Fortsätt till huvudinnehåll

Vandring är inte roligt alla dagar

Vi har gjort två vandringar den här helgen. Igår kväll rodde vi ut till Köpmanholmen och gick naturstigen där. Satt på bryggan i kvällssolen och åt vaniljmunkar. Hur trevligt som helst med andra ord.




Idag åkte vi till Purmo och kämpade oss igenom Fagerbacka vandringsled. Bättre ställe och väderförhållanden får man leta efter om man gillar mygg, bromsar och flugor. Vi hade i medeltal sällskap av 20 st vardera under hela vandringen...

Efter kartprintning begav vi oss av till Purmo kyrka där vi parkerade bilen och började avverka leden. Första delen av leden var nog ingen höjdare varken natur,- eller vädermässigt. Vi var otroligt lättade när vi efter ca 2 timmar kom till Fagerbacka fäbodställe halvt springande med svärmar av bromsar och flugor efter oss, och fick sätta oss ner inomhus och bara pusta ut.

En del av fäbodstället vid Fagerbacka



Nya gasköket fungerade utmärkt, otroligt effektivt, 0,5L vatten kokade på under 1 minut. Efter att ha ätit, druckit kaffe, skrivit i gästboken och fotograferat en del till guiden gick vi vidare med förhoppning om mindre sällskap denna gång. Aningen bättre blev det eftersom det nu hade börjat blåsa lite. Denna del av leden var nog heller ingen höjdare ur naturperspektiv och verkar inte vara i flitig användning eftersom gräset är midjehögt på en del ställen. Ca 1,5 h senare var vi framme vid slutmålet Stinasholmarna. Där belönade vi oss med en välförtjänt glass innan vi gick den lilla stigen runt kvarnen som är ett riktigt mysigt ställe. Sen var det bara att traska iväg till bilen längs landsvägen och hemfärden kunde börja.

Jaktstuga modell mindre!


Summa summarum så var denna vandring ingen höjdare, med eller utan sällskap av flugor, bromsar och mygg, men fäbodstället är definitivt värt ett besök, det enda i sitt slag i Finland. Stinasholmarna är också värt ett besök, men till dessa båda ställen slipper man med bil så ifall vandring inte nappar så slipper man dit ändå.    Kommer nog att återvända till denna vandringsled, men nästa gång med cykel när det är mindre kryp i farten.



Vid Stinasholmarna

Trevlig fortsättning på helgen!

/Jesper & Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…