Fortsätt till huvudinnehåll

Om att vara modig och om att vara rädd

Jag får ganska ofta höra att jag är modig, modig för att jag sagt upp mig från mitt heltidsjobb eller modig för att jag klättrar, paddlar och liknande. Sanningen är att jag inte alls känner mig modig, jag känner mig tvärtom ganska feg och får alltid jobba med att våga göra olika saker. Ibland önskar jag att hade mer stillsamma fritidsintressen som att sticka eller läsa böcker. Visst uppskattar jag att läsa, men det ger mig inte full tillfredsställelse och jag kan väl bara konstatera att jag har ett behov av att utsätta mig för saker som jag egentligen tycker är lite skrämmande.


Det här var lite läskigt innan vi kom oss iväg, men sen var härligt! 

Jag har nyligen varit på säkerhetskurs i paddling, det var andra gången jag gick denna kurs. Inte för att jag tyckte att det var speciellt roligt utan för att jag ansåg att jag behöver träna på dessa saker. När jag gick kursen för två år sedan tyckte jag att det var skoj och jag hade ingen press alls på mig, medan jag nu upplevde att jag kommit så pass långt att jag behövde öva på eskimåsvängen. Vid första tillfället av kursen när jag gjorde min första kapsejsning fick jag fullständig panik under vattnet och jag kunde inte tänka klart. När jag sedan uttryckte min panikkänsla efteråt och började tänka på den så blev det ännu starkare och det var ett faktum att jag inte ville vara under vattnet. Det var så nära att jag hade givit upp och åkt hem, men jag övertalade mig själv att ännu ge det en chans. Jag ska ju bli paddlingsinstruktör och behöver bemästra detta. Jag tog mig i kragen och försökte på nytt och nu kändes det fortfarande inte trevligt, men hanterbart. Endast med mitt tankesätt kunde jag förändra paniken och rädslan till ett hanterbart tillstånd.

Tyvärr missade vi sen två kurstillfällen medan vi var i Norge på fjällkurs, men det sista tillfället deltog vi i och det var med stor vånda jag gick till simhallen i lördags. När vi gick hem 2 h senare hade jag dock ett stort leende på läpparna. Jag gick in med inställningen att jag bara skulle klara av att vara under vattnet en liten stund och kunna behålla lugnet samtidigt. Det gick bra, det gick över förväntan. När jag fokuserade på vad jag skulle göra istället för att fokusera på vad som var obehagligt klarade jag av att vinka upp och ner med kajaken och börja öva på eskimåsvängen med lite hjälp och stöd av Jesper och kursdragaren Leif. Innan kvällen var slut hade jag varit upp och ner med kajaken så många gånger att det inte alls kändes skrämmande mera. Nu är det bara synd att kursen är slut, skulle vilja fortsätta öva så länge det känns så här bra. Ser i alla fall fram emot att öva mera i sommar, kanske jag sätter eskimåsvängen innan sommaren är slut.


Upp och ner i kajaken börjar nu kännas mer hanterbart. 

Egentligen handlar ju mod om att göra saker man är rädd för. Om det inte känns skrämmande att göra en eskimåsväng eller hoppa fallskärm så är det ju inte heller speciellt modigt. Att vara modig kan man träna på. Du behöver inte göra extrema saker för att vara modig, det räcker med att göra något som känns lite jobbigt, som att ringa ett samtal du länge skjutit upp eller gå ensam på café eller på bio. Ju mera du gör som känns jobbigt desto lättare blir det i längden. I Anneli Pompes bok "Otroligt högt och extremt djupt" finns ett kapitel om mod och ett kapitel om rädsla, Där finns många bra tips både på hur man tränar på att vara modig samt tips för mindre rädsla. Förlåt att jag tjatar om denna bok jämnt och ständigt, men den är ju bara såå bra. Läs den om du inte redan gjort det!

Nu får jag öva på att vara modig varje dag. Med ett nytt företag hamnar jag hela tiden att ringa till människor jag inte känner och bjuda ut mina tjänster, pröva på nya idéer osv. Dessutom behöver jag upprätthålla och utveckla mina kunskaper inom mina olika specialintressen så då hamnar jag och pusha lite extra hela tiden för att gå framåt. Men just idag har jag en helt vanlig, trygg dag inom min bekvämlighetszon. Det räcker med en sådan dag emellanåt så är jag redo igen att töja på mina gränser lite.

Camilla




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Larsmo XCO-projekt - en riktig terrängcyklingsbana

I helgen kom vi oss äntligen iväg och pröva Larsmos XCO-projektbana. Det är en renodlad terrängcyklingsbana som ännu är under uppbyggnad, men en del av banan är redan nu cyklingsbar och välkommen att provköras. Några cyklingsentusiaster har dragit igång projektet i Larsmo If:s regi och har under hösten byggt upp en bana vid Larsmo idrottspark (vid Cronhjelms skola). När banan är färdig kommer den att vara ca 3 km lång och det ska finnas alternativa körlinjer så att banan passar både nybörjare och mer erfarna cyklister. I nuläget går det att cykla en bana på 1,4 km, men tanken är att hela banan ska stå klar någon gång under 2017. Banan startar vid Cronhjelmskolan vid dessa koordinater. (Länk till google maps)




Vi testade alltså den 1,4 km långa banan idag och blev mycket imponerade. Första varvet vi åkte den steg undertecknad av vid x antal tillfällen och tyckte det var väl svårt, medan Jesper hade hur kul som helst. Redan andra varvet gick allting mycket bättre och jag fick av Jesper t…