Fortsätt till huvudinnehåll

Fjällräven Classic - dag 1

Vår väckarklocka ringde kl 05.00 och det var spänning i luften när vi intog vårt morgonmål på hotellrummet. När vi packat ihop allt och jag började snöra på mig skorna hände det som absolut inte får hända - det small till i ryggen. Paniken var ett faktum, jag prövade gå omkring lite, men det gjorde ont. Vad skulle vi göra?! Vi åkte i alla fall iväg till Camp Ripan varifrån bussarna till Nikkaluokta avgick och vi kom oss på bussen och åkte iväg till starten, där måste vi sen ta ett beslut. Känslan när jag steg ur bussen efter att ha suttit ca 50 minuter var inte bra alls, men kunde inte annat göra än att försöka gå lite och mjuka upp ryggen. Ännu en halvtimme innan start var jag osäker om jag skulle göra detta, men prövade gå med rinkkan på och tyckte att det "tryckte" på rätt ställe i ryggen. Vi beslöt oss för att starta, ifall det inte kändes bra skulle vi vända om. Ett bra beslut med facit i hand.


Strax innan start, folk taggar med kaffe.

Såhär kunde det se ut i början, efter tiden blev det glesare.
Den oranga duken var det som visade att man var deltagare i Fjällräven Classic.
 Den användes också för att tillkalla uppmärksamhet från helikopter vid akutbehov.


Klockan 09.00 gick starten och vi samt ca 300 andra började gå mot den första checkpointen vid Kebnekaise fjällstation, en sträcka på 19 km. Sammanlagt startade närmare 3000 vandrare uppdelat på tre dagar och tre startgrupper per dag. I början var det ganska tjockt med folk, men det tunnade ut sig så småningom. När vi kom till den första hängbron var det smått kaotiskt, den hade rasat ihop just innan vi kom dit. Till all lycka hade ingen skadat sig, men det blev en halvtimmes väntan på att slippa över när alla skulle klättra på den rasade bron för att ta sig över. En ny bro flögs in med helikopter 1,5 h senare så nästa startgrupp kunde tryggt korsa jokken.

Första hängbron vi skulle över hade rasat, högst antagligen var folk för otåliga att vänta och alltför många gick samtidigt.
Som tur skadades ingen. 


En av många vackra vyer. 


Efter 6 km vandring genom fjällbjörkskog och över myrar kom vi till Lap Dånalds var det serverades utsökta renburgare intill sjön Ladtjojaure. Smakade ljuvligt och solens värmade strålar gjorde inte saken sämre. Eftermiddagen fortsatte i en lite stenigare terräng och stigen korsade många små jokkar. Underbart att kunna dricka direkt ur jokkarna och vätska behövdes för det var ganska tung vandring och jag blev väldigt trött i ryggen. Klockan hann bli 5 innan vi nådde Kebnekaise fjällstation, skön känsla att ha klarat av den första dagen. Vi fick stämpel i våra pass och gick sen och sökte efter en tältplats. Hittade en plats nära stigen, kanske inte den bästa, men den fick duga. Kvällen spenderades till matlagning, det var kebabgryta och rågbitar med marmelad på menyn och sen blev det omskötsel av min onda rygg som var rejält styv vid det här laget. Bara att hoppas på det bästa. Dag 1 led mot sitt slut och vi kröp in i våra sovsäckar för en natts vila. Somnade till ljudet av trampande fötter längs med stigen till vad som skulle visa sig bli en kall natt.

Lap Dånalds - vi åt varsin otroligt god burgare och drack en cola. 

Tuolpagorni med sin snöfyllda gryta.

Vattenpåfyllning i en av många hundra små jokkar längs vägen.

Betande ren.

Slutet av dag 1 och första checkpointen - Kebnekaise Fjällstation.



Fortsättning följer...
/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…