Tankar från resan...

Vår resa är nu över för denna gång och vi har nu försökat varva ner lite efter alla upplevelser och äventyr. Vi har funderat och reflekterat över livet och allt vad denna resa har fört med sig. Tänkte dela med mig lite av mina tankar.

Att leva i Finland och framför allt i Österbotten är som att leva i en liten glaskupa. Det är väldigt tryggt och skyddat där inne. Jag upplever dock att det också kan vara väldigt hämmande. Inne i den lilla glaskupan ska alla helst göra på samma sätt och det är inte tillåtet att sticka ut.

Det jag gillar mest med att resa och se andra delar av världen är inte bara alla fina och spännande platser, utan lika mycket insyn i hur andra människor i världen lever. Det finns så många olika sätt att ta sig an livet på. Ute i den stora världen känns det helt okej att göra saker och ting på sitt eget sätt, ingen ser konstigt på en fastän man inte följer livet enligt majoritetens synsätt.

För egen del är jag otroligt tacksam att jag haft möjligheten att göra mina resor, det vidgar verkligen vyerna och ger perspektiv på livet på flera olika sätt. Jag uppskattar allt jag har där hemma på ett helt annat sätt än om jag inte rest och stannat hemma. Tyvärr brukar man glömma ganska snart när man kommer hem igen, men varje resa medför alltid något som stannar kvar. Den här resans allra viktigaste lärdom tror jag är värdet av materiella saker. Vi har levt med de saker vi haft i ryggsäcken i två månader och det har räckt gott och väl, vi skulle till och med ha klarat oss med mindre. Kläder och prylar är ju faktiskt bara en ytlig grej, inget som i slutändan spelar någon roll. Jag önskar att jag kunde bli bättre på att verkligen bara köpa saker för att jag behöver dem och inte bara för att stilla ett ha-begär, som sedan föder ett nytt begär efter nån annan, nyare och häftigare grej.

En annan aspekt som jag uppskattar i den central  amerikanska delen av världen är konsten att ta det lugnt, det är både på gott och ont, men jag önskar att den kunde smitta av sig lite på mig. Jag har ofta myror i brallan och känner att jag alltid måste "göra något vettigt" vad det nu sen betyder då? Här kan människor sitta en hel dag och bara göra ingenting, dels beror det på att det är otroligt varmt mitt på dagen och man orkar helt enkelt inte göra något, jag blev emellanåt svettig bara genom att tänka på att röra mig. Jag tror dock att det vore hälsosamt att ha den förmågan att ibland bara göra ingenting, lugna ner sig, betrakta sin omgivning och bara låta tankarna sväva fritt. Hemma känns det som om jag är lat ifall jag inte gör någonting hela tiden, men det är antagligen för att vårt samhälle ser ut så och vi har otroligt många krav på oss hela tiden att vara den perfekta flickvännen, anställda, föräldern, vännen och att ha det perfekta hemmet. So what, fastän allting inte är perfekt, perfekt är ganska tråkigt egentligen tycker jag. Det får synnas att man lever!

Jag antar att alla hörn av världen har sina för- och nackdelar och det är det som är så spännande med att resa. Att se och uppleva nya kulturer och levnadssätt. Ibland fascineras man och ibland blir man helt förskräckt. Slutsatsen blir ändå att vi har det väldigt bra i Finland, jag är glad över att vara hemma igen med alla nära och kära och nu ska vi göra vårt bästa för att njuta av den underbara våren!

/Camilla