Fortsätt till huvudinnehåll

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på.

Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi kunde äta lunch i skydd för vinden. Efter lunchen kom solen fram och lika fort som vädret ändrade så ändrade också humöret. Allting kändes plötsligt mycket bättre, roligare och lättare.

Packar det sista i ryggsäckar och pulkor innan det är dags för avfärd från Ritsem fjällstation.

Två vildmarksjenter på tur med snöskoter över Ritsemjavre.

Rinnande vatten är en lyxvara på vinterturen. Fiskas här upp av Jesper och alla termosar och dricksflaskor fylls.

Att sätta upp tält på vinterfjället följer lite andra rutiner än vid sommartältning. Skidor och stavar användes även när vi inte skidade.

Matlagning på gång inne i absiden.


Den andra natten slog vi läger längs med Sjnjuvtjudisjåhkå och även denna kväll och natt blåste och snöade det en hel del. På fredagen hade jag födelsedag och denna födelsedag kommer med säkerhet att bli en födelsedag jag minns lite bättre eftersom jag fick fira den just i Sarek. Gänget sjöng åt mig på morgonen och dagen visade sig bli helt fenomenal med strålande solsken på dagen och nu började även det mäktiga Sarekmassivet visa upp sig. När det var dags att slå läger för kvällen hade vädret igen ändrat sig och nu var det storm och snöyra igen. Vi tältade denna natt i närheten av en olåst renvaktarstuga och på kvällen blev det kalas i renvaktarstugan med krabbelurer och presenter. Världens finaste Lone hade släpat med sig presenter upp till fjället! Jag hade verkligen inte förväntat mig något sådant, så jag blev mäkta överraskad. Det blev en trevlig kväll i renvaktarstugan med alla samlade och med en liten paus från stormen. Den natten sov jag inte speciellt bra, vinden rev och slet i tältet, men tältet stod kvar och vi kan nu konstatera att det håller måttet även i stormigt väder.

Här tältade vi natten när det blåste som mest. Renvaktarstugan syns längst bort i bakgrunden till höger.
Foto: Kristoffer Wiik

Kalas inne i renvaktarstugan.

Varm dag på fjället. 
På lördagen skidade vi vidare in i Ruohtesvagge och vi befann oss nu på den lavinfarligaste delen av vår rutt och skidade med våra transcievers påslagna. Just i denna del av dalen är det så branta sluttningar och så trångt så här kunde vi inte slå läger, här var det bara att passera och beundra så länge det varade. Det här var kanske också den mest fascinerande delen av vår skidrutt med de branta topparna som tornade upp sig på båda sidorna om oss.



Nästa lägerplats blev sen vår boplats för två nätter i rad eftersom vi nästa dag gjorde en topptur till Máhtuoalgge. Det var ingen hög topp med sina 1284 m.ö.h. men den bjöd på mycket fin utsikt över Sarekmassivets olika toppar. Vädret denna dag var alldeles fantastiskt med strålande sol från en klarblå himmel. Uppe på toppen blev det en kort lunchpaus i den friska vinden och sen stighudarna bort och så blev det åka av nerför fjället. Det är inte lätt att åka utför på fjällskidor kan jag tala om och det blev många vurpor, glada skratt och genomblöta skor innan vi var nere igen. Ifall någon hade betraktat oss från avstånd så såg det högst antagligen ut som en skolklass som åkte skidor för första gången i sitt liv. Ett kaos av bredbent åkstil, vingliga ben och balansproblem - men väldigt roligt hade vi!

Avklädningspaus på väg upp mot toppen.
Foto: Kristoffer Wiik


Ruohtesvagge.


Många fjällripor såg vi under turen.

Även en liten sork såg vi. Denna promenerade rakt upp i handen på Henrik. 

Här poserar den i Jespers hand.

Njuter i solgropen.

Kväll på fjället.

Några kapitel hann jag läsa, men oftast blev det för kallt om händerna att hålla i boken på kvällen. 


Dagen avslutades ännu på bästa vis med matlagning i solgropen utanför vårt tält och det här blev första natten med lite mindre vind i tältduken. Söndagen bjöd sedan på läckande petroleumflaskor och ett möte med Rapadalens konung. Mera om detta i nästa inlägg...

Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor.





Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa.

Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle". I terrängen kan man bland annat hitta rester av gamla renstängsel och torvhyttor som skvallrar om…

Pencillin, besök och vackra vinterdagar

Idag har vi ledig dag. Jesper gick ut med Vilja och jag gjorde i ordning frukost under tiden. Plötsligt händer det! När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag solen lysa på vår terrass! Kan ni fatta hur underbart det är, klockan 9 på morgonen har vi sol på vår terrass. Jag hade dukat vid bardisken där vi vanligtvis äter vår frukost, men dukade om till köksbordet där solen sken in genom fönstret och jag bara satt och njöt hela frukosten igenom, så härligt efter allt mörker vi haft. Efter frukosten tog vi itu med lite tråkiga sysslor som att ringa till posten som inte fungerar alls för tillfället, men sen packade vi ryggsäcken och begav oss ut på tur.

Vi åkte inte så långt bort idag, bara ner till byn och där skidade vi ut på ån Målselva. Det var en helt fantastiskt fin vinterdag. Termometern visade på minus 10 grader, men det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel. Som jag nämnt tidigare så finns här massvis med älgar och spåren på ån skvallrade också om att många älgar…