Fortsätt till huvudinnehåll

Besvikelser i San Gerardo de Rivas

Det var med stor äventyrslusta som vi kom till San Gerardo, men den dog tyvärr rätt snabbt ut. De flesta som tar sig upp i bergen till San Gerardo kommer hit för att klättra Cerro Chirripo. För att ta sig upp för det nästan 4000 meter höga berget så behövs det nästan 2 dagar för en vanlig person med medelgod kondition. Att göra det på en dag kräver bra kondition, höjdvana och envishet. I nationalparken får man inte tälta, ända stället du kan sova på är en rangerstation och till det måste man ha en biljett för att få övernatta.

Apelsin eller mandarinträd uppe i bergen.

Vackra vyer över dalen.

Kossor uppe i bergen.

När jag var yngre spelade jag igenom Tomb Raider spelen och den här djungellika omgivningen påminde lite om Tomb Raider. :)

Stora träd!

Så här högt kom vi innan parkgränsen och inträde tog vid. Foten av Chirripo har vi i alla fall nosat på. 

Det här låter ju inte så krångligt, men här kommer det dåliga in. Det säljs endast 10 biljetter varje dag till följande dags vandringar. Har någon köpt tvådagars biljetter så säljs det ännu färre biljetter. Du måste köpa biljetterna från parkkontoret och det öppnar kl 6 på morgonen, vilket leder till att vill du verkligen ha en chans att få en biljett så måste du sova utanför parkkontoret för att ha en rimlig chans på någon av de eftertraktade biljetterna.

När vi anlände till San Gerardo på torsdag fick vi veta att endast 3 biljetter fanns kanske till salu på fredagmorgon (för att vandra på lördag), men det var inte säkert ens. Någon hade kanske redan köpt dem fastän det inte går att förhandsboka. Jag är otroligt besviken på det här systemet, jag har drömt om att ta mig upp till toppen av Chirripo och för att göra det måste vi stiga upp mitt i natten, gå de 3 km till parkkontoret, vänta där x antal timmar för att kanske få en biljett!? Jesper tycker inte att det är värt det och vi är ju två om saken så vi har helt enkelt lagt ner tanken på att göra denna toppbestigning.

Hostelägarna och många andra hostelägare här omkring är så emot detta system, det är så många som åker besvikna härifrån. De uppmanar så många som möjligt att skriva om sina upplevelser kring detta till parkmyndigheterna för att pressa dem att göra om systemet. Det vill de däremot inte för då mister de kontrollen och kan inte pressa mer pengar ur turisterna. Alla dagar kan ju inte vara toppen i 2 månader i sträck och det här var nog en av de mindre bra dagarna må jag säga.

Liten fågel i Cloudbridge reserve. Vi såg också en flock med parakiter, men hann tyvärr inte få någon bild av dem.

En trollslända gjorde oss sällskap när vi pausade.

Jesper svalkar fötterna i forsen, vattnet var isandes kallt.

Vi har i alla fall besökt ett privat reservat här, Cloudbridge reserve som grundats av två amerikaner för att återuppbygga nerhuggen skog. De har planterat 50 000 träd som nu håller på att växa upp igen till en sund och välmående skog. Det var en fin vandring genom reservatet med flera vattenfall och både höjdmeter uppåt och neråt. Igår var det dessutom Jespers födelsedag så igår kväll blev det middag i grannhotellets restaurang för födelsedagsbarnet. Vi har också börjat fantisera vidare om vilken bergstopp som ska bli vår första, kanske Halti till sommaren? :)

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…