Fortsätt till huvudinnehåll

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på.

Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi kunde äta lunch i skydd för vinden. Efter lunchen kom solen fram och lika fort som vädret ändrade så ändrade också humöret. Allting kändes plötsligt mycket bättre, roligare och lättare.

Packar det sista i ryggsäckar och pulkor innan det är dags för avfärd från Ritsem fjällstation.

Två vildmarksjenter på tur med snöskoter över Ritsemjavre.

Rinnande vatten är en lyxvara på vinterturen. Fiskas här upp av Jesper och alla termosar och dricksflaskor fylls.

Att sätta upp tält på vinterfjället följer lite andra rutiner än vid sommartältning. Skidor och stavar användes även när vi inte skidade.

Matlagning på gång inne i absiden.


Den andra natten slog vi läger längs med Sjnjuvtjudisjåhkå och även denna kväll och natt blåste och snöade det en hel del. På fredagen hade jag födelsedag och denna födelsedag kommer med säkerhet att bli en födelsedag jag minns lite bättre eftersom jag fick fira den just i Sarek. Gänget sjöng åt mig på morgonen och dagen visade sig bli helt fenomenal med strålande solsken på dagen och nu började även det mäktiga Sarekmassivet visa upp sig. När det var dags att slå läger för kvällen hade vädret igen ändrat sig och nu var det storm och snöyra igen. Vi tältade denna natt i närheten av en olåst renvaktarstuga och på kvällen blev det kalas i renvaktarstugan med krabbelurer och presenter. Världens finaste Lone hade släpat med sig presenter upp till fjället! Jag hade verkligen inte förväntat mig något sådant, så jag blev mäkta överraskad. Det blev en trevlig kväll i renvaktarstugan med alla samlade och med en liten paus från stormen. Den natten sov jag inte speciellt bra, vinden rev och slet i tältet, men tältet stod kvar och vi kan nu konstatera att det håller måttet även i stormigt väder.

Här tältade vi natten när det blåste som mest. Renvaktarstugan syns längst bort i bakgrunden till höger.
Foto: Kristoffer Wiik

Kalas inne i renvaktarstugan.

Varm dag på fjället. 
På lördagen skidade vi vidare in i Ruohtesvagge och vi befann oss nu på den lavinfarligaste delen av vår rutt och skidade med våra transcievers påslagna. Just i denna del av dalen är det så branta sluttningar och så trångt så här kunde vi inte slå läger, här var det bara att passera och beundra så länge det varade. Det här var kanske också den mest fascinerande delen av vår skidrutt med de branta topparna som tornade upp sig på båda sidorna om oss.



Nästa lägerplats blev sen vår boplats för två nätter i rad eftersom vi nästa dag gjorde en topptur till Máhtuoalgge. Det var ingen hög topp med sina 1284 m.ö.h. men den bjöd på mycket fin utsikt över Sarekmassivets olika toppar. Vädret denna dag var alldeles fantastiskt med strålande sol från en klarblå himmel. Uppe på toppen blev det en kort lunchpaus i den friska vinden och sen stighudarna bort och så blev det åka av nerför fjället. Det är inte lätt att åka utför på fjällskidor kan jag tala om och det blev många vurpor, glada skratt och genomblöta skor innan vi var nere igen. Ifall någon hade betraktat oss från avstånd så såg det högst antagligen ut som en skolklass som åkte skidor för första gången i sitt liv. Ett kaos av bredbent åkstil, vingliga ben och balansproblem - men väldigt roligt hade vi!

Avklädningspaus på väg upp mot toppen.
Foto: Kristoffer Wiik


Ruohtesvagge.


Många fjällripor såg vi under turen.

Även en liten sork såg vi. Denna promenerade rakt upp i handen på Henrik. 

Här poserar den i Jespers hand.

Njuter i solgropen.

Kväll på fjället.

Några kapitel hann jag läsa, men oftast blev det för kallt om händerna att hålla i boken på kvällen. 


Dagen avslutades ännu på bästa vis med matlagning i solgropen utanför vårt tält och det här blev första natten med lite mindre vind i tältduken. Söndagen bjöd sedan på läckande petroleumflaskor och ett möte med Rapadalens konung. Mera om detta i nästa inlägg...

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …