Fortsätt till huvudinnehåll

Besvikelser i San Gerardo de Rivas

Det var med stor äventyrslusta som vi kom till San Gerardo, men den dog tyvärr rätt snabbt ut. De flesta som tar sig upp i bergen till San Gerardo kommer hit för att klättra Cerro Chirripo. För att ta sig upp för det nästan 4000 meter höga berget så behövs det nästan 2 dagar för en vanlig person med medelgod kondition. Att göra det på en dag kräver bra kondition, höjdvana och envishet. I nationalparken får man inte tälta, ända stället du kan sova på är en rangerstation och till det måste man ha en biljett för att få övernatta.

Apelsin eller mandarinträd uppe i bergen.

Vackra vyer över dalen.

Kossor uppe i bergen.

När jag var yngre spelade jag igenom Tomb Raider spelen och den här djungellika omgivningen påminde lite om Tomb Raider. :)

Stora träd!

Så här högt kom vi innan parkgränsen och inträde tog vid. Foten av Chirripo har vi i alla fall nosat på. 

Det här låter ju inte så krångligt, men här kommer det dåliga in. Det säljs endast 10 biljetter varje dag till följande dags vandringar. Har någon köpt tvådagars biljetter så säljs det ännu färre biljetter. Du måste köpa biljetterna från parkkontoret och det öppnar kl 6 på morgonen, vilket leder till att vill du verkligen ha en chans att få en biljett så måste du sova utanför parkkontoret för att ha en rimlig chans på någon av de eftertraktade biljetterna.

När vi anlände till San Gerardo på torsdag fick vi veta att endast 3 biljetter fanns kanske till salu på fredagmorgon (för att vandra på lördag), men det var inte säkert ens. Någon hade kanske redan köpt dem fastän det inte går att förhandsboka. Jag är otroligt besviken på det här systemet, jag har drömt om att ta mig upp till toppen av Chirripo och för att göra det måste vi stiga upp mitt i natten, gå de 3 km till parkkontoret, vänta där x antal timmar för att kanske få en biljett!? Jesper tycker inte att det är värt det och vi är ju två om saken så vi har helt enkelt lagt ner tanken på att göra denna toppbestigning.

Hostelägarna och många andra hostelägare här omkring är så emot detta system, det är så många som åker besvikna härifrån. De uppmanar så många som möjligt att skriva om sina upplevelser kring detta till parkmyndigheterna för att pressa dem att göra om systemet. Det vill de däremot inte för då mister de kontrollen och kan inte pressa mer pengar ur turisterna. Alla dagar kan ju inte vara toppen i 2 månader i sträck och det här var nog en av de mindre bra dagarna må jag säga.

Liten fågel i Cloudbridge reserve. Vi såg också en flock med parakiter, men hann tyvärr inte få någon bild av dem.

En trollslända gjorde oss sällskap när vi pausade.

Jesper svalkar fötterna i forsen, vattnet var isandes kallt.

Vi har i alla fall besökt ett privat reservat här, Cloudbridge reserve som grundats av två amerikaner för att återuppbygga nerhuggen skog. De har planterat 50 000 träd som nu håller på att växa upp igen till en sund och välmående skog. Det var en fin vandring genom reservatet med flera vattenfall och både höjdmeter uppåt och neråt. Igår var det dessutom Jespers födelsedag så igår kväll blev det middag i grannhotellets restaurang för födelsedagsbarnet. Vi har också börjat fantisera vidare om vilken bergstopp som ska bli vår första, kanske Halti till sommaren? :)

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…