Fortsätt till huvudinnehåll

Vuokatti Rogaining

Om ca två veckor ska jag göra orienteringsprov och jag har under sensommaren övat lite inför detta genom att delta i skärmjakten som är motionsorientering ordnad av nejdens idrottsföreningar. Jag hade endast tänkt delta några ggr för att öva lite, men det har varit så roligt så jag var med så många gånger jag hann innan säsongens skärmjakt tog slut förra onsdagen. 

Mera orientering blev det dock i helgen i form av deltagande i Vuokatti Rogaining 2016. Nu sitter många säkert som frågetecken och det gjorde jag också då för ca tre veckor sen när jag första gången såg tävlingsinbjudan till evenemanget. Jag ska börja med att förklara vad Rogaining är. Rogaining är en långdistansorientering där man samlar så många poäng som möjligt under en viss tid. Man tävlar i lag på 2-5 personer och laget ska under tävlingstiden samla så många poäng som möjligt och kontrollerna får tas i vilken ordning som helst. Kontrollerna ger olika poäng beroende på avstånd, teknisk svårighet och kupering. Ursprungligen var tävlingstiden alltid 24 h, men nu finns det tävlingar med mycket kortare tävlingstid också. Rogaining kommer från början från Australien och namnet på sporten sägs komma från en ihopslagning av grundarnas namn: Rodd, Gall och Neill. 

Så här såg kartan ut.

Vi var ett gäng på fyra tjejer som skulle åka till Vuokatti över en helg för att idka lite friluftsliv, äta gott och umgås. När jag sökte runt på nätet för att kolla lite vad man kan göra i Vuokatti hittade jag av en händelse evenemanget Vuokatti Rogaining som dessutom råkade ske just denna helg som vi hade planerat in för vår Vuokattivistelse. Jag tyckte det såg roligt ut och i tävlingsinbjudan stod det att tävlingen passar för alla som gillar att röra på sig ute i naturen. Jag presenterade idén för tjejerna och efter att vi skippat mtb-klassen var alla med på noterna. Vi anmälde vårt lag "Crix 'n Chicks" till den öppna 2 h klassen. 

På fredagkväll när vi anlände till Vuokatti körde vi via Break Sokos Hotel och anmälde oss till tävlingskansliet och fick där veta att vi var det enda 4-mannalaget som var anmälda. Kl. 8.00 på lördagmorgon delades kartorna ut och lagen fick börja planera sina rutter. Kl. 10.00 var det start för alla klasser samtidigt. De olika klasserna var 2 h öppen klass, 4 h öppen mtb-klass, 8 h damklass, herrklass och mixedklass. 

På lördagmorgon strax efter kl. 8.00 anlände vi till tävlingsplatsen vid Heikkilän Pirtti. Det låg spänning i luften och det var bilar parkerade överallt på området. När vi kom in till kartutdelningen var det redan full rulle där. Alla bord var upptagna av förväntningsfulla orienterare som satt och planerade sina rutter. Vi kände oss rätt bortkomna och hade inte ens med oss en penna, medan andra satt med markeringspennor, anslagstavlor och nålar och ritade sina rutter. Vi hittade ett hörn i hallen där vi slog oss ner och började planera vår rutt. Ca 15 minuter senare var vi klara, sen fick vi sitta och vänta på starten. 

Planering av rutt. 


Alltid lika roligt att få syn på skärmen. 



Det regnade ute och var rätt så kallt och eftersom vårt lag skulle promenera fick överdragskläderna lämna på. Strax före kl. 10 samlades alla lagen ute på gården och vi konstaterade att vi inte riktigt passade in i mängden av alla tightsklädda damer och herrar. Starten var smått kaotisk med folk som åkte iväg åt alla håll, en del till fots och en del på cykel, 115 stycken lär vi ha varit sammanlagt. Till reglerna hör att medlemmarna i ett lag under tävlingens gång inte får vara mer än 50 meter från varandra. Vid en kontroll måste alla lagets medlemmar vara högst 10 meter från kontrollen. 

2 h gick snabbt, vi hade planerat in en rutt med 10 kontroller och sen skulle vi se på klockan och avgöra om vi hann med mera, men under de 2 h hann vi med endast 5 kontroller. Vi kom i mål med 7 minuter till godo, men ändå inte tillräckligt med tid för att ta en kontroll till. Minuspoäng vill man inte få, för varje påbörjad minut över maxtiden får man en minuspoäng. Vi skrapade ihop 29 poäng vilket gav oss en 17:nde plats, 20 lag deltog i 2 h klassen. Det vinnande laget hade 96 poäng och hade färdats hela 21 km! 

Nöjda och glada över att ha genomfört vår första Rogainingtävling fortsatte vi sen vår Vuokattihelg med bastubad och den traditionella Death by chocolate-kakan. Jag kan inte tala för de andra som var med, men jag vet att det var inte min sista Rogaining. Nästa gång kommer även jag att dra på löpartightsen och ge järnet! 

På söndagen fortsatte vi Vuokattihelgen med lite cykling... 


... och backlöpning. 


Tack för en trevlig helg tjejer, det gjorde vi bra! Och egentligen vann vi ju 4-mannalagsklassen ;)



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…