Fortsätt till huvudinnehåll

Vuokatti Rogaining

Om ca två veckor ska jag göra orienteringsprov och jag har under sensommaren övat lite inför detta genom att delta i skärmjakten som är motionsorientering ordnad av nejdens idrottsföreningar. Jag hade endast tänkt delta några ggr för att öva lite, men det har varit så roligt så jag var med så många gånger jag hann innan säsongens skärmjakt tog slut förra onsdagen. 

Mera orientering blev det dock i helgen i form av deltagande i Vuokatti Rogaining 2016. Nu sitter många säkert som frågetecken och det gjorde jag också då för ca tre veckor sen när jag första gången såg tävlingsinbjudan till evenemanget. Jag ska börja med att förklara vad Rogaining är. Rogaining är en långdistansorientering där man samlar så många poäng som möjligt under en viss tid. Man tävlar i lag på 2-5 personer och laget ska under tävlingstiden samla så många poäng som möjligt och kontrollerna får tas i vilken ordning som helst. Kontrollerna ger olika poäng beroende på avstånd, teknisk svårighet och kupering. Ursprungligen var tävlingstiden alltid 24 h, men nu finns det tävlingar med mycket kortare tävlingstid också. Rogaining kommer från början från Australien och namnet på sporten sägs komma från en ihopslagning av grundarnas namn: Rodd, Gall och Neill. 

Så här såg kartan ut.

Vi var ett gäng på fyra tjejer som skulle åka till Vuokatti över en helg för att idka lite friluftsliv, äta gott och umgås. När jag sökte runt på nätet för att kolla lite vad man kan göra i Vuokatti hittade jag av en händelse evenemanget Vuokatti Rogaining som dessutom råkade ske just denna helg som vi hade planerat in för vår Vuokattivistelse. Jag tyckte det såg roligt ut och i tävlingsinbjudan stod det att tävlingen passar för alla som gillar att röra på sig ute i naturen. Jag presenterade idén för tjejerna och efter att vi skippat mtb-klassen var alla med på noterna. Vi anmälde vårt lag "Crix 'n Chicks" till den öppna 2 h klassen. 

På fredagkväll när vi anlände till Vuokatti körde vi via Break Sokos Hotel och anmälde oss till tävlingskansliet och fick där veta att vi var det enda 4-mannalaget som var anmälda. Kl. 8.00 på lördagmorgon delades kartorna ut och lagen fick börja planera sina rutter. Kl. 10.00 var det start för alla klasser samtidigt. De olika klasserna var 2 h öppen klass, 4 h öppen mtb-klass, 8 h damklass, herrklass och mixedklass. 

På lördagmorgon strax efter kl. 8.00 anlände vi till tävlingsplatsen vid Heikkilän Pirtti. Det låg spänning i luften och det var bilar parkerade överallt på området. När vi kom in till kartutdelningen var det redan full rulle där. Alla bord var upptagna av förväntningsfulla orienterare som satt och planerade sina rutter. Vi kände oss rätt bortkomna och hade inte ens med oss en penna, medan andra satt med markeringspennor, anslagstavlor och nålar och ritade sina rutter. Vi hittade ett hörn i hallen där vi slog oss ner och började planera vår rutt. Ca 15 minuter senare var vi klara, sen fick vi sitta och vänta på starten. 

Planering av rutt. 


Alltid lika roligt att få syn på skärmen. 



Det regnade ute och var rätt så kallt och eftersom vårt lag skulle promenera fick överdragskläderna lämna på. Strax före kl. 10 samlades alla lagen ute på gården och vi konstaterade att vi inte riktigt passade in i mängden av alla tightsklädda damer och herrar. Starten var smått kaotisk med folk som åkte iväg åt alla håll, en del till fots och en del på cykel, 115 stycken lär vi ha varit sammanlagt. Till reglerna hör att medlemmarna i ett lag under tävlingens gång inte får vara mer än 50 meter från varandra. Vid en kontroll måste alla lagets medlemmar vara högst 10 meter från kontrollen. 

2 h gick snabbt, vi hade planerat in en rutt med 10 kontroller och sen skulle vi se på klockan och avgöra om vi hann med mera, men under de 2 h hann vi med endast 5 kontroller. Vi kom i mål med 7 minuter till godo, men ändå inte tillräckligt med tid för att ta en kontroll till. Minuspoäng vill man inte få, för varje påbörjad minut över maxtiden får man en minuspoäng. Vi skrapade ihop 29 poäng vilket gav oss en 17:nde plats, 20 lag deltog i 2 h klassen. Det vinnande laget hade 96 poäng och hade färdats hela 21 km! 

Nöjda och glada över att ha genomfört vår första Rogainingtävling fortsatte vi sen vår Vuokattihelg med bastubad och den traditionella Death by chocolate-kakan. Jag kan inte tala för de andra som var med, men jag vet att det var inte min sista Rogaining. Nästa gång kommer även jag att dra på löpartightsen och ge järnet! 

På söndagen fortsatte vi Vuokattihelgen med lite cykling... 


... och backlöpning. 


Tack för en trevlig helg tjejer, det gjorde vi bra! Och egentligen vann vi ju 4-mannalagsklassen ;)



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"