Fortsätt till huvudinnehåll

Ett verkligt i-landsproblem

Ibland snurrar världen riktigt fort och det är svårt att hinna med på alla plan. För min del är det mycket på gång just nu med heltidsjobb, studier och vårt företag. En bra dag så njuter jag av att ha många järn i elden, medan jag en dålig dag endast blir stressad och önskar mig en ledig kväll. Det är en hårfin gräns och det gäller att hitta balans i tillvaron. För att hitta balans hamnar jag och prioritera vad som är viktigt och vad som kan lämnas bort. Problemet är ju bara att det finns SÅ mycket roligt att göra. Jag vill hinna klättra, paddla, löpa, cykla, plocka bär och svamp osv osv. Fortfarande har veckan bara 7 dagar och jag tycker ändå att vi hinner få massor inklämt på dessa 7 dagar, men ändå vill inte tiden räcka till för allt. Det är ju ett riktigt lyxproblem att måste välja på om man ska klättra eller paddla när det är fint väder eller hur?

För ett par veckor sen bestämde vi oss för att försöka ta det lite lugnt innan höstens studier och kurser kör igång så vi tog vårt pick och pack och drog iväg ut till Fäboda för att bo där ett tag. Jespers föräldrar lånar ut sin gamla stockstuga till Jesper och hans syskon så den finns allt som oftast till förfogande. Det är en liten stuga på ca 20 kvadrat och ett sovloft, inget rinnande vatten inomhus, ingen dusch och toalett så det är utedass och tvagning i bastun med skopa och ämbare som gäller. Det är med andra ord ganska spartanskt och det finns inte rum med så mycket prylar där. 

Vi flyttade ut en måndag och bestämde oss för att skippa de flesta aktiviteter vi annars sysslar med på vardagskvällarna, vi skulle bara vara. Så skönt det var! Kvällarna gick åt till matlagning och diskande för hand, vi lyssnade mycket på radio, drack te, eldade i spisen och gick ner till stranden. Det kändes som att vi upplevde naturen på mycket närmare håll, kollade hur solen gick ner varje kväll och såg fullmånen mitt i natten när man gick på dass. Det var en alldeles ljuvlig vecka och vi hade gärna stannat ett tag till, men det gamla uthuset skulle rivas så vi kände oss mest i vägen. Det räckte i alla fall för att varva ner för ett ögonblick och igen blev jag påmind om hur lite saker man egentligen behöver. Mindre saker är lika med ett enklare liv, så enkelt är det egentligen, ändå skaffar man mer saker hela tiden. Känner att en ny utmaning är på gång, men måste låta den växa fram lite i taget. 




Nu är vi hemma igen och i full gång med kurs i friluftsmatlagning denna vecka och nästa vecka har vi infotillfälle för de som ska med på Rokuavandringen. På den finns det ännu några lediga platser så det går ännu att anmäla sig via Nykarleby arbis här. Jag känner mig full med inspiration inför höstens program och ser fram emot att träffa alla kursdeltagare och så småningom också mina studiekamrater i Vigu. Hoppas vi ses i höst på ett eller annat vis! Ta hand om er där ute och kom ihåg att ta er tid för nervarvning om livet börjar snurra för hårt.


Trevlig höst!

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…