jesper gick det riktigt bra, han har lätt för att lära sig det mesta inom olika sport- och friluftsgrenar.

Under natten till söndagen hade det snöat och det fortsatte att snöa ymnigt under hela förmiddagen, vilket gjorde att vi hade en massa lössnö i backen. De första åken för dagen var fantastiskt roliga och lössnön hjälpte verkligen mig att hitta en bra känsla igen. Vi hann med både railande, puckelpist, paråkning, piruetter m.m. innan kursen började lida mot sitt slut. Som sista åk gjorde vi två formationsåk tillsammans med alpinisterna (de vigun som gick alpinkurs samma helg) och båda åken filmades. Efter att ha sett åken på film kan vi säga som så att det finns en del att jobba på, men skojigt var det i alla fall.

Vår lärare Virves filmåk. 

Nästa gång vi åker telemark med Vigu blir i mars när vi åker till Sverige på fjällskidningskurs. Det kommer att bli både utmanande och spännande. Nu just känns det lite långsökt, men vem vet, kanske det kan bli en telemarkåkare av mig ännu?!

Jesper och Marcus hade födelsedag under kursen. :)


Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Året var 2013, mycket friluft har vi hunnit med!

En tillbakablick på året som gått. Här kommer alla känslorna på en och samma gång :) Vinteröverlevnadskurs - här lärde vi oss bygga vindskydd vilka vi sedan övernattade i. Tjejvasan - Camilla kommer belåten i mål. Härlig vårvinterskidåkning under påskhelgen. Vintersafari på turskidor med ett gäng glada gubbar. Pimplarna såg aningen oroade ut när Jesper kom fräsande med kiten. Årets fyndigaste tältplats. Inspirationen flödade efter att vi hört på Patrick "Pata" Degerman. Otroligt varmt i maj, här sjösatte vi Gulan. I maj var det mountainbikekurs för hela slanten, här på tur i Kronoby. Starke David gjorde oss sällskap när vi gick Arbetsplatsbergets vandringsled. Största fångsten vi fick vid villan under sommaren. Fina, fina Rambo njuter av sommaren. Fagerbacka fäbodställe blev en oas i bromslandet. Löjligt spännande att paddla kajak genom slussen. Ett extra strandhugg för att lätta på tryc

Nej nu får det vara nog!!

Det är sällan jag höjer min röst i sociala medier, men nu har bägaren runnit över. Vad jag pratar om är nedskräpning. Under vår vistelse i Norge hade jag en och annan diskussion med en av mina nordiska kollegor om likheter och olikheter mellan de nordiska länderna. En av dessa diskussioner minns jag särskilt väl och det var när min kollega sa att mängden skräp längs vägarna ökar drastiskt så fort man kommer över till den finska sidan av gränsen. Först sa jag genast emot och hävdade bestämt att det är ju städat i Finland, här finns inte mycket skräp i dikena. Sen började jag tänka efter och kom fram till att nog finns det ju ett och annat skräp både här och där. Om det faktiskt är mer än i de andra nordiska länderna vågar jag inte uttala mig om, men nu tar vi och koncentrerar oss på Finland och framför allt vår egen närmiljö. Som alltid om våren dyker allt skräp upp som begravdes när snön kom och kanske mer därtill av sånt som gömts i snö under vintern. När vi nu är hemma i Jakobstad