Efter en lång paus från Vigustudierna slapp vi äntligen iväg på kurs i helgen. På programmet för denna kurs hade vi långfärdsskridsko och platsen blev denna gång Björköby på Replot. Ju närmare Björköby vi kom desto mera snö låg det på marken. Aningen oroade för hur det skulle gå med vårt skrinnande inledde vi kursen med ett teoripass på fredag eftermiddag. Vår kursledare Jan Ingerlund kom från Sverige, han har lång erfarenhet av långfärdsskridsko. Under teorin gick vi igenom bl.a. utrustning som behövs vid långfärdsskrinning och efter det följde iskunskap. Mycket mera hann vi inte med under fredagen, väskorna packades under kvällen så att vi skulle vara startklara för avfärd till Oravais följande morgon, var det för tillfället fanns bästa prognosen för farbara isar.
Temperaturmätaren i bilen visade på -17 när vi anlände till Vinlax i Oravais. Det fanns ett tunt snötäcke på isen, men det var lätt pudersnö så det gick helt bra att ta sig fram på skridskor. När alla fått på sig sina åkdon och ryggsäckar startade vi dagens tur. Det tog inte lång stund innan vi fick upp värmen. Solen orkade just och just upp under förmiddagen, men med eller utan sol visade vinterlandskapet upp sig från sin bästa sida. Vi såg spår av utter på flera ställen och en del av gänget hade också sett en räv komma trippande över isen. Vi skrinnade ända tills solen gick ner med korta pauser emellanåt. Det blev en duktig runda på nästan 31 km och jag måste säga att jag var mäkta imponerad över att de som stod på långfärdsskrinnare för första gången gjorde detta som debuttur. Tyvärr blev det inte så mycket iskunskap eftersom isen var täckt av snö, men vädret rår man inte på. Det var ett ganska trött gäng på kvällen efteråt, men vi orkade ännu med lite mera iskunskapsteori efter bastun och middagen. De flesta sov nog gott den natten.
Söndagens tur startade från Replotbron och det blev en tur runt Djupskäret ut mot södra Vallgrund. Föret på söndagen var mycket trögare än på lördagen eftersom snön på isen där hade legat mycket längre och hade börjat ta fast. Det fanns också små drivor här och där och det blev ganska många vurpor och nära-på-vurpor under dagen. Vi hade ändå en fantastiskt fin dag och fick se solen gå upp över den vintervita skärgården. Pauserna blev ganska korta eftersom det snabbt blev kallt när man inte var i rörelse, det är en utmaning att klä sig rätt när man ska vara ute länge i kylan. Kursen avslutades vid 13-tiden på söndagen och trötta, men nöjda påbörjade vi hemresan som för vår del var lite kortare den här gången, vilket uppskattades stort av oss österbottningar! Det var en givande kurs även om de riktiga blankisarna uteblev denna gång. Jag är redan tagen av denna friluftsgren och jag tror att bland våra förstagångsåkare blev ganska många flera också tagna av långfärdsskrinning. Vi tackar för denna kurs och ser hoppas på några flera fina åkturer ännu i vinter!
Till slut vill vi påminna om att inte ta några onödiga risker på isen. Åk aldrig ut ensam och se till att ha ordentlig utrustning med och vattentätt packade ombyteskläder.
/Camilla och Jesper
Temperaturmätaren i bilen visade på -17 när vi anlände till Vinlax i Oravais. Det fanns ett tunt snötäcke på isen, men det var lätt pudersnö så det gick helt bra att ta sig fram på skridskor. När alla fått på sig sina åkdon och ryggsäckar startade vi dagens tur. Det tog inte lång stund innan vi fick upp värmen. Solen orkade just och just upp under förmiddagen, men med eller utan sol visade vinterlandskapet upp sig från sin bästa sida. Vi såg spår av utter på flera ställen och en del av gänget hade också sett en räv komma trippande över isen. Vi skrinnade ända tills solen gick ner med korta pauser emellanåt. Det blev en duktig runda på nästan 31 km och jag måste säga att jag var mäkta imponerad över att de som stod på långfärdsskrinnare för första gången gjorde detta som debuttur. Tyvärr blev det inte så mycket iskunskap eftersom isen var täckt av snö, men vädret rår man inte på. Det var ett ganska trött gäng på kvällen efteråt, men vi orkade ännu med lite mera iskunskapsteori efter bastun och middagen. De flesta sov nog gott den natten.
Söndagens tur startade från Replotbron och det blev en tur runt Djupskäret ut mot södra Vallgrund. Föret på söndagen var mycket trögare än på lördagen eftersom snön på isen där hade legat mycket längre och hade börjat ta fast. Det fanns också små drivor här och där och det blev ganska många vurpor och nära-på-vurpor under dagen. Vi hade ändå en fantastiskt fin dag och fick se solen gå upp över den vintervita skärgården. Pauserna blev ganska korta eftersom det snabbt blev kallt när man inte var i rörelse, det är en utmaning att klä sig rätt när man ska vara ute länge i kylan. Kursen avslutades vid 13-tiden på söndagen och trötta, men nöjda påbörjade vi hemresan som för vår del var lite kortare den här gången, vilket uppskattades stort av oss österbottningar! Det var en givande kurs även om de riktiga blankisarna uteblev denna gång. Jag är redan tagen av denna friluftsgren och jag tror att bland våra förstagångsåkare blev ganska många flera också tagna av långfärdsskrinning. Vi tackar för denna kurs och ser hoppas på några flera fina åkturer ännu i vinter!
Till slut vill vi påminna om att inte ta några onödiga risker på isen. Åk aldrig ut ensam och se till att ha ordentlig utrustning med och vattentätt packade ombyteskläder.
/Camilla och Jesper
Var köpte Jesper sin kenai ?
SvaraRaderaIntersport Kokkola.
SvaraRadera