Fortsätt till huvudinnehåll

Fjällräven Classic - dag 1

Vår väckarklocka ringde kl 05.00 och det var spänning i luften när vi intog vårt morgonmål på hotellrummet. När vi packat ihop allt och jag började snöra på mig skorna hände det som absolut inte får hända - det small till i ryggen. Paniken var ett faktum, jag prövade gå omkring lite, men det gjorde ont. Vad skulle vi göra?! Vi åkte i alla fall iväg till Camp Ripan varifrån bussarna till Nikkaluokta avgick och vi kom oss på bussen och åkte iväg till starten, där måste vi sen ta ett beslut. Känslan när jag steg ur bussen efter att ha suttit ca 50 minuter var inte bra alls, men kunde inte annat göra än att försöka gå lite och mjuka upp ryggen. Ännu en halvtimme innan start var jag osäker om jag skulle göra detta, men prövade gå med rinkkan på och tyckte att det "tryckte" på rätt ställe i ryggen. Vi beslöt oss för att starta, ifall det inte kändes bra skulle vi vända om. Ett bra beslut med facit i hand.


Strax innan start, folk taggar med kaffe.

Såhär kunde det se ut i början, efter tiden blev det glesare.
Den oranga duken var det som visade att man var deltagare i Fjällräven Classic.
 Den användes också för att tillkalla uppmärksamhet från helikopter vid akutbehov.


Klockan 09.00 gick starten och vi samt ca 300 andra började gå mot den första checkpointen vid Kebnekaise fjällstation, en sträcka på 19 km. Sammanlagt startade närmare 3000 vandrare uppdelat på tre dagar och tre startgrupper per dag. I början var det ganska tjockt med folk, men det tunnade ut sig så småningom. När vi kom till den första hängbron var det smått kaotiskt, den hade rasat ihop just innan vi kom dit. Till all lycka hade ingen skadat sig, men det blev en halvtimmes väntan på att slippa över när alla skulle klättra på den rasade bron för att ta sig över. En ny bro flögs in med helikopter 1,5 h senare så nästa startgrupp kunde tryggt korsa jokken.

Första hängbron vi skulle över hade rasat, högst antagligen var folk för otåliga att vänta och alltför många gick samtidigt.
Som tur skadades ingen. 


En av många vackra vyer. 


Efter 6 km vandring genom fjällbjörkskog och över myrar kom vi till Lap Dånalds var det serverades utsökta renburgare intill sjön Ladtjojaure. Smakade ljuvligt och solens värmade strålar gjorde inte saken sämre. Eftermiddagen fortsatte i en lite stenigare terräng och stigen korsade många små jokkar. Underbart att kunna dricka direkt ur jokkarna och vätska behövdes för det var ganska tung vandring och jag blev väldigt trött i ryggen. Klockan hann bli 5 innan vi nådde Kebnekaise fjällstation, skön känsla att ha klarat av den första dagen. Vi fick stämpel i våra pass och gick sen och sökte efter en tältplats. Hittade en plats nära stigen, kanske inte den bästa, men den fick duga. Kvällen spenderades till matlagning, det var kebabgryta och rågbitar med marmelad på menyn och sen blev det omskötsel av min onda rygg som var rejält styv vid det här laget. Bara att hoppas på det bästa. Dag 1 led mot sitt slut och vi kröp in i våra sovsäckar för en natts vila. Somnade till ljudet av trampande fötter längs med stigen till vad som skulle visa sig bli en kall natt.

Lap Dånalds - vi åt varsin otroligt god burgare och drack en cola. 

Tuolpagorni med sin snöfyllda gryta.

Vattenpåfyllning i en av många hundra små jokkar längs vägen.

Betande ren.

Slutet av dag 1 och första checkpointen - Kebnekaise Fjällstation.



Fortsättning följer...
/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…