Fortsätt till huvudinnehåll

Om att vara modig och om att vara rädd

Jag får ganska ofta höra att jag är modig, modig för att jag sagt upp mig från mitt heltidsjobb eller modig för att jag klättrar, paddlar och liknande. Sanningen är att jag inte alls känner mig modig, jag känner mig tvärtom ganska feg och får alltid jobba med att våga göra olika saker. Ibland önskar jag att hade mer stillsamma fritidsintressen som att sticka eller läsa böcker. Visst uppskattar jag att läsa, men det ger mig inte full tillfredsställelse och jag kan väl bara konstatera att jag har ett behov av att utsätta mig för saker som jag egentligen tycker är lite skrämmande.


Det här var lite läskigt innan vi kom oss iväg, men sen var härligt! 

Jag har nyligen varit på säkerhetskurs i paddling, det var andra gången jag gick denna kurs. Inte för att jag tyckte att det var speciellt roligt utan för att jag ansåg att jag behöver träna på dessa saker. När jag gick kursen för två år sedan tyckte jag att det var skoj och jag hade ingen press alls på mig, medan jag nu upplevde att jag kommit så pass långt att jag behövde öva på eskimåsvängen. Vid första tillfället av kursen när jag gjorde min första kapsejsning fick jag fullständig panik under vattnet och jag kunde inte tänka klart. När jag sedan uttryckte min panikkänsla efteråt och började tänka på den så blev det ännu starkare och det var ett faktum att jag inte ville vara under vattnet. Det var så nära att jag hade givit upp och åkt hem, men jag övertalade mig själv att ännu ge det en chans. Jag ska ju bli paddlingsinstruktör och behöver bemästra detta. Jag tog mig i kragen och försökte på nytt och nu kändes det fortfarande inte trevligt, men hanterbart. Endast med mitt tankesätt kunde jag förändra paniken och rädslan till ett hanterbart tillstånd.

Tyvärr missade vi sen två kurstillfällen medan vi var i Norge på fjällkurs, men det sista tillfället deltog vi i och det var med stor vånda jag gick till simhallen i lördags. När vi gick hem 2 h senare hade jag dock ett stort leende på läpparna. Jag gick in med inställningen att jag bara skulle klara av att vara under vattnet en liten stund och kunna behålla lugnet samtidigt. Det gick bra, det gick över förväntan. När jag fokuserade på vad jag skulle göra istället för att fokusera på vad som var obehagligt klarade jag av att vinka upp och ner med kajaken och börja öva på eskimåsvängen med lite hjälp och stöd av Jesper och kursdragaren Leif. Innan kvällen var slut hade jag varit upp och ner med kajaken så många gånger att det inte alls kändes skrämmande mera. Nu är det bara synd att kursen är slut, skulle vilja fortsätta öva så länge det känns så här bra. Ser i alla fall fram emot att öva mera i sommar, kanske jag sätter eskimåsvängen innan sommaren är slut.


Upp och ner i kajaken börjar nu kännas mer hanterbart. 

Egentligen handlar ju mod om att göra saker man är rädd för. Om det inte känns skrämmande att göra en eskimåsväng eller hoppa fallskärm så är det ju inte heller speciellt modigt. Att vara modig kan man träna på. Du behöver inte göra extrema saker för att vara modig, det räcker med att göra något som känns lite jobbigt, som att ringa ett samtal du länge skjutit upp eller gå ensam på café eller på bio. Ju mera du gör som känns jobbigt desto lättare blir det i längden. I Anneli Pompes bok "Otroligt högt och extremt djupt" finns ett kapitel om mod och ett kapitel om rädsla, Där finns många bra tips både på hur man tränar på att vara modig samt tips för mindre rädsla. Förlåt att jag tjatar om denna bok jämnt och ständigt, men den är ju bara såå bra. Läs den om du inte redan gjort det!

Nu får jag öva på att vara modig varje dag. Med ett nytt företag hamnar jag hela tiden att ringa till människor jag inte känner och bjuda ut mina tjänster, pröva på nya idéer osv. Dessutom behöver jag upprätthålla och utveckla mina kunskaper inom mina olika specialintressen så då hamnar jag och pusha lite extra hela tiden för att gå framåt. Men just idag har jag en helt vanlig, trygg dag inom min bekvämlighetszon. Det räcker med en sådan dag emellanåt så är jag redo igen att töja på mina gränser lite.

Camilla




Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer