Fortsätt till huvudinnehåll

Helgpaddling i Esse å. Lappajärvi - Lappfors.

På lördagen var det då dags för den efterlängtade paddlingshelgen. Vi var ett gäng på sex personer som skulle ta oss nerför ån från Lappajärvi till Björkfors kraftverk i Lappfors. Glada i hågen styrde vi nosen mot Lappfors där vi mötte Mattias för en snabb palaver angående rutten och för att få all utrustning. Sen bar det iväg till Halkosaari i Lappajärvi. Vi hittade våra gröna kanadensare vid Niska damm och packade i all utrustning i dem och begav oss iväg ut på ån. Den första biten försökte vi mest få tekniken och samspelet att fungera. Med Jesper som styrman gick det finfint!

Packar i kanadensarna strax innan avfärd.

Styrman Jesper.

Första etappen gick från Halkosaari till Hanhikoski kraftverk, en sträcka på 9 km. Vi hamnade att bära kanadensarna förbi kraftverket, men det gick relativt smidigt ändå. När vi en gång var uppe på land passade vi på att äta lite lunch, fick några regndroppar på oss under tiden, men inget att stressa upp sig över. Etapp två gick från Hanhikoski till Välijoki åmynning, en sträcka på 6 km. Paddlandet flöt på fint och innan vi visste ordet av så var vi framme vid Evijärvi sjö. Därefter återstod endast 3 km fram till vår övernattningsplats Kettusaari. Dit var det lite knepigare att hitta, det fanns öar överallt, men med lite hjälp av gps:en så hittade vi dit efter en kort omväg.


Lunch.



Kettusaari är en fin ö med en allmän simstrand och rastplats. Där finns grillplats, vindskydd, omklädningsrum och utedass. Det finns även en brygga där så att båtar kan ta i land. Vi satte upp våra tält och sen satte vi fart på grillen. Hungriga paddlare ville ha middag! Det blev en ganska tidig kväll eftersom det började regna, men det gjorde inte så mycket. Var riktigt mysigt att krypa in i tältet och lyssna på regnet. Vi hamnade dock att göra lite underhållsarbete när vi märkte att vattnet rann in under vårt tält så Jesper var ute och grävde vallgravar i regnet.

Tälten uppriggade på Kettusaari.

Mörtstim.


På söndagen vaknade vi till vackert väder och fågelsång. Det blev frukost och hoppackning och sen bar det iväg igen. Första etappen ut ur Evijärvi sjö såg inte så lång ut på kartan, men det tog oss ändå ca 1,5 h. Blev ett lyft förbi båtnedfarten vid Kaarenhaara eftersom det med kanadensare är ganska stor kantringsrisk, färden fortsatte sedan i ån mot Kattilakoski kraftverk, Kaarenhaara-Kattilakoski 8 km. Vid Kattilakoski blev det lyft igen med lunchpaus mitt i. Här hittade knotten oss. :(


Fågelstudier i morgonsolen.

Dubbelnapp. Abborre på kroken, gädda bet sig fast i abborren, men släppte
 och lämnade en aningen söndrig abborre efter sig.

Nu började den roligaste delen av paddlingen - forsarna. Fram till den första och största forsen Hjulfors var det 5 km och där stannade vi för att rekognosera läget. Efter en del velande fram och tillbaka bestämde vi oss för att "go for it". Vi bar utrustningen till andra sidan ifall att om vi skulle kantra. De andra valde att bära sina kanadensare över så de stod på bron och kollade på när vi åkte. Aningen illamående och med tankar om att vi är dumma i huvudet som utsätter oss för detta åkte vi sakta, sakta iväg nerför forsen. Vi slog i två stenar, men höll oss på rätt köl och kom oss nerför forsen med adrenalinet pumpandes. We made it! Wow, va kul, vi ville bara ha mera forsar och hade svårt att paddla lugnt eftersom vi visste att det fanns flera forsar längre fram.

Action i Hjulforsen.

Hjulforsen nerifrån sedd. Låter och ser mer skrämmande ut live. 

Vi tog en kort paus vid Bockabron och paddlade sen de återstående 4 km till Björkfors kraftverk. De 4 roligaste km med flera små forsar. Det var ett trött men lyckligt gäng paddlare som efter sammanlagt 46 km paddlande kom i land vid 7-tiden på kvällen. Nu återstod bara att få upp kanadensarna och hämta bilarna från Lappajärvi. Det var en helt underbar helg och jag märkte att jag knappt har kollat på klockan under hela tiden. Verkligen avkoppling från vardagen. En superfin tur som vi varmt kan rekommendera för andra paddlingssugna. Sommartid kan det vara värre med vattenståndet och det kan bli mera lyft, bästa tid för den här rutten är på våren och början av juni. Tack till Essnature för uthyrningen av utrustning och stort tack till våra medresenärer: Christel, Tom, Charlotte och Carlos!


Fågelholkar finns det gott om längs åliden. 


Fick också styra en liten stund. :)


/Camilla & Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…