Fortsätt till huvudinnehåll

Telemarkåkning vid Swinghill

I helgen hade vi skidteknikkurs med Vigu. Nu talar vi inte vanlig slalom, utan telemarkåkning, som för mig och många andra var något vi inte prövat på förut. Telemarkåkning är alltså en form av utförsåkning där hälen är "fri". Tekniken har utvecklats redan på 1800-talet av en norrman vid namn Sondre Norheim från orten Telemark. Inom denna teknik rör man sig på ett helt annat sätt än vid vanlig utförsåkning. Det kräver bra balans och mycket benstyrka.


Övning, övning!

Kursen började på fredag och vi började mycket försiktigt med olika övningar i barnbacken. Det är några år sedan jag har stått på slalomskidor sist så det var bra med en mjukstart. Jag kunde snabbt konstatera att det här med telemarkåkning inte alls är så lätt som det ser ut. Att gå ner i telemarkposition när man står stilla gick hur bra som helst, men att sen göra det när man åker utför var ju inte alls lika enkelt. Jag fick ändå en bra känsla när vi intog familjebacken på fredagkvällen och gjorde några åk där innan vi avslutade för dagen.

Jesper på väg upp i liften.

Ett av mina favorittips - krossa vindruvan under lilltån.

Tipset från denna fantastiska bok. 

Det skulle dock visa sig att samma goda känsla inte skulle infinna sig under lördagen. Temperaturen var då nästan 15 grader varmare och det var för det första mycket bättre glid, vilket inte var en fördel för mig just då och för det andra var backen öppen för allmänheten, så det var rejält med folk överallt. Vi blev under dagen filmade och det var en bedrövlig syn att titta på mig själv på film. För Jesper gick det riktigt bra, han har lätt för att lära sig det mesta inom olika sport- och friluftsgrenar.

Under natten till söndagen hade det snöat och det fortsatte att snöa ymnigt under hela förmiddagen, vilket gjorde att vi hade en massa lössnö i backen. De första åken för dagen var fantastiskt roliga och lössnön hjälpte verkligen mig att hitta en bra känsla igen. Vi hann med både railande, puckelpist, paråkning, piruetter m.m. innan kursen började lida mot sitt slut. Som sista åk gjorde vi två formationsåk tillsammans med alpinisterna (de vigun som gick alpinkurs samma helg) och båda åken filmades. Efter att ha sett åken på film kan vi säga som så att det finns en del att jobba på, men skojigt var det i alla fall.

Vår lärare Virves filmåk. 

Nästa gång vi åker telemark med Vigu blir i mars när vi åker till Sverige på fjällskidningskurs. Det kommer att bli både utmanande och spännande. Nu just känns det lite långsökt, men vem vet, kanske det kan bli en telemarkåkare av mig ännu?!

Jesper och Marcus hade födelsedag under kursen. :)


Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Våra bästa utrustningstips till blivande pilgrimsvandrare

Efter att ha avverkat 750 km till fots under 29 dagar i ett sträck får man ganska bra koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar när det gäller utrustning och dylikt. Detta är förstås individuellt från person till person, man får pröva sig fram och se vad som fungerar för en själv, men det är alltid bra att ha något att utgå från när man börjar ändå. De allra två viktigaste sakerna är skorna  och ryggsäcken.  Skorna ska vara väl ingånga och testade. Jag hann inte gå jättemycket med mina skor innan eftersom det blev en del problem vid leveransen, men det visade sig att de var perfekta för mig. Vi gick båda två med var sitt par Lowa Renegade . Det är en sko som lämpar sig för vandring på preparerade vandringsleder och lite lättare terräng (index 4). Eftersom vi visste att pilgrimsvandringen går mestadels längs vägar och stigar så ville vi ha en ganska mjuk sko, men ändå med bra stöd runt vristen. Jag tyckte att mina skor var aningen för stora runt runt foten här hemma, men när