Fortsätt till huvudinnehåll

Fjällräven Classic - dag 1

Vår väckarklocka ringde kl 05.00 och det var spänning i luften när vi intog vårt morgonmål på hotellrummet. När vi packat ihop allt och jag började snöra på mig skorna hände det som absolut inte får hända - det small till i ryggen. Paniken var ett faktum, jag prövade gå omkring lite, men det gjorde ont. Vad skulle vi göra?! Vi åkte i alla fall iväg till Camp Ripan varifrån bussarna till Nikkaluokta avgick och vi kom oss på bussen och åkte iväg till starten, där måste vi sen ta ett beslut. Känslan när jag steg ur bussen efter att ha suttit ca 50 minuter var inte bra alls, men kunde inte annat göra än att försöka gå lite och mjuka upp ryggen. Ännu en halvtimme innan start var jag osäker om jag skulle göra detta, men prövade gå med rinkkan på och tyckte att det "tryckte" på rätt ställe i ryggen. Vi beslöt oss för att starta, ifall det inte kändes bra skulle vi vända om. Ett bra beslut med facit i hand.


Strax innan start, folk taggar med kaffe.

Såhär kunde det se ut i början, efter tiden blev det glesare.
Den oranga duken var det som visade att man var deltagare i Fjällräven Classic.
 Den användes också för att tillkalla uppmärksamhet från helikopter vid akutbehov.


Klockan 09.00 gick starten och vi samt ca 300 andra började gå mot den första checkpointen vid Kebnekaise fjällstation, en sträcka på 19 km. Sammanlagt startade närmare 3000 vandrare uppdelat på tre dagar och tre startgrupper per dag. I början var det ganska tjockt med folk, men det tunnade ut sig så småningom. När vi kom till den första hängbron var det smått kaotiskt, den hade rasat ihop just innan vi kom dit. Till all lycka hade ingen skadat sig, men det blev en halvtimmes väntan på att slippa över när alla skulle klättra på den rasade bron för att ta sig över. En ny bro flögs in med helikopter 1,5 h senare så nästa startgrupp kunde tryggt korsa jokken.

Första hängbron vi skulle över hade rasat, högst antagligen var folk för otåliga att vänta och alltför många gick samtidigt.
Som tur skadades ingen. 


En av många vackra vyer. 


Efter 6 km vandring genom fjällbjörkskog och över myrar kom vi till Lap Dånalds var det serverades utsökta renburgare intill sjön Ladtjojaure. Smakade ljuvligt och solens värmade strålar gjorde inte saken sämre. Eftermiddagen fortsatte i en lite stenigare terräng och stigen korsade många små jokkar. Underbart att kunna dricka direkt ur jokkarna och vätska behövdes för det var ganska tung vandring och jag blev väldigt trött i ryggen. Klockan hann bli 5 innan vi nådde Kebnekaise fjällstation, skön känsla att ha klarat av den första dagen. Vi fick stämpel i våra pass och gick sen och sökte efter en tältplats. Hittade en plats nära stigen, kanske inte den bästa, men den fick duga. Kvällen spenderades till matlagning, det var kebabgryta och rågbitar med marmelad på menyn och sen blev det omskötsel av min onda rygg som var rejält styv vid det här laget. Bara att hoppas på det bästa. Dag 1 led mot sitt slut och vi kröp in i våra sovsäckar för en natts vila. Somnade till ljudet av trampande fötter längs med stigen till vad som skulle visa sig bli en kall natt.

Lap Dånalds - vi åt varsin otroligt god burgare och drack en cola. 

Tuolpagorni med sin snöfyllda gryta.

Vattenpåfyllning i en av många hundra små jokkar längs vägen.

Betande ren.

Slutet av dag 1 och första checkpointen - Kebnekaise Fjällstation.



Fortsättning följer...
/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Mallorca som vandringsresmål

Vår resa till Mallorca är nu över och jag tänkte sammanfatta mina tankar om Mallorca som framför allt vandringsresmål. Vi hade inte läst på hemskt mycket om Mallorca på förhand, bara så mycket att vi visste att där fanns många möjligheter till vandring. Det som gör Mallorca till ett så omtyckt vandringsresmål är bergskedjan Serra de Tramuntana som sträcker sig längs hela den nordvästra kusten av ön och hör till UNESCOs världsarv. År 2011 fick bergskedjan världsarvsstatus som ett kulturellt viktigt landskap. Den högsta toppen i bergskedjan är Puig Major som är 1445 m.ö.h. men den får inte bestigas eftersom den ligger på militärt område. Längs bergskedjan går en vandringsled GR 221 som är hela 168 km lång. GR-leder finns i flera europeiska länder och står för grande randonneé vilket enkelt sagt betyder lång vandringsled.
För denna resa valde vi att bo på ett och samma ställe och därifrån göra dagsturer. Valldemossa där vi bodde är en liten charmig stad där allt finns på gångavstånd. De …