Fortsätt till huvudinnehåll

Ett verkligt i-landsproblem

Ibland snurrar världen riktigt fort och det är svårt att hinna med på alla plan. För min del är det mycket på gång just nu med heltidsjobb, studier och vårt företag. En bra dag så njuter jag av att ha många järn i elden, medan jag en dålig dag endast blir stressad och önskar mig en ledig kväll. Det är en hårfin gräns och det gäller att hitta balans i tillvaron. För att hitta balans hamnar jag och prioritera vad som är viktigt och vad som kan lämnas bort. Problemet är ju bara att det finns SÅ mycket roligt att göra. Jag vill hinna klättra, paddla, löpa, cykla, plocka bär och svamp osv osv. Fortfarande har veckan bara 7 dagar och jag tycker ändå att vi hinner få massor inklämt på dessa 7 dagar, men ändå vill inte tiden räcka till för allt. Det är ju ett riktigt lyxproblem att måste välja på om man ska klättra eller paddla när det är fint väder eller hur?

För ett par veckor sen bestämde vi oss för att försöka ta det lite lugnt innan höstens studier och kurser kör igång så vi tog vårt pick och pack och drog iväg ut till Fäboda för att bo där ett tag. Jespers föräldrar lånar ut sin gamla stockstuga till Jesper och hans syskon så den finns allt som oftast till förfogande. Det är en liten stuga på ca 20 kvadrat och ett sovloft, inget rinnande vatten inomhus, ingen dusch och toalett så det är utedass och tvagning i bastun med skopa och ämbare som gäller. Det är med andra ord ganska spartanskt och det finns inte rum med så mycket prylar där. 

Vi flyttade ut en måndag och bestämde oss för att skippa de flesta aktiviteter vi annars sysslar med på vardagskvällarna, vi skulle bara vara. Så skönt det var! Kvällarna gick åt till matlagning och diskande för hand, vi lyssnade mycket på radio, drack te, eldade i spisen och gick ner till stranden. Det kändes som att vi upplevde naturen på mycket närmare håll, kollade hur solen gick ner varje kväll och såg fullmånen mitt i natten när man gick på dass. Det var en alldeles ljuvlig vecka och vi hade gärna stannat ett tag till, men det gamla uthuset skulle rivas så vi kände oss mest i vägen. Det räckte i alla fall för att varva ner för ett ögonblick och igen blev jag påmind om hur lite saker man egentligen behöver. Mindre saker är lika med ett enklare liv, så enkelt är det egentligen, ändå skaffar man mer saker hela tiden. Känner att en ny utmaning är på gång, men måste låta den växa fram lite i taget. 




Nu är vi hemma igen och i full gång med kurs i friluftsmatlagning denna vecka och nästa vecka har vi infotillfälle för de som ska med på Rokuavandringen. På den finns det ännu några lediga platser så det går ännu att anmäla sig via Nykarleby arbis här. Jag känner mig full med inspiration inför höstens program och ser fram emot att träffa alla kursdeltagare och så småningom också mina studiekamrater i Vigu. Hoppas vi ses i höst på ett eller annat vis! Ta hand om er där ute och kom ihåg att ta er tid för nervarvning om livet börjar snurra för hårt.


Trevlig höst!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …