Fortsätt till huvudinnehåll

Fjällräven Classic - dag 2

Vi vaknade tidigt efter en kall natt, var minusgrader under natten och rimfrost på tältet när vi klev ut. Min rygg kändes till all lycka så mycket bättre än dagen innan så behövde inte ens fundera på att vända om. Så här såg morgonen i Kebnekaise ut


Var aningen nervös, därav min engelska.


Vi påbörjade dagens vandring runt 7-tiden och hann inte gå långt innan ett par andra deltagare hann ifatt oss och undrade om vi också skulle till toppen av Kebnekaise. Vi hade valt fel stig där stigen delade sig, inte kollat kartan, bara följt de andra. Vi kom överens om att alltid kolla kartan i fortsättningen, den här gången var det inte så värst långt till den rätta stigen, men sådana misstag kan bli långa och tunga om det vill sig. Vi genade över berget till den rätta stigen som skulle ta oss till Signistugorna. Här började de fantastiska fjällmassiven synas och hela vägen till Signistugorna gick vi genom en otroligt vacker dalgång. Vid lunchtid nådde vi checkpointen och där serverades vi tunnbröd med potatismos, renkött och lingonsylt. Underbart för en hungrig vandrare.


Den ena foten framför den andra, och sen upprepar vi.
I denna natur blir inte ens denna aktivitet tråkig.


Solen gassade på hela dagen och det kändes av i mitt huvud så fick inta lite vätskeersättning och burana så blev det bra igen. Eftermiddagens etapp till Sälkastugorna förflöt på bra och vi kunde checka in vid Sälkastugorna strax efter kl 5. Då hade vi avklarat dagsetappen på 27,5 km. Vi gick och shoppade i butiken genast vi fått våra pass stämplade och åt upp en chokladplatta på raken. Under kvällen badade vi bastu eller rättare sagt tvättade oss panikartat i tvättrummet eftersom det var en mixed bastu och ett gäng belgiska gubbar gjorde oss sällskap. Sen blev det matlagning med pasta provencal på menyn och persikor från butiken till efterrätt. Dag 2 var till ända och trötta, men nöjda somnade vi till ett stilla regn.

En av många hängbroar. 

Utrustning av något slag kommer till Sälka med helikopter.


/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…