Fortsätt till huvudinnehåll

Besvikelser i San Gerardo de Rivas

Det var med stor äventyrslusta som vi kom till San Gerardo, men den dog tyvärr rätt snabbt ut. De flesta som tar sig upp i bergen till San Gerardo kommer hit för att klättra Cerro Chirripo. För att ta sig upp för det nästan 4000 meter höga berget så behövs det nästan 2 dagar för en vanlig person med medelgod kondition. Att göra det på en dag kräver bra kondition, höjdvana och envishet. I nationalparken får man inte tälta, ända stället du kan sova på är en rangerstation och till det måste man ha en biljett för att få övernatta.

Apelsin eller mandarinträd uppe i bergen.

Vackra vyer över dalen.

Kossor uppe i bergen.

När jag var yngre spelade jag igenom Tomb Raider spelen och den här djungellika omgivningen påminde lite om Tomb Raider. :)

Stora träd!

Så här högt kom vi innan parkgränsen och inträde tog vid. Foten av Chirripo har vi i alla fall nosat på. 

Det här låter ju inte så krångligt, men här kommer det dåliga in. Det säljs endast 10 biljetter varje dag till följande dags vandringar. Har någon köpt tvådagars biljetter så säljs det ännu färre biljetter. Du måste köpa biljetterna från parkkontoret och det öppnar kl 6 på morgonen, vilket leder till att vill du verkligen ha en chans att få en biljett så måste du sova utanför parkkontoret för att ha en rimlig chans på någon av de eftertraktade biljetterna.

När vi anlände till San Gerardo på torsdag fick vi veta att endast 3 biljetter fanns kanske till salu på fredagmorgon (för att vandra på lördag), men det var inte säkert ens. Någon hade kanske redan köpt dem fastän det inte går att förhandsboka. Jag är otroligt besviken på det här systemet, jag har drömt om att ta mig upp till toppen av Chirripo och för att göra det måste vi stiga upp mitt i natten, gå de 3 km till parkkontoret, vänta där x antal timmar för att kanske få en biljett!? Jesper tycker inte att det är värt det och vi är ju två om saken så vi har helt enkelt lagt ner tanken på att göra denna toppbestigning.

Hostelägarna och många andra hostelägare här omkring är så emot detta system, det är så många som åker besvikna härifrån. De uppmanar så många som möjligt att skriva om sina upplevelser kring detta till parkmyndigheterna för att pressa dem att göra om systemet. Det vill de däremot inte för då mister de kontrollen och kan inte pressa mer pengar ur turisterna. Alla dagar kan ju inte vara toppen i 2 månader i sträck och det här var nog en av de mindre bra dagarna må jag säga.

Liten fågel i Cloudbridge reserve. Vi såg också en flock med parakiter, men hann tyvärr inte få någon bild av dem.

En trollslända gjorde oss sällskap när vi pausade.

Jesper svalkar fötterna i forsen, vattnet var isandes kallt.

Vi har i alla fall besökt ett privat reservat här, Cloudbridge reserve som grundats av två amerikaner för att återuppbygga nerhuggen skog. De har planterat 50 000 träd som nu håller på att växa upp igen till en sund och välmående skog. Det var en fin vandring genom reservatet med flera vattenfall och både höjdmeter uppåt och neråt. Igår var det dessutom Jespers födelsedag så igår kväll blev det middag i grannhotellets restaurang för födelsedagsbarnet. Vi har också börjat fantisera vidare om vilken bergstopp som ska bli vår första, kanske Halti till sommaren? :)

/Camilla och Jesper

Kommentarer