Fortsätt till huvudinnehåll

Fjällräven Classic - dag 1

Vår väckarklocka ringde kl 05.00 och det var spänning i luften när vi intog vårt morgonmål på hotellrummet. När vi packat ihop allt och jag började snöra på mig skorna hände det som absolut inte får hända - det small till i ryggen. Paniken var ett faktum, jag prövade gå omkring lite, men det gjorde ont. Vad skulle vi göra?! Vi åkte i alla fall iväg till Camp Ripan varifrån bussarna till Nikkaluokta avgick och vi kom oss på bussen och åkte iväg till starten, där måste vi sen ta ett beslut. Känslan när jag steg ur bussen efter att ha suttit ca 50 minuter var inte bra alls, men kunde inte annat göra än att försöka gå lite och mjuka upp ryggen. Ännu en halvtimme innan start var jag osäker om jag skulle göra detta, men prövade gå med rinkkan på och tyckte att det "tryckte" på rätt ställe i ryggen. Vi beslöt oss för att starta, ifall det inte kändes bra skulle vi vända om. Ett bra beslut med facit i hand.


Strax innan start, folk taggar med kaffe.

Såhär kunde det se ut i början, efter tiden blev det glesare.
Den oranga duken var det som visade att man var deltagare i Fjällräven Classic.
 Den användes också för att tillkalla uppmärksamhet från helikopter vid akutbehov.


Klockan 09.00 gick starten och vi samt ca 300 andra började gå mot den första checkpointen vid Kebnekaise fjällstation, en sträcka på 19 km. Sammanlagt startade närmare 3000 vandrare uppdelat på tre dagar och tre startgrupper per dag. I början var det ganska tjockt med folk, men det tunnade ut sig så småningom. När vi kom till den första hängbron var det smått kaotiskt, den hade rasat ihop just innan vi kom dit. Till all lycka hade ingen skadat sig, men det blev en halvtimmes väntan på att slippa över när alla skulle klättra på den rasade bron för att ta sig över. En ny bro flögs in med helikopter 1,5 h senare så nästa startgrupp kunde tryggt korsa jokken.

Första hängbron vi skulle över hade rasat, högst antagligen var folk för otåliga att vänta och alltför många gick samtidigt.
Som tur skadades ingen. 


En av många vackra vyer. 


Efter 6 km vandring genom fjällbjörkskog och över myrar kom vi till Lap Dånalds var det serverades utsökta renburgare intill sjön Ladtjojaure. Smakade ljuvligt och solens värmade strålar gjorde inte saken sämre. Eftermiddagen fortsatte i en lite stenigare terräng och stigen korsade många små jokkar. Underbart att kunna dricka direkt ur jokkarna och vätska behövdes för det var ganska tung vandring och jag blev väldigt trött i ryggen. Klockan hann bli 5 innan vi nådde Kebnekaise fjällstation, skön känsla att ha klarat av den första dagen. Vi fick stämpel i våra pass och gick sen och sökte efter en tältplats. Hittade en plats nära stigen, kanske inte den bästa, men den fick duga. Kvällen spenderades till matlagning, det var kebabgryta och rågbitar med marmelad på menyn och sen blev det omskötsel av min onda rygg som var rejält styv vid det här laget. Bara att hoppas på det bästa. Dag 1 led mot sitt slut och vi kröp in i våra sovsäckar för en natts vila. Somnade till ljudet av trampande fötter längs med stigen till vad som skulle visa sig bli en kall natt.

Lap Dånalds - vi åt varsin otroligt god burgare och drack en cola. 

Tuolpagorni med sin snöfyllda gryta.

Vattenpåfyllning i en av många hundra små jokkar längs vägen.

Betande ren.

Slutet av dag 1 och första checkpointen - Kebnekaise Fjällstation.



Fortsättning följer...
/Camilla och Jesper
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer