Fortsätt till huvudinnehåll

Besvikelser i San Gerardo de Rivas

Det var med stor äventyrslusta som vi kom till San Gerardo, men den dog tyvärr rätt snabbt ut. De flesta som tar sig upp i bergen till San Gerardo kommer hit för att klättra Cerro Chirripo. För att ta sig upp för det nästan 4000 meter höga berget så behövs det nästan 2 dagar för en vanlig person med medelgod kondition. Att göra det på en dag kräver bra kondition, höjdvana och envishet. I nationalparken får man inte tälta, ända stället du kan sova på är en rangerstation och till det måste man ha en biljett för att få övernatta.

Apelsin eller mandarinträd uppe i bergen.

Vackra vyer över dalen.

Kossor uppe i bergen.

När jag var yngre spelade jag igenom Tomb Raider spelen och den här djungellika omgivningen påminde lite om Tomb Raider. :)

Stora träd!

Så här högt kom vi innan parkgränsen och inträde tog vid. Foten av Chirripo har vi i alla fall nosat på. 

Det här låter ju inte så krångligt, men här kommer det dåliga in. Det säljs endast 10 biljetter varje dag till följande dags vandringar. Har någon köpt tvådagars biljetter så säljs det ännu färre biljetter. Du måste köpa biljetterna från parkkontoret och det öppnar kl 6 på morgonen, vilket leder till att vill du verkligen ha en chans att få en biljett så måste du sova utanför parkkontoret för att ha en rimlig chans på någon av de eftertraktade biljetterna.

När vi anlände till San Gerardo på torsdag fick vi veta att endast 3 biljetter fanns kanske till salu på fredagmorgon (för att vandra på lördag), men det var inte säkert ens. Någon hade kanske redan köpt dem fastän det inte går att förhandsboka. Jag är otroligt besviken på det här systemet, jag har drömt om att ta mig upp till toppen av Chirripo och för att göra det måste vi stiga upp mitt i natten, gå de 3 km till parkkontoret, vänta där x antal timmar för att kanske få en biljett!? Jesper tycker inte att det är värt det och vi är ju två om saken så vi har helt enkelt lagt ner tanken på att göra denna toppbestigning.

Hostelägarna och många andra hostelägare här omkring är så emot detta system, det är så många som åker besvikna härifrån. De uppmanar så många som möjligt att skriva om sina upplevelser kring detta till parkmyndigheterna för att pressa dem att göra om systemet. Det vill de däremot inte för då mister de kontrollen och kan inte pressa mer pengar ur turisterna. Alla dagar kan ju inte vara toppen i 2 månader i sträck och det här var nog en av de mindre bra dagarna må jag säga.

Liten fågel i Cloudbridge reserve. Vi såg också en flock med parakiter, men hann tyvärr inte få någon bild av dem.

En trollslända gjorde oss sällskap när vi pausade.

Jesper svalkar fötterna i forsen, vattnet var isandes kallt.

Vi har i alla fall besökt ett privat reservat här, Cloudbridge reserve som grundats av två amerikaner för att återuppbygga nerhuggen skog. De har planterat 50 000 träd som nu håller på att växa upp igen till en sund och välmående skog. Det var en fin vandring genom reservatet med flera vattenfall och både höjdmeter uppåt och neråt. Igår var det dessutom Jespers födelsedag så igår kväll blev det middag i grannhotellets restaurang för födelsedagsbarnet. Vi har också börjat fantisera vidare om vilken bergstopp som ska bli vår första, kanske Halti till sommaren? :)

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället. Jesper har byggt ett matbord till mina pojkar.  Månljus över Finndalen. Vilja är dörrvakt.  Jag serverar vodkashottar i isbaren.  Vilja med Tamokfjellet i bakgrunden.  Whiteout på fjället.  Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgiv

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"

Pencillin, besök och vackra vinterdagar

Idag har vi ledig dag. Jesper gick ut med Vilja och jag gjorde i ordning frukost under tiden. Plötsligt händer det! När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag solen lysa på vår terrass! Kan ni fatta hur underbart det är, klockan 9 på morgonen har vi sol på vår terrass. Jag hade dukat vid bardisken där vi vanligtvis äter vår frukost, men dukade om till köksbordet där solen sken in genom fönstret och jag bara satt och njöt hela frukosten igenom, så härligt efter allt mörker vi haft. Efter frukosten tog vi itu med lite tråkiga sysslor som att ringa till posten som inte fungerar alls för tillfället, men sen packade vi ryggsäcken och begav oss ut på tur. Vi åkte inte så långt bort idag, bara ner till byn och där skidade vi ut på ån Målselva. Det var en helt fantastiskt fin vinterdag. Termometern visade på minus 10 grader, men det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel. Som jag nämnt tidigare så finns här massvis med älgar och spåren på ån skvallrade också om att många älga