Fortsätt till huvudinnehåll

Fjällräven Classic - dag 4

Vaknade upp till den nästsista dagen av vandringen, trodde vi, men så blev det alltså inte. Det var en härlig morgon och efter att antagligen ha väckt upp våra tältgrannar och pratat lite med dem så kom vi oss iväg strax innan 7. Vi fick gå länge i ensamhet idag, det var riktigt skönt. Solen sken och hela morgonen gick vi längs med Alesjauresjön. Det blåste lite så vi tog vår förmiddagspaus i lä bakom en sten, en skitsten visade det sig vara när vi suttit där en stund. Den gav ju faktiskt bra skydd så borde ju ha kunnat räkna ut att där skulle ligga lite mindre delikata naturupplevelser...

Frukost i tältet!

Packar ihop tältet och traskar iväg.


Morgon i Alesjaure

På förmiddagen började det regna, men det höll inte i sig längre än en halv timme. Vi trodde vi var nära checkpointen när vi fick syn på berget Kartinvare för det var ju i princip bara att gå runt det. Så fel vi hade, kändes som om vi gick jämsides med berget hela förmiddagen, det tog aldrig slut. Terrängen var dessutom väldigt svår här, massor med stenar och det gällde att hela tiden ha fokus på var vi satte ner fötterna. När vi så äntligen tog oss förbi berget bar det iväg brant utför, dags att lämna fjällmassiven och gå ner i skogen igen. Checkpoint Kieron låg där nere strax innan vi gjorde intåg i nationalparken Abisko. Vid checkpointen bjöds det på plättar med sylt, smakade alldeles fantastiskt!


Camilla och en bit av Alesjaure.


Njuter av plättar och vädrar fötterna.

Slapp efter plättätande. 

Checkpointen var egentligen slutmålet för dagen, men eftersom vi nådde det redan efter halva dagen beslöt vi att vandra lite till. Vi hade siktat in oss på att tälta vid Abiskojaurestugorna, men när vi pratade med en av guiderna upplyste de oss om att det inte var tillåtet. Det är heller inte tillåtet att tälta var som helst i nationalparken, det finns ett tältläger, men det ligger ca 6 km från slutmålet vid Abisko turiststation så då kunde vi lika gärna gå i mål resonerade vi. Dagsetappen blev till slut 35 km. Slutsträckan gick genom lummig björkskog längs med Abiskojaure som senare övergick i Abiskojåkka. Här var det lättvandrat och det var tur för vi var rejält trötta i benen. De allra sista kilometrarna gick vi tillsammans med en av guiderna som hann i kapp oss. Det gick fort eftersom vi pratade hela vägen och vi hann inte tänka på att vi gick. Vi visste att vila och mat var nära, det fick oss att pressa på ännu lite till innan vi till slut gick in under portalen. Känslan när vi gick i mål är svår att beskriva, folk applåderade och stämningen var på topp.  Klockan 17.48 stämplades våra pass för sista gången och vår sluttid blev 80.48 - 110 km avverkade! (Nytt rekord gjordes på distansen i år av en löpare som avverkade sträckan på 12.15!) Vi firade med mat och dricka på Trekkers Inn och applåderade in andra deltagare i mål. Nikkaluokta-Abisko: check!

Känslan som uppstår! :)

Vi har haft en fantastikst vacker vandring och jag hoppas att vi återvänder hit igen! Hoppas att någon annan också har blivit inspirerad att delta, rekommenderas varmt!

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling vid Helgelandskysten

Jag kom på för några dagar sedan att jag inte alls skrivit något om vår paddlingstur i Norge. Ett misstag som bör rättas till, det vore ju fy och skam att inte dela med sig av våra bilder från en så vacker tur. Turen var en kajakpaddlingstur som varade i 4 hela dagar och två halva dagar och den ingår i våra vildmarksguidestudier. Under denna tur var det mycket fokus på räddningstekniker, ledarskap inom kajakpaddling samt navigering. På köpet fick vi fantastiska naturupplevelser och många fina vykortsvyer att minnas och ta fram nån kall och dyster novemberdag.

Vår tur startade en torsdageftermiddag efter att alla åtta deltagare samt våra två ledare hade packat i all mat, vatten och utrustning för hela turen i sina kajaker. Kajakerna var ganska tungt lastade när vi lämnade Nesna camping den torsdagseftermiddagen. Det blev ingen lång paddling den dagen utan vi tog rätt snabbt i land på en av Tommas fina sandstränder. Det som vi snabbt fick lära oss var att en fin sandstrand snabbt kan fö…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…

Måndagmorgon i oktober

Måndagmorgon igen, jag sitter i soffan med min kaffekopp och laptopen, ute visar temperaturen på -1 grad och Kaa är pigg som de flesta morgnar och pockar på min uppmärksamhet med sitt hallåande. Jag fick ett plötsligt infall av att skriva ett inlägg till bloggen som har en tendens att stanna av lite varje höst, inga undantag där denna höst heller. Idag har jag inga uppdrag ute på fältet så det blir jobb hemifrån istället. Dagens uppgift är att få klart en artikel som jag skriver till Finlands natur så det passar bra med lite uppvärmning i skrivandet.

Det känns ännu lite overkligt att jag faktiskt jobbar med mitt eget företag, samtidigt som jag tycker att jag börjar få lite rutin på saker och ting. Vi konstaterade i helgen med Jesper att mitt humör har ändrats så mycket till det bättre efter att jag slutat jobba på bageriet, mitt tålamod har förlängts med det dubbla och jag känner mig mycket mera rofylld och glad överlag än tidigare. Det är en härlig känsla att känna även om jag inte p…