Fortsätt till huvudinnehåll

Om att vara modig och om att vara rädd

Jag får ganska ofta höra att jag är modig, modig för att jag sagt upp mig från mitt heltidsjobb eller modig för att jag klättrar, paddlar och liknande. Sanningen är att jag inte alls känner mig modig, jag känner mig tvärtom ganska feg och får alltid jobba med att våga göra olika saker. Ibland önskar jag att hade mer stillsamma fritidsintressen som att sticka eller läsa böcker. Visst uppskattar jag att läsa, men det ger mig inte full tillfredsställelse och jag kan väl bara konstatera att jag har ett behov av att utsätta mig för saker som jag egentligen tycker är lite skrämmande.


Det här var lite läskigt innan vi kom oss iväg, men sen var härligt! 

Jag har nyligen varit på säkerhetskurs i paddling, det var andra gången jag gick denna kurs. Inte för att jag tyckte att det var speciellt roligt utan för att jag ansåg att jag behöver träna på dessa saker. När jag gick kursen för två år sedan tyckte jag att det var skoj och jag hade ingen press alls på mig, medan jag nu upplevde att jag kommit så pass långt att jag behövde öva på eskimåsvängen. Vid första tillfället av kursen när jag gjorde min första kapsejsning fick jag fullständig panik under vattnet och jag kunde inte tänka klart. När jag sedan uttryckte min panikkänsla efteråt och började tänka på den så blev det ännu starkare och det var ett faktum att jag inte ville vara under vattnet. Det var så nära att jag hade givit upp och åkt hem, men jag övertalade mig själv att ännu ge det en chans. Jag ska ju bli paddlingsinstruktör och behöver bemästra detta. Jag tog mig i kragen och försökte på nytt och nu kändes det fortfarande inte trevligt, men hanterbart. Endast med mitt tankesätt kunde jag förändra paniken och rädslan till ett hanterbart tillstånd.

Tyvärr missade vi sen två kurstillfällen medan vi var i Norge på fjällkurs, men det sista tillfället deltog vi i och det var med stor vånda jag gick till simhallen i lördags. När vi gick hem 2 h senare hade jag dock ett stort leende på läpparna. Jag gick in med inställningen att jag bara skulle klara av att vara under vattnet en liten stund och kunna behålla lugnet samtidigt. Det gick bra, det gick över förväntan. När jag fokuserade på vad jag skulle göra istället för att fokusera på vad som var obehagligt klarade jag av att vinka upp och ner med kajaken och börja öva på eskimåsvängen med lite hjälp och stöd av Jesper och kursdragaren Leif. Innan kvällen var slut hade jag varit upp och ner med kajaken så många gånger att det inte alls kändes skrämmande mera. Nu är det bara synd att kursen är slut, skulle vilja fortsätta öva så länge det känns så här bra. Ser i alla fall fram emot att öva mera i sommar, kanske jag sätter eskimåsvängen innan sommaren är slut.


Upp och ner i kajaken börjar nu kännas mer hanterbart. 

Egentligen handlar ju mod om att göra saker man är rädd för. Om det inte känns skrämmande att göra en eskimåsväng eller hoppa fallskärm så är det ju inte heller speciellt modigt. Att vara modig kan man träna på. Du behöver inte göra extrema saker för att vara modig, det räcker med att göra något som känns lite jobbigt, som att ringa ett samtal du länge skjutit upp eller gå ensam på café eller på bio. Ju mera du gör som känns jobbigt desto lättare blir det i längden. I Anneli Pompes bok "Otroligt högt och extremt djupt" finns ett kapitel om mod och ett kapitel om rädsla, Där finns många bra tips både på hur man tränar på att vara modig samt tips för mindre rädsla. Förlåt att jag tjatar om denna bok jämnt och ständigt, men den är ju bara såå bra. Läs den om du inte redan gjort det!

Nu får jag öva på att vara modig varje dag. Med ett nytt företag hamnar jag hela tiden att ringa till människor jag inte känner och bjuda ut mina tjänster, pröva på nya idéer osv. Dessutom behöver jag upprätthålla och utveckla mina kunskaper inom mina olika specialintressen så då hamnar jag och pusha lite extra hela tiden för att gå framåt. Men just idag har jag en helt vanlig, trygg dag inom min bekvämlighetszon. Det räcker med en sådan dag emellanåt så är jag redo igen att töja på mina gränser lite.

Camilla




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …