Fortsätt till huvudinnehåll

Paddlingssäsongen invigd bland isflak och snöskotrar

För den som missat kan jag berätta att jag fick en torrdräkt i födelsedagspresent av Jesper redan i februrari (fyller år nu i april). En torrdräkt behöver man om man tänkt paddla när vattnet är kallt, tidigt på våren och sent på hösten. Jag har väntat på att få testa min nya torrdräkt och igår kväll blev det så äntligen dags. Det är första gången jag har varit ute och paddlat så här tidigt. Jesper hade varit och kollat läget och konstaterat att det är öppet vatten ganska långt från kanotskjulet vid Svanen. Vår vän Pernilla gjorde oss också sällskap och vid 17-tiden på lördagkväll sjösatte vi kajakerna första gången för i år.

Årets första paddeltag.




Bryter is.

Ingen livlig trafik på sjön denna lördagkväll.

Redan 100 meter ut från bryggan möttes vi av ett brett istäcke, men på ena sidan gick det just och just att runda. Vår plan var att paddla runt Lysarholmen, men när vi svängde in i kanalen möttes vi åter igen av ett jämnt, om än tunt istäcke. Vi paddlade ett stycke in i istäcket, men konstaterade ganska snabbt att det inte gav med sig, det fortsatte så långt vi kunde se och det skulle bli för jobbigt att ta sig hela vägen runt. Vi styrde istället ut mot fjärden där det var mestadels öppet vatten. 

Svettigt värre att få av sig torrdräkten.

Funderingar kring brasan. 




Vårt mål för kvällen var Hebenetta, en liten holme öppen för allmänheten att njuta av. Inte alls långt borta från kanotskjulet om man väljer den kortaste vägen, vilket vi nu var tvungna att göra. När vi närmade oss holmen möttes vi igen av ett istäcke, det som varit öppet vatten några dagar tidigare var nu belagt med en tunn isskorpa. Jesper fick agera isbrytare och öppnade upp en ränna åt oss att paddla i. Väl framme fick vi befria oss från torrdräkterna ett tag och satt och myste framför brasan i kvällssolen. Vi grillade varsin korv och satt och funderade över livet i stort och smått - kvalitetstid med andra ord.

Isrännan vi bröt upp. 




När solen gick i moln krängde vi på oss torrdräkterna igen och paddlade iväg tillbaka till kanotskjulet. Under tiden vi varit i land hade det hunnit börja frysa på igen och det var betydligt kallare än när vi paddlat ut. Närmare land körde en snöskoter på isen medan vi paddlade kajak, lite märklig känsla infann sig, men så lugnt har det aldrig varit förr ute på denna del av sjön som det var denna gång. Endast någon enstaka sjöfågel delade vattnet med oss och sommarstugorna låg fortfarande öde. En känsla av lugn spred sig genom kroppen och med den känslan invigde vi detta års paddlingssäsong. 

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde