Fortsätt till huvudinnehåll

Vandring är inte roligt alla dagar

Vi har gjort två vandringar den här helgen. Igår kväll rodde vi ut till Köpmanholmen och gick naturstigen där. Satt på bryggan i kvällssolen och åt vaniljmunkar. Hur trevligt som helst med andra ord.




Idag åkte vi till Purmo och kämpade oss igenom Fagerbacka vandringsled. Bättre ställe och väderförhållanden får man leta efter om man gillar mygg, bromsar och flugor. Vi hade i medeltal sällskap av 20 st vardera under hela vandringen...

Efter kartprintning begav vi oss av till Purmo kyrka där vi parkerade bilen och började avverka leden. Första delen av leden var nog ingen höjdare varken natur,- eller vädermässigt. Vi var otroligt lättade när vi efter ca 2 timmar kom till Fagerbacka fäbodställe halvt springande med svärmar av bromsar och flugor efter oss, och fick sätta oss ner inomhus och bara pusta ut.

En del av fäbodstället vid Fagerbacka



Nya gasköket fungerade utmärkt, otroligt effektivt, 0,5L vatten kokade på under 1 minut. Efter att ha ätit, druckit kaffe, skrivit i gästboken och fotograferat en del till guiden gick vi vidare med förhoppning om mindre sällskap denna gång. Aningen bättre blev det eftersom det nu hade börjat blåsa lite. Denna del av leden var nog heller ingen höjdare ur naturperspektiv och verkar inte vara i flitig användning eftersom gräset är midjehögt på en del ställen. Ca 1,5 h senare var vi framme vid slutmålet Stinasholmarna. Där belönade vi oss med en välförtjänt glass innan vi gick den lilla stigen runt kvarnen som är ett riktigt mysigt ställe. Sen var det bara att traska iväg till bilen längs landsvägen och hemfärden kunde börja.

Jaktstuga modell mindre!


Summa summarum så var denna vandring ingen höjdare, med eller utan sällskap av flugor, bromsar och mygg, men fäbodstället är definitivt värt ett besök, det enda i sitt slag i Finland. Stinasholmarna är också värt ett besök, men till dessa båda ställen slipper man med bil så ifall vandring inte nappar så slipper man dit ändå.    Kommer nog att återvända till denna vandringsled, men nästa gång med cykel när det är mindre kryp i farten.



Vid Stinasholmarna

Trevlig fortsättning på helgen!

/Jesper & Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p