Paddlingssäsongen invigd bland isflak och snöskotrar

För den som missat kan jag berätta att jag fick en torrdräkt i födelsedagspresent av Jesper redan i februrari (fyller år nu i april). En torrdräkt behöver man om man tänkt paddla när vattnet är kallt, tidigt på våren och sent på hösten. Jag har väntat på att få testa min nya torrdräkt och igår kväll blev det så äntligen dags. Det är första gången jag har varit ute och paddlat så här tidigt. Jesper hade varit och kollat läget och konstaterat att det är öppet vatten ganska långt från kanotskjulet vid Svanen. Vår vän Pernilla gjorde oss också sällskap och vid 17-tiden på lördagkväll sjösatte vi kajakerna första gången för i år.

Årets första paddeltag.

Bryter is.

Ingen livlig trafik på sjön denna lördagkväll.

Redan 100 meter ut från bryggan möttes vi av ett brett istäcke, men på ena sidan gick det just och just att runda. Vår plan var att paddla runt Lysarholmen, men när vi svängde in i kanalen möttes vi åter igen av ett jämnt, om än tunt istäcke. Vi paddlade ett stycke in i istäcket, men konstaterade ganska snabbt att det inte gav med sig, det fortsatte så långt vi kunde se och det skulle bli för jobbigt att ta sig hela vägen runt. Vi styrde istället ut mot fjärden där det var mestadels öppet vatten. 

Svettigt värre att få av sig torrdräkten.

Funderingar kring brasan. 

Vårt mål för kvällen var Hebenetta, en liten holme öppen för allmänheten att njuta av. Inte alls långt borta från kanotskjulet om man väljer den kortaste vägen, vilket vi nu var tvungna att göra. När vi närmade oss holmen möttes vi igen av ett istäcke, det som varit öppet vatten några dagar tidigare var nu belagt med en tunn isskorpa. Jesper fick agera isbrytare och öppnade upp en ränna åt oss att paddla i. Väl framme fick vi befria oss från torrdräkterna ett tag och satt och myste framför brasan i kvällssolen. Vi grillade varsin korv och satt och funderade över livet i stort och smått - kvalitetstid med andra ord.

Isrännan vi bröt upp. 

När solen gick i moln krängde vi på oss torrdräkterna igen och paddlade iväg tillbaka till kanotskjulet. Under tiden vi varit i land hade det hunnit börja frysa på igen och det var betydligt kallare än när vi paddlat ut. Närmare land körde en snöskoter på isen medan vi paddlade kajak, lite märklig känsla infann sig, men så lugnt har det aldrig varit förr ute på denna del av sjön som det var denna gång. Endast någon enstaka sjöfågel delade vattnet med oss och sommarstugorna låg fortfarande öde. En känsla av lugn spred sig genom kroppen och med den känslan invigde vi detta års paddlingssäsong. 

Camilla