Fortsätt till huvudinnehåll

Santiago de Compostela

Under må-bra-dagen som ordnades vid Sursik på lördag fanns det olika föreläsningar och vi åkte dit för att lyssna på när Lisen Kåll berättade om sin pilgrimsvandring längs Santiago de Compostela. År 813 upptäcktes en grav i trakten av Santiago, som man ansåg tillhörde aposteln Johannes. Allt sedan dess har människor gjort denna vandring till Santiago de Compostela. Idag är skälen för att man gör detta inte så ofta av religiös karaktär, utan mer fysiska, kulturella och helt enkelt att få njuta av vacker natur.

Hur lång är då denna vandring? Den vanligaste och mest kända sträckan som pilgrimerna vandrar är från franska St Jean Pied de Port till Santiago de Compostela i Spanien. Det är en sträcka på 800 km. Inget man gör på en vecka alltså. Lisen Kåll och hennes sällskap hade varit ute i 28 dagar när de slutligen nådde Santiago.

Lisen Kåll pekar ut vart de flög för att ta sig till St Jean Pied de Port.

För att göra denna vandring behöves förberedelser i form av konditionsträning. Kåll svarade på frågan vad som är bästa sättet att förbereda sig: gå, gå och gå. Gå långa sträckor och gå högt, gå med ryggsäck och gå länge. Förutom att gå hade hon även förberett sig genom att cykla, springa och simma. En annan viktig förberedelse är naturligtvis skorna och ryggsäcken. Du behöver ha bra och framför allt ingånga vandringsskor innan du tar dig an en sådan här utmaning. Ett nytt tips för oss var att smörja in fötterna med olivolja varje dag några veckor innan vandringen och sedan under hela vandringen också. Ett tips värt att testa för Kåll hade själv inte haft en enda blåsa under hela färden.

Vad ska man ta med sig? Det är rekommenderat att bära ca 10% av din egen kroppsvikt, så det är att tänka två och tre gånger innan du stoppar ner något i ryggsäcken. Man både sover och äter på härbärgen så varken tält eller gaskök behövs, det lättar naturligtvis upp packningen en hel del. I varje by eller stad som passeras under resans gång finns det härbärgen för pilgrimsvandrarna, de kostar allt mellan 0-12 €. Privata härbärgen är dyrare, men erbjuder i princip samma service. Likaså finns det något ställe i varje by eller stad som måste servera pilgrimsmiddag. Den består av sallad, huvudrätt och en enkel efterrätt och kostar ca 5 €.

Längs med vägen passeras många katedraler, kyrkor och andra sevärdheter. Det är oftast fritt fram att besöka dessa, en del ställen kan ha en avgift på några euro, men de allra flesta är gratis. När du checkar in vid starten St Jean Pied de Port får du ett pilgrimspass som måste stämplas varje dag. Många vandrare samlar stämplar från så många olika ställen som möjligt och just kyrkor och katedraler är populära hos stämpelsamlare, eftersom en del stämplar kan vara mycket gamla.

Lisen Kåll rekommenderar guideboken "Vandra till Santiago de Compostela" av Ewa Hellström-Boström.

Det här var en otroligt intressant föreläsning. En ny dröm håller på att ta form i mitt huvud. Låter det här som någonting för dig? Det finns många böcker skrivna om Santiago de Compostela, låna böcker eller beställ hem så får du läsa mera. Det finns nu en ny, uppdaterad version av Ewa Hellström-Boströms bok "Vandra till Santiago de Compostela" på Adlibris för den som vill veta mera.

"Alla våra drömmar kan uppfyllas om vi har modet att uppfylla dem."
                                                                                Walt Disney

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi ...

Vandring längs Fishermen's Trail i Portugal

 En mulen dag i oktober frågade jag min kompis Christel om hon har lust att hänga med på en vandringsresa nånstans söderut där det är lite ljusare än här just nu. Hon var inte sen att haka på och gav förslag på rutten Fishermen's trail i Portugal. Jag behövde inte se många bilder innan jag var övertygad om Portugal som destination och några dagar senare bokade vi resan. Fishermen's trail är en ca 76 km lång vandringsled längs Portugals västkust som är en del av den över 400 km långa leden Rota Vicentina. Det finns också en led som går mer inåt landet som kallas för The Historical Way. Fishermen's trail går längs stigar som skapats av ortsborna när de tagit sig ut till sina fiskeställen längs med kusten och den ligger inom det skyddade området  The Southwest Alentejo and Vicentine Coast natural park.  Första lördagen i november satte vi oss på tåget till Helsingfors och därifrån flög vi sen till Lissabon. Vi sov en natt i Lissabon och på söndag morgon tog vi bussen ( Rede ...

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi...