Fortsätt till huvudinnehåll

Telemarkåkning vid Swinghill

I helgen hade vi skidteknikkurs med Vigu. Nu talar vi inte vanlig slalom, utan telemarkåkning, som för mig och många andra var något vi inte prövat på förut. Telemarkåkning är alltså en form av utförsåkning där hälen är "fri". Tekniken har utvecklats redan på 1800-talet av en norrman vid namn Sondre Norheim från orten Telemark. Inom denna teknik rör man sig på ett helt annat sätt än vid vanlig utförsåkning. Det kräver bra balans och mycket benstyrka.


Övning, övning!

Kursen började på fredag och vi började mycket försiktigt med olika övningar i barnbacken. Det är några år sedan jag har stått på slalomskidor sist så det var bra med en mjukstart. Jag kunde snabbt konstatera att det här med telemarkåkning inte alls är så lätt som det ser ut. Att gå ner i telemarkposition när man står stilla gick hur bra som helst, men att sen göra det när man åker utför var ju inte alls lika enkelt. Jag fick ändå en bra känsla när vi intog familjebacken på fredagkvällen och gjorde några åk där innan vi avslutade för dagen.

Jesper på väg upp i liften.

Ett av mina favorittips - krossa vindruvan under lilltån.

Tipset från denna fantastiska bok. 

Det skulle dock visa sig att samma goda känsla inte skulle infinna sig under lördagen. Temperaturen var då nästan 15 grader varmare och det var för det första mycket bättre glid, vilket inte var en fördel för mig just då och för det andra var backen öppen för allmänheten, så det var rejält med folk överallt. Vi blev under dagen filmade och det var en bedrövlig syn att titta på mig själv på film. För Jesper gick det riktigt bra, han har lätt för att lära sig det mesta inom olika sport- och friluftsgrenar.

Under natten till söndagen hade det snöat och det fortsatte att snöa ymnigt under hela förmiddagen, vilket gjorde att vi hade en massa lössnö i backen. De första åken för dagen var fantastiskt roliga och lössnön hjälpte verkligen mig att hitta en bra känsla igen. Vi hann med både railande, puckelpist, paråkning, piruetter m.m. innan kursen började lida mot sitt slut. Som sista åk gjorde vi två formationsåk tillsammans med alpinisterna (de vigun som gick alpinkurs samma helg) och båda åken filmades. Efter att ha sett åken på film kan vi säga som så att det finns en del att jobba på, men skojigt var det i alla fall.

Vår lärare Virves filmåk. 

Nästa gång vi åker telemark med Vigu blir i mars när vi åker till Sverige på fjällskidningskurs. Det kommer att bli både utmanande och spännande. Nu just känns det lite långsökt, men vem vet, kanske det kan bli en telemarkåkare av mig ännu?!

Jesper och Marcus hade födelsedag under kursen. :)


Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p