Fortsätt till huvudinnehåll

Med carpa och mochila längs Utterleden

Nu är vi hemma igen efter en helg fylld av solig vandring. Vi startade från Kiisk byahem på lördagförmiddag efter att vi lämnat en av bilarna vid Lostenen och en del grejer i närheten av övernattningsplatsen. Den första etappen gick till Hjulforsen, en sträcka på ca 5,5 km. Där hade vi lunchpaus med forsen brusande precis intill. Vi fortsatte sedan på vägen en bra bit innan vi vek av in i skogen igen, blev en kort paus vid Huvudsjön och sen vidare mot Gäddsjön var vi drack vårt eftermiddagskaffe. Vi passerade även Rensforsen innan vi nådde vårt slutmål för dagen; Skjorsmossen.

Hjulforsen.

En brun huggorm (tror vi att det är) låg och solade på vägen. 

Tom, Christel, Camilla, Charlotte och Carlos. Jesper bakom kameran :)


Hittade några får att hälsa på längs vägen.

Gammalt björnide.

Pustar ut vid Gäddsjön.

Jesper fotade närmare 300 bilder under vandringen, dessa är en av de få bilder som han inte är bakom kameran. Ögonblicket innan han föll ner i mossen. :)

På väg från Gäddsjön.

Det finns många broar längs Utterleden, speciellt mellan Gäddsjön och Rensforsen. 

Alla var hungriga när vi kom fram så vi började med att tillreda vår kvällsmat. Denna gång lämnade vi bort den frystorkade maten så istället hade vi tunna nötbiffar med grönsaksknyten bestående av blomkål, broccoli, morot, svampar och färskost på menyn. Eftersom det var lite begränsat med tältplatser ute på mossen så valde de andra att sova i vindskyddet, men alla rymdes inte dit, så vi satte upp vårt tält. Blev en rätt tidig kväll, alla var trötta efter den 20 km långa dagsetappen. Det var en varm natt så vi behövde verkligen inte frysa, vi fick tom öppna upp sovsäcken mitt i natten, men mjukt och skönt var det att sova i mossan.

Solnedgång på Skjorsmossen.


Här sover hälften av gänget.

Magiskt!

Kartläsning och vattenpåfyllning inför begynnande dagsetapp.

Vi vaknade till en vacker morgon på mossen. Soluppgången och dimman över mossen spred ett magiskt sken och det var en njutning att bara få sitta och titta på allt det vackra. När alla sen var uppe och redo begav vi oss iväg. Första etappen gick till Tranusjön, det var nog det enda raststället som inte riktigt infriade förväntningarna eftersom vindskyddet inte ligger i direkt anslutning till sjön. Vid det här laget hade vi blivit lite bortskämda med fin utsikt vid rastställena. Lunch blev det vid Narssjön, där var det minsann inget fel på utsikten. Eftermiddagens vandring gick mest längs vägar vilket var lite tråkigt emellanåt, men å andra sidan går det snabbt att ta sig fram.


Killarna testar trampolinerna vid Narssjön.


Runt halv 5-tiden nådde vi Lostensparkeringen och de andra åkte iväg och hämtade bilarna så Jesper och jag vandrade vidare för att ha något att göra. Vi gick nu längs vägen istället för på leden, den sista biten går längs Lostensleden och den gick vi för inte så länge sedan. Vandringen avslutade vi vid Vilobacka varifrån vi sen blev hämtade. Vi avslutade expeditionen med pizza tillsammans med hela gänget. Det var vi värda!

Vandringen slutade vid Vilobacka.

Pizza och pepsi var det stora samtalsämnet under söndagens vandring. Här blev det verklighet!

Summering av Utterleden: många fina rastplatser, men lite väl långa vägpartier emellanåt. Det är i alla fall en fin satsning av Pedersöre kommun och ett välkommet tillskott på långa vandringsleder här i nejden. Riktigt roligt att få gå på en ny led där inte marken är helt nernött ännu och där markeringarna är tydliga och tillräckligt nära varandra. Vi har haft en rolig helg tillsammans med vårt glada gäng, lärt oss några nya spanskaord har vi också gjort. Carpa betyder tält och mochila är ryggsäck. :) Till next time!

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p