Fortsätt till huvudinnehåll

Fjällräven Classic - dag 4

Vaknade upp till den nästsista dagen av vandringen, trodde vi, men så blev det alltså inte. Det var en härlig morgon och efter att antagligen ha väckt upp våra tältgrannar och pratat lite med dem så kom vi oss iväg strax innan 7. Vi fick gå länge i ensamhet idag, det var riktigt skönt. Solen sken och hela morgonen gick vi längs med Alesjauresjön. Det blåste lite så vi tog vår förmiddagspaus i lä bakom en sten, en skitsten visade det sig vara när vi suttit där en stund. Den gav ju faktiskt bra skydd så borde ju ha kunnat räkna ut att där skulle ligga lite mindre delikata naturupplevelser...

Frukost i tältet!

Packar ihop tältet och traskar iväg.


Morgon i Alesjaure

På förmiddagen började det regna, men det höll inte i sig längre än en halv timme. Vi trodde vi var nära checkpointen när vi fick syn på berget Kartinvare för det var ju i princip bara att gå runt det. Så fel vi hade, kändes som om vi gick jämsides med berget hela förmiddagen, det tog aldrig slut. Terrängen var dessutom väldigt svår här, massor med stenar och det gällde att hela tiden ha fokus på var vi satte ner fötterna. När vi så äntligen tog oss förbi berget bar det iväg brant utför, dags att lämna fjällmassiven och gå ner i skogen igen. Checkpoint Kieron låg där nere strax innan vi gjorde intåg i nationalparken Abisko. Vid checkpointen bjöds det på plättar med sylt, smakade alldeles fantastiskt!


Camilla och en bit av Alesjaure.


Njuter av plättar och vädrar fötterna.

Slapp efter plättätande. 

Checkpointen var egentligen slutmålet för dagen, men eftersom vi nådde det redan efter halva dagen beslöt vi att vandra lite till. Vi hade siktat in oss på att tälta vid Abiskojaurestugorna, men när vi pratade med en av guiderna upplyste de oss om att det inte var tillåtet. Det är heller inte tillåtet att tälta var som helst i nationalparken, det finns ett tältläger, men det ligger ca 6 km från slutmålet vid Abisko turiststation så då kunde vi lika gärna gå i mål resonerade vi. Dagsetappen blev till slut 35 km. Slutsträckan gick genom lummig björkskog längs med Abiskojaure som senare övergick i Abiskojåkka. Här var det lättvandrat och det var tur för vi var rejält trötta i benen. De allra sista kilometrarna gick vi tillsammans med en av guiderna som hann i kapp oss. Det gick fort eftersom vi pratade hela vägen och vi hann inte tänka på att vi gick. Vi visste att vila och mat var nära, det fick oss att pressa på ännu lite till innan vi till slut gick in under portalen. Känslan när vi gick i mål är svår att beskriva, folk applåderade och stämningen var på topp.  Klockan 17.48 stämplades våra pass för sista gången och vår sluttid blev 80.48 - 110 km avverkade! (Nytt rekord gjordes på distansen i år av en löpare som avverkade sträckan på 12.15!) Vi firade med mat och dricka på Trekkers Inn och applåderade in andra deltagare i mål. Nikkaluokta-Abisko: check!

Känslan som uppstår! :)

Vi har haft en fantastikst vacker vandring och jag hoppas att vi återvänder hit igen! Hoppas att någon annan också har blivit inspirerad att delta, rekommenderas varmt!

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…

Paddling vid Helgelandskysten

Jag kom på för några dagar sedan att jag inte alls skrivit något om vår paddlingstur i Norge. Ett misstag som bör rättas till, det vore ju fy och skam att inte dela med sig av våra bilder från en så vacker tur. Turen var en kajakpaddlingstur som varade i 4 hela dagar och två halva dagar och den ingår i våra vildmarksguidestudier. Under denna tur var det mycket fokus på räddningstekniker, ledarskap inom kajakpaddling samt navigering. På köpet fick vi fantastiska naturupplevelser och många fina vykortsvyer att minnas och ta fram nån kall och dyster novemberdag.

Vår tur startade en torsdageftermiddag efter att alla åtta deltagare samt våra två ledare hade packat i all mat, vatten och utrustning för hela turen i sina kajaker. Kajakerna var ganska tungt lastade när vi lämnade Nesna camping den torsdagseftermiddagen. Det blev ingen lång paddling den dagen utan vi tog rätt snabbt i land på en av Tommas fina sandstränder. Det som vi snabbt fick lära oss var att en fin sandstrand snabbt kan fö…

Måndagmorgon i oktober

Måndagmorgon igen, jag sitter i soffan med min kaffekopp och laptopen, ute visar temperaturen på -1 grad och Kaa är pigg som de flesta morgnar och pockar på min uppmärksamhet med sitt hallåande. Jag fick ett plötsligt infall av att skriva ett inlägg till bloggen som har en tendens att stanna av lite varje höst, inga undantag där denna höst heller. Idag har jag inga uppdrag ute på fältet så det blir jobb hemifrån istället. Dagens uppgift är att få klart en artikel som jag skriver till Finlands natur så det passar bra med lite uppvärmning i skrivandet.

Det känns ännu lite overkligt att jag faktiskt jobbar med mitt eget företag, samtidigt som jag tycker att jag börjar få lite rutin på saker och ting. Vi konstaterade i helgen med Jesper att mitt humör har ändrats så mycket till det bättre efter att jag slutat jobba på bageriet, mitt tålamod har förlängts med det dubbla och jag känner mig mycket mera rofylld och glad överlag än tidigare. Det är en härlig känsla att känna även om jag inte p…