Fortsätt till huvudinnehåll

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring.

Lättvandrade stigar. 

Omplåstring. 

Hela gänget utom kameramannen Jesper. 

Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde för lavmoar. Det är en häftig syn när man anländer till Rokua och får syn på dessa till synes oändliga lavmoar som lyser upp i skogen. Skogen ser så prydlig ut med en matta av lavar och stora, ståtliga furor.

Själva nationalparken är väldigt liten och Kejsarrundan som vi gick i helgen går också till stor del utanför nationalparken. Förutom den vackra naturen hör dödisgropen "Syvyyden kaivo" och nationalparkens högsta punkt Pookivaara till höjdpunkterna. Dessa båda stiftade vi närmare bekantskap med under lördagens vandring innan vi kom fram till vår lägerplats för natten vid Pitkäjärvi.

Det gamla brandtornet vid Pookivaara.

Snackpaus vid Pookivaara.



Systrar pausar i solskenet.

Eftersom det denna helg var Suomen latus kampanj "nuku yö ulkona" var vi beredda på att det skulle kunna vara en hel del annat folk i farten, men det var ändå rätt lugnt vid lägerplatsen. Efter att alla fått upp sina tält blev det matlagning av alla de slag och lite brasmys innan deltagarna en efter en började söka efter sina tält i den mörka och kyliga höstkvällen. Jesper och jag var också rejält trötta och det var oerhört skönt att få krypa ner i den gosiga sovsäcken och slappna av efter en dagens alla strapatser.

Kvällens dessert tillagas. 


På söndagmorgon var det full fart på deltagarna redan när vi klev upp vid 7-tiden. Många hade nog haft det lite kyligt under natten och så var det ju också ovant för många att sova i tält. Glada miner möttes vi av ändå fastän sömnen kanske inte hade varit den bästa. Det var en underbart vacker morgon, dimman låg som en slöja över sjön medan solens strålar hittade sin väg genom trädkronorna. Luften var så där krispig som bara höstluft kan vara. Deltagarna kunde inte ha fått en mycket bättre morgon ute i det fria.

Vacker höstmorgon! 

Vandringens stora charmtroll :)

Är det faktiskt helium i pinnen??

Dagens vandring tog oss tillbaka norrut och vid Jaakonjärvi pausade vi för ett lunchstopp. Det blev en lång och skön lunchpaus i höstsolen innan vi tog oss de sista kilometrarna tillbaka till spahotellet. Det kändes i ansiktet efteråt att solen varit framme hela dagen och värmt våra kinder. Nu var det bara hemresan som återstod och vår första arbiskurs var till ända. Jag känner mig mycket priviligerad att ha fått guida detta fina gäng under två dagar, vi kunde inte ha fått ett bättre gäng till vår "premiärvandring". Tack till alla deltagare som ville följa med oss och vi hoppas vi ses igen!

Kursledaren njuter av söndagslunchen. 

Även den andra kursledaren njuter. 


Camilla

Tips till terrängcyklare! Rokua har precis fått en sprillans ny terrängcykelled. Ut och testa!

Kommentarer

  1. Tusen tack för att ni ordnade kursen, det var en väldigt lyckad vandring :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för att du deltog, det är deltagarna som gör kursen. :) Vi tyckte också att det var en mycket fin vandring!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…