Fortsätt till huvudinnehåll

Om att vara modig och om att vara rädd

Jag får ganska ofta höra att jag är modig, modig för att jag sagt upp mig från mitt heltidsjobb eller modig för att jag klättrar, paddlar och liknande. Sanningen är att jag inte alls känner mig modig, jag känner mig tvärtom ganska feg och får alltid jobba med att våga göra olika saker. Ibland önskar jag att hade mer stillsamma fritidsintressen som att sticka eller läsa böcker. Visst uppskattar jag att läsa, men det ger mig inte full tillfredsställelse och jag kan väl bara konstatera att jag har ett behov av att utsätta mig för saker som jag egentligen tycker är lite skrämmande.


Det här var lite läskigt innan vi kom oss iväg, men sen var härligt! 

Jag har nyligen varit på säkerhetskurs i paddling, det var andra gången jag gick denna kurs. Inte för att jag tyckte att det var speciellt roligt utan för att jag ansåg att jag behöver träna på dessa saker. När jag gick kursen för två år sedan tyckte jag att det var skoj och jag hade ingen press alls på mig, medan jag nu upplevde att jag kommit så pass långt att jag behövde öva på eskimåsvängen. Vid första tillfället av kursen när jag gjorde min första kapsejsning fick jag fullständig panik under vattnet och jag kunde inte tänka klart. När jag sedan uttryckte min panikkänsla efteråt och började tänka på den så blev det ännu starkare och det var ett faktum att jag inte ville vara under vattnet. Det var så nära att jag hade givit upp och åkt hem, men jag övertalade mig själv att ännu ge det en chans. Jag ska ju bli paddlingsinstruktör och behöver bemästra detta. Jag tog mig i kragen och försökte på nytt och nu kändes det fortfarande inte trevligt, men hanterbart. Endast med mitt tankesätt kunde jag förändra paniken och rädslan till ett hanterbart tillstånd.

Tyvärr missade vi sen två kurstillfällen medan vi var i Norge på fjällkurs, men det sista tillfället deltog vi i och det var med stor vånda jag gick till simhallen i lördags. När vi gick hem 2 h senare hade jag dock ett stort leende på läpparna. Jag gick in med inställningen att jag bara skulle klara av att vara under vattnet en liten stund och kunna behålla lugnet samtidigt. Det gick bra, det gick över förväntan. När jag fokuserade på vad jag skulle göra istället för att fokusera på vad som var obehagligt klarade jag av att vinka upp och ner med kajaken och börja öva på eskimåsvängen med lite hjälp och stöd av Jesper och kursdragaren Leif. Innan kvällen var slut hade jag varit upp och ner med kajaken så många gånger att det inte alls kändes skrämmande mera. Nu är det bara synd att kursen är slut, skulle vilja fortsätta öva så länge det känns så här bra. Ser i alla fall fram emot att öva mera i sommar, kanske jag sätter eskimåsvängen innan sommaren är slut.


Upp och ner i kajaken börjar nu kännas mer hanterbart. 

Egentligen handlar ju mod om att göra saker man är rädd för. Om det inte känns skrämmande att göra en eskimåsväng eller hoppa fallskärm så är det ju inte heller speciellt modigt. Att vara modig kan man träna på. Du behöver inte göra extrema saker för att vara modig, det räcker med att göra något som känns lite jobbigt, som att ringa ett samtal du länge skjutit upp eller gå ensam på café eller på bio. Ju mera du gör som känns jobbigt desto lättare blir det i längden. I Anneli Pompes bok "Otroligt högt och extremt djupt" finns ett kapitel om mod och ett kapitel om rädsla, Där finns många bra tips både på hur man tränar på att vara modig samt tips för mindre rädsla. Förlåt att jag tjatar om denna bok jämnt och ständigt, men den är ju bara såå bra. Läs den om du inte redan gjort det!

Nu får jag öva på att vara modig varje dag. Med ett nytt företag hamnar jag hela tiden att ringa till människor jag inte känner och bjuda ut mina tjänster, pröva på nya idéer osv. Dessutom behöver jag upprätthålla och utveckla mina kunskaper inom mina olika specialintressen så då hamnar jag och pusha lite extra hela tiden för att gå framåt. Men just idag har jag en helt vanlig, trygg dag inom min bekvämlighetszon. Det räcker med en sådan dag emellanåt så är jag redo igen att töja på mina gränser lite.

Camilla




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…